Äntligen är den här, Vinnarna, den tredje och avslutande delen i den trilogi som inleddes med Björnstad och fortsattes av Vi mot er.

Boken inleds med sorg i hjärtat och våld i luften. Här slutar sagan om hockeystaden och dess människor.

Det har gått två år sedan det fruktansvärda skedde, det där som ingen vill tänka på, men som har påverkat ett helt samhälle. Det sker en storm och ett dödsfall. Några som varit borta länge återvänder hem. Någon begravs. Några blir kära. Någon vill hämnas. Någon drömmer om NHL. Någon sover rygg mot rygg med sin bästa vän. Någon försöker rädda sitt äktenskap. Någon försöker rädda sina barn. Någon tar ett skjutvapen och beger sig till en ishall.

Det är en berättelse som handlar om svåra frågor: Vad är en familj? Vad är en hockeyklubb? Vad är ett samhälle? Och vad är vi redo att offra för att skydda dem? Svaret är allt. Trots att vi vet att allt vi kämpat för inte kommer att ske och att alla vi älskar inte kommer att bli gamla.

Har man läst de tidigare böckerna är denna ett måste. Här får man svaren på alla frågor man haft och allt knyts ihop mycket skickligt. Samtidigt är det nog också ett måste att man har läst de andra två böckerna för att verkligen förstå denna. Det är svårt att förklara handlingen, egentligen handlar det ju mest om två hockeystäder, två hockeylag och en massa människoöden. Och bokserien rymmer också allt: kärlek, vänskap, sport, hat, sorg, längtan, drömmar, glädje, familj, ja allt som livet handlar om. Men nu är det över. Nu är dessa böcker slut och vi får inte återse Benji, Bobo, Ana, Maya och alla de andra. Men jag är säker på att Fredrik Backman fortsätter skriva böcker som berör, precis som Björnstad-trilogin.