Jag har precis läst ut Vem vågar tro på ett barn – Södertäljeflickan och verkligheten skriven av Birgitta Allmo.

Saga har blivit utsatt för systematiska sexuella övergrepp av sina föräldrar. Hon lyckas fly till sin bästa kompis familj och blir så småningom fosterbarn i samma familj. Hon polisanmäler sina föräldrar och i den här boken berättas om rättegångarna, och tiden därefter. Pappan får först tio års fängelse, vilket sänks till fem år, medan mamman frias. Orsaken är att myndigheterna och domstolarna inte tror på det Saga berättar om organiserad sexhandel, sadistiska övergrepp och mord på andra barn. Boken går igenom såväl officiella som inofficiella dokument och varvar detta med de drabbades egna berättelser. Författaren Birgitta Allmo är Sagas fostermamma. Boken ger Sagas perspektiv på det inträffade, men det unika är att man också får läsa om pappans tankar, då han lämnade efter sig brev och dagböcker när han dog.

Boken ger en bild av vad en del barn tyvärr får uppleva även i Sverige idag. Den ger också en bild av myndigheters förmåga/oförmåga att möta offren. Författaren ifrågasätter ofta massmedia och myndigheter och efter att själv ha läst den här boken så inser jag att hon har all rätt att ifrågasätta.

Boken har lite att önska när det gäller språk, korrekturläsning och disposition. Men detta glöms bort, då det här är en oerhört viktig bok. Det är viktigt att detta hemska lyfts fram i ljuset, så det inte längre är tabu att prata om sexhandel, incest och sexuella övergrepp på barn. Det är också viktigt att myndigheters agerande och deras bemötande av offer lyfts fram och ifrågasätts.