Nisse & Nora får bråttom

Nisse & Nora får bråttomNumera finns det en hel rad böcker om Nisse & Nora. Jag har tidigare skrivit om Nisse och Nora städar, Nisse och Nora plåstrar om, Nisse & Nora säger förlåt, Nisse & Nora tejpar, Nisse & Nora har kalas och Nisse & Nora rymmer. Nu finns ytterligare en bok i serien, nämligen Nisse & Nora får bråttom. Det är alltså bok nummer sju i serien och ni som har läst andra böcker om Nisse och Nora tidigare känner väl igen er.

Nisse & Nora får bråttom utspelar sig under vintern. Här i Norrland där jag bor fick vi mer än två decimeter snö i helgen och vi hade redan massor av snö, så det är verkligen ett vinterlandskap som på julkort. Därför känns det väldigt lämpligt att läsa den här boken just nu. Hos Nisse och Nora är det också vinter. Hela världen är vit och kall. Nisse och Nora har bråttom att få på sig alla kläder och plumsa ut i den härliga snön. Mormor försöker få dem att kissa först, men det har de inte tid med. Nisse och Nora åker pulka och bygger snögubbar. Men så blir Nora kissnödig. Sen blir Nisse kissnödig. Nu är det bråttom in och få av sig alla kläder innan det händer en olycka…

Nisse och Nora är omkring 2 år och bor på samma gata. De är helt vanliga barn – envisa, viljestarka, påhittiga, knasiga, charmiga och underbara. Böckerna om dem rymmer både stor dramatik och vardagsnära igenkänning. Alla böcker i serien är i klassiskt pekboksformat med greppvänliga sidor i hård kartong, lätt att bläddra i även för de minsta. Böckerna vänder också till just de allra yngsta barnen, mellan 0-3 år, även fast jag tror att även lite äldre barn uppskattar dem just för igenkänningens skull. Jag gillar dem, dels för att de handlar om sådant som barnen känner igen från sin egen vardag, dels för att språket känns så väl anpassat till målgruppen – enkelt, men träffsäkert och finurligt, och dels för att de charmiga illustrationerna ger en så härlig feelgoodstämning till berättelserna. Den här sjunde boken i serien är inget undantag, den får en given plats i min tvåårings bokhylla.

Nisse & Nora får bråttom är skriven av Emelie Andrén, illustrerad av Lisa Moroni och utgiven av Alfabeta bokförlag. Den finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Sanna Borell

Kedjan     Klappa snällt

Sanna Borell är en bilderboksskapare jag gillar. Tidigare har jag skrivit om Jakten, Djungelön och En sån dag. Förra året kom hon ut med två nya bilderböcker: Klappa snällt och Kedjan.

Klappa snällt handlar om tre barn. De är stora och gungar högt och vilt. De tycker om samma sorts godis och delar lika på allt. De vet att man ska klappa katterna snällt. De är snälla mot alla. Alla får vara med. Alla utom Börje. I själva verket är de ganska elaka mot Börje. De gömmer sig så de slipper vara med honom. De skyndar sig att äta upp godiset för att han inte ska få smaka. De leker med varandra trots att han är där. De leker pirater och låter Börje vara deras fånge. Man kan säga att boken handlar om mobbing och hur elaka de tre barnen är mot Börje. Men boken ger också ytterligare ett perspektiv, nämligen de tre barnens. De vill ha det på sitt sätt – de har redan delat upp godiset mellan sig på tre, de har sina egna lekar och hemligheter och tycker att Börje stör när han vill vara med. Börje är alltid vägen. Han är dum och fattar ingenting enligt de tre barnen.

De tre vännernas perspektiv visar så tydligt att ingenting är bara svart eller vitt. Vänskap är betydligt svårare än så. Boken ger upphov till många tankar och funderingar. Vem har rätt och vem har fel? Får alla vara med? Hur ska man göra när man leker en lek och någon annan vill vara med, men man bara tycker att denna person förstör leken? Ja, här finns det mycket att prata kring. Bra att läsa högt i en barngrupp när man jobbar med vänskap. Men man bör vara medveten om att boken inte tydligt tar ställning mot mobbing och för att alla alltid ska få vara med. Här ställs detta lite på ända och man får som sagt väga lite för och emot och fundera på vad man egentligen tycker, innerst inne. Hur gjorde man själv som barn? Hur vill man att ens barn ska göra nu? Ja, som ni ser så väcker det här minst lika mycket tankar även hos oss vuxna.

Nog om innehållet. Om man ska beskriva text och bild i denna bilderbok tror jag att sparsmakad är ett ord som täcker både och. Illustrationerna är tecknade med vit bakgrund och det är ganska få detaljer. På uppslaget där de tre vännerna gungar syns bara de tre vännerna på varsin gunga. Inga träd, ingen gungställning, överhuvudtaget ingen miljö alls runtomkring. Det betyder dock inte att illustrationerna inte är uttrycksfulla. Tvärtom. Mycket av berättelsen sker just i bilderna. Här ser man karaktärernas ansiktsuttryck, barnens gemenskap respektive utanförskap och annat som inte konkret sägs med ord i texten. Bilderna är därför värdefulla som komplement till handlingen för att berätta historien. Texten är ganska kortfattad, lite poetisk. Det känns som att varje ord är valt med omsorg och få onödiga ord kan hittas. Den är skriven med enbart versaler av någon anledning. Det gör att boken också skulle fungera att läsa själv för barn i förskoleklass eller lågstadiet som har börjat läsa stora bokstäver. Men jag tror att innehållet gör sig bäst att diskutera efter läsningen, så bäst gör den sig nog ändå som högläsningsbok.

Klappa snällt är utgiven av Opal förlag och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Kedjan är en helt annan typ av bilderbok, mer en råttan-på-repet-historia där läsaren på varje uppslag får ledtrådar om vad som komma skall och som får en att nyfiket vilja bläddra vidare för att se vad som händer på nästa uppslag. Även här finns dock ett djupare inslag, då bokens stora tema är hur vi alla, trots vår brokighet, hänger ihop med varandra. På första uppslaget möter vi Svea. Hon gillar att läsa böcker om dinosaurer och att göra roliga frisyrer. Men vem går hon till när hon vill klä ut sig? Jo, det får vi veta på nästa uppslag, för där möter vi nämligen Sveas granne. Han gillar att sjunga och att klappa på mjuka saker. Men vem har de mjukaste kinderna? Jo, det får vi veta på nästa uppslag. Och så fortsätter det sådär genom boken – ända tills vi kommer tillbaka till Svea igen. På så sätt sluts cirkeln och man får en förståelse för hur personer kan ingå i ens nätverk även om de inte ingår i den närmaste familjen. En bok som öppnar för diskussioner kring relationer och gör det möjligt att diskutera med barnen vilka relationer de själva har i sina liv. Här visas tydligt att det inte är enbart blodsband som knyter ihop oss. Boken har ett inkluderande perspektiv, både när det gäller familjebildningar och karaktärernas utseenden. Man möter verkligen alla möjliga typer av personer, precis som i verkligheten, och det är inget konstigt med det. Ingen är mer värd än någon annan, utan alla är lika viktiga och har sitt att bidra med. Även här är såväl text som illustrationer sparsmakade. Men här bidrar illustrationerna ännu mer till en berikning av texten. Det är ju här vi till exempel ser att karaktärerna har olika utseenden, hudfärger osv, eftersom det inte problematiseras i texten, det är bara helt naturligt, och det är så suveränt gjort! Jag tycker jättemycket om den här boken och kommer att rekommendera den till såväl familjer som förskolor som besöker biblioteket. Kedjan vann Castor-priset 2017 och jag förstår varför.

Kedjan är utgiven av Alfabeta och finns på Adlibris och på Bokus.

Skaparbibblan

SkaparbibblanMakerspace är en verkstad där människor samlas för att skapa tillsammans. Detta kan exempelvis ske på ett bibliotek. Begreppet skaparbibbla är därmed ett bibliotek där deltagare skapar tillsammans, vilket främjar samarbetsförmåga, kreativitet och problemlösning. Skaparbibblan är namnet på en bok som handlar om hur man går tillväga för att göra biblioteket till ett makerspace. Det är också namnet på ett nätverk som har samlat flera personer som arbetar med att utveckla skaparbibblor. Boken är indelad i fem kapitel: Det nuvarande arbetet med skapande på bibliotek, Omvärlden och bibliotekets roll, Biblioteksuppdraget och Skaparbibblan, Biblioteksutveckling samt Kom igång med din skaparbibbla. Det finns också en inledning där makerrörelsen, nätverket Skaparbibblan och bokens författare presenteras. Därefter går man vidare till att definiera själva begreppen Skaparbibblan och makerrörelsen. Vad är skillnaden mellan pyssel och skapande till exempel? Sedan får vi ta del av goda exempel både från Sverige och andra länder. Många bibliotek har arbetat med makerspace på bibliotek och av dem kan man lära mycket. Därefter diskuteras skapande ur ett samhällsperspektiv och bibliotekets roll när det gäller skapande ur flera olika perspektiv, vilket är väldigt intressant eftersom man får ta del av tankar, åsikter, insikter och perspektiv man inte tänkt på tidigare. I bokens avslutande kapitel finns konkreta tips och råd för att komma igång med skaparbibbla på sitt bibliotek. Det finns också en gedigen källhänvisning för den som vill läsa ännu mer. Boken har ett pedagogiskt och lättläst upplägg och den är skriven i en inspirerande ton. För den som jobbar på bibliotek och vill lära sig mer om makerspace eller som bara är nyfiken på makerrörelsen är därför Skaparbibblan av Lo Claesson, Eleonor Grenholm och Ann Östman en bok jag rekommenderar. Lo Claesson är bibliotekschef i Vaggeryds kommun, Eleonor Grenholm arbetar som bibliotekskonsulent på Länsbibliotek Uppsala och Ann Östman arbetar som bibliotekskonsulent på Region Gävleborg. De är alla aktiva i nätverket Skaparbibblan och i boken låter de flera personer som också arbetar med att utveckla skaparbibblor komma till tals.

Skaparbibblan är utgiven av BTJ förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Boken om bovar

Boken om bovarBoken om bovar är en samling berättelser om bovar som funnits på riktigt för över hundra år sedan. De var ena riktiga skojare som lurade pengar av folk, men de var ändå rätt så harmlösa, vilket gör att Boken om bovar trots allt är en snäll och rolig bok. Här är en bok för de barn som vill lära sig saker, tycker om historia och som vill ha spännande berättelser. Större delen av boken handlar om tjuven Lasse-Maja. I många, korta kapitel berättas om hans liv och de brott han sägs ha begått. Vi får också möta två andra bovar, Victor Lustig som är känd som en av världens största svindlare och Taylor Barnum, mest känd som Bluffkungen. Om dem finns inte lika mycket fakta, men det är ändå intressanta öden vi möter. Boken är rätt lättläst med mycket luft på sidorna och många illustrationer. Dock är boken i ett litet pocketformat med svartvita (men jättefina!) bilder, vilket kan vara lite avskräckande för en del barn. Men den kan också funka som spännande, underhållande högläsningsbok.

Boken om bovar är skriven av Ulf Sindt och illustrerad av Anna Sandler. Den är utgiven av En bok för alla och finns på Adlibris och på Bokus.

 

Zack

ZackJag har läst många av böckerna om Malin Fors av Mons Kallentoft, men tröttnade på hans speciella berättargrepp där han låter offren komma till tals genom kursiverade avsnitt som enligt min mening inte tillför särskilt mycket till historien. Men nu har han tillsammans med Markus Lutteman skapat en ny serie kriminalromaner. Jag har inte varit så sugen på att läsa serien som redan består av fem böcker, men nu har jag fallit till föga. Den första delen i Herkulesserien är Zack och den valde jag att lyssna till i bilen nu senast jag skulle åka till Stockholm. Författarna kallar serien för Herkulesserien, eftersom böckerna tydligen ska vara inspirerade av Herkules stordåd. Jag märkte ingen sådan koppling, men å andra sidan är jag inte särskild insatt i Hercules och hans stordåd heller.

Zack Herry är polis vid Stockholmspolisen. Han är bara 27 år, men har gjort en kometkarriär. Nu jobbar han med de grövsta brotten om dagarna. Om nätterna flyr han verkligheten med droger på svartklubbar. Egentligen vet han att det inte kommer att hålla, men hans jobbiga barndom och hans mammas sorgliga och allt för tidiga död driver honom till detta liv. Han är inte den mest laglydige polisen och han följer ibland sina egna regler, vilket gör att polisens internutredare jagar honom. Samtidigt är han en av de bästa poliserna och är det någon som kan lösa det komplicerade fall de står inför så är det just Zack. Boken inleds med att fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt avrättade i en lägenhet. En femte dumpas svårt stympad utanför Södersjukhuset. Poliserna står länge handfallna. Handlar det om kvinnohat, rasism eller människohandel?

Den här nya serien är helt klart något annat än böckerna om Malin Fors. Den är råare, hårdare, mer våldsam, mer brutal och innehåller en del äckliga detaljer. Det händer saker hela tiden och det blir aldrig långtråkigt. Jag har svårt för huvudpersonen, Zack. Han brottas med sina inre demoner, men jag kan ändå inte tycka synd om honom med tanke på hur han beter sig. Det känns inte heller trovärdigt med en polis som går sin egen väg, misshandlar misstänkta, tar droger och umgås med kriminella. De övriga karaktärerna får man inte lära känna närmare – men av det lilla jag får veta känns det som att sammansättningen av karaktärerna är ytterst politiskt korrekt. Men fallet känns annorlunda än i andra deckare, det känns modernt, samtida och högaktuellt. Och det finns faktiskt något där som får mig att vilja läsa nästa del i serien. Inte minst eftersom Zack slutade med en rejäl cliffhanger.

Zack är utgiven av Bookmark Förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Timmy Kent och de mystiska morötterna

Timmy Kent och de mystiska morötternaBarnen i Lyckeskolan är en serie böcker från Olika förlag. I varje bok får vi möta ett av barnen i klassen, vilket innebär att vi får träffa en mångfald utav barn som alla har sina unika drömmar, erfarenheter och livssituationer. Jag har tidigare exempelvis skrivit om Du är en stjärna Amy SvenssonGrattis Svea Fors, Pardis Moradi är här, Ett jobb för Nora Henriksson, och Vem är kär i Abel Svensson som är några av de andra böckerna i serien. Timmy Kent och de mystiska morötterna handlar om Timmy som älskar frukt och grönsaker. Timmy tycker att de borde få växa överallt. Timmys assistent Rosa gillar körsbär och hon slänger in sina kärnor i folks trädgårdar. ”Varsågoda – här får ni ett körsbärsträd” säger hon. Timmy planterar morötter på skolgården. Men sedan börjar han fundera – är det förbjudet att plantera frön och kärnor var som helst? Och får man sitta i fängelse om man gör det?

Det här är en bok som handlar om odling, framförallt stadsodling. Intresset för stadsodling, en hållbar livsstil och att odla själv ökar bland både föräldrar och barn, vilket boken speglar. Men boken handlar också om rätt och fel, och att det som känns rätt för en människa kanske inte känns rätt för en annan människa. Kanske kan också saker och ting vara både rätt och fel på samma gång? Något annat som boken speglar är samhällets mångfald. Timmy har Downs Syndrom och en assistent i skolan. Det finns inte många böcker som speglar vare sig barn med Downs Syndrom eller barn som har assistent i skolan, så därför är boken väldigt välkommen. Dessutom ingår boken ju i serien Lyckeskolan, där varje barn är unikt och har just sin historia och där klassen skildrar samma mångfald som vi möter i samhället. Boken (och de andra böckerna i serien) har ett inkluderande perspektiv, vilket gör att böckerna känns extra roliga att läsa som högläsningsbok i en klass. Möjlighet till igenkänning är stor. Det här är en lättläst bok som passar barn som börjat läsa enklare kapitelböcker på egen hand. Den ingår i Olika förlags klassificering Silverdelfinen 2, vilket innebär att det är lite längre meningar och mer text per sida. Men den passar också utmärkt som högläsningsbok. Varför inte som inledning på en diskussion om rätt och fel, eller likheter och olikheter.

Timmy och de mystiska morötterna är skriven av Ebba Berg, illustrerad av Carl Flint, utgiven av Olika förlag och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Noveller och berättelser

Ingrid Jönsson är författare och skrivpedagog. Hon har skrivit flertalet böcker, bland annat två novellsamlingar för barn och det är dessa jag tänkte fokusera på nu.

LäsnovorLäsnovor är Ingrid Jönssons debutbok. Den kom ut 2011 och vänder sig till barn mellan cirka 9-12 år. Den innehåller tio kortnoveller eller berättelser om livet. Berättelserna gör nerslag i tio vanliga barns vardag och innehåller därför allt mellan himmel och jord, glädje, sorg, relationer, skola, vänskap, föräldrar, kärlek och mycket annat som finns i huvudet på barn i mellanåldern. Boken kan användas på många olika sätt. Det funkar absolut att läsa alla berättelser rakt upp och ner. Det funkar lika bra att läsa en berättelse då och då. Eller använda den som högläsningsbok i skolan. Eller som diskussionsunderlag. Det finns lärarhandledning till Läsnovor att ladda ner på Beta förlags hemsida. Trots att berättelserna är så korta – hela boken är på 56 sidor – så rymmer de mycket, inte minst mellan raderna. Därför finns det stort utrymme för diskussioner eller bara att tänka och fundera själv. Eftersom det är tio sinsemellan olika berättelser så finns också möjlighet till igenkänning för många läsare, liksom en stor möjlighet för alla läsare att kunna hitta just sin favorit. Noveller är bra även för de som är lässvaga eftersom de kan avsluta en berättelse under ett lästillfälle, vilket kan öka motivationen och självkänslan.

Vilse i rymden och andra berättelserVilse i rymden och andra berättelser kom 2017 och innehåller också tio berättelser. Den här boken vänder sig till barn mellan 6-9 år. Här är berättelserna längre – boken är dubbelt så tjock som Läsnovor. Men texten är luftigare och mer lättläst. Boken handlar också om lite yngre barn än Läsnovor. Här får vi till exempel möta Adrian som älskar att lära sig om rymden, men som har en pappa som vill att han ska spela fotboll. Nellie som så gärna önskar sig ett kalas när hon fyller år att hon bjuder hela klassen utan att berätta för mamma och pappa. Beyan som blir sviken av killen hon är ihop med. Vera vars älskade hamster Happy dör. Alicia som blir kompis med killen med de snygga öronen tack vare hundtricket. Och så Molly som har en mamma som inte har råd att köpa lika fina saker som kompisarnas föräldrar, men som gör något alldeles extra för sin dotter istället. Även Vilse i rymden och andra berättelser innehåller noveller om alla möjliga ämnen och med sinsemellan helt olika karaktärer. Precis som Läsnovor kan man använda berättelserna i denna bok i undervisningen om man vill, men de funkar också minst lika bra att läsa på egen hand eller som högläsning. På biblioteket där jag jobbar lånas denna bok flitigt av barnen när jag skyltar med den.

Alla dessa noveller och berättelser är som sagt rätt så olika med tanke på karaktärer, genrer osv. Men de har ändå något gemensamt och det är språket och berättarstilen. Ingrid Jönsson är bra på att skildra barns vardag med allt vad det innebär i såväl glädje som sorg. Hon skildrar även allvarliga och tunga ämnen på ett bra och berörande sätt. Dessutom tar inte det jobbiga över, utan hela tiden finns en värme och ett hopp närvarande som gör att läsaren kan lägga ifrån sig boken med en positiv känsla i kroppen.

Läsnovor och Vilse i rymden och andra berättelser finns att köpa på Adlibris (här och här) och på Bokus (här och här).

Hurra, jag kan vissla!

Hurra jag kan vissla!En varm sommardag när Peter vandrar runt på stadens gator ser han en äldre pojke vissla på sin hund. Det vill Peter också kunna. Tänk om han kunde vissla på sin hund Bobby! Han övar och han övar, men det visar sig att det är svårare än man kan tro att lära sig vissla.

Det här är en enkel bilderbok om en pojke som starkt vill något och tränar och tränar för att nå sitt mål. Han lyckas till slut och därmed slutar berättelsen lyckligt. Själva handlingen är enkel. Men boken har något som inte många bilderböcker har, och detta skildras främst i illustrationerna. Huvudpersonen är mörkhyad och bor i stadsmiljö, vilket gör att boken kan skapa igenkänning även hos de som annars sällan blir representerade i barnböcker. Boken utgavs första gången 1969, vilket gör att illustrationerna speglar 60-talet, men de fungerar minst lika bra nu. Bilderna är collageinspirerade och färgsprakande.

Hurra, jag kan vissla är en amerikansk klassiker, nu utgiven på nytt av En bok för alla. Den är skriven och illustrerad av Ezra Jack Keats (1916-1983) som var en pionjär i amerikansk barnlitteratur. Han ville att alla barn skulle känna igen sig i litteraturen och han baserade sina multikulturella karaktärers liv på sin barndom. Han ville inte att något barn skulle känna sig utanför och skrev ”Om vi kunde se varandra exakt som vi är skulle världen vara annorlunda”.

Hurra jag kan vissla finns bland annat hos Adlibris och Bokus.

Bibblan tipsar

En gång i månaden tipsar jag om böcker i Hudiksvalls tidning. Här är månadens tips:

Lejoparden

På den vidsträckta savannen bor ett kattdjur med gröna ögon och skär nos, randig här och fläckig där. Djuret har ingen aning om vad det är för sort och bryr sig inte om det heller – förrän de andra djuren börjar fråga… Den lilla Lejoparden blir utfrusen, drabbas av identitetskris, råkar ut för kändisskap och falska vänner. Ska han någonsin hitta en kompis? En som är snäll. På riktigt.

Björn Bergenholtz har med Lejoparden skapat en 64 sidor tjock bilderbok om vänskap, lojalitet och vikten att få vara den man är. I följebrevet från förlaget står det att det tog 2½ år att skapa boken. På heltid! Hans ambition var att skapa en stor berättelse som tar ungarna på allvar utan att bli pekpinneaktig. Bergenholtz kände att samhällsklimatet blev allt mer polariserat och det har varit debatter om allt från HBTQ-frågor till flyktingar. Han ville skriva en berättelse som är som en klapp på axeln till alla som undrar vilka de är. ”Är det något ungarna behöver därute nu, så är det faktiskt en lejopard. Något snällt, en kompis. Delvis fläckig.” säger Björn Bergenholtz.

Jag tycker att han har lyckats väl med sin ambition. Lejoparden är en vacker berättelse om det lilla djuret som så gärna vill vara med och leka. När Lejoparden möter elefanterna säger de: ”Ingen snabel, ingen lek” och ”Bara djur med snablar får vara med oss”. När han möter girafferna säger de: ”Du har så kort hals. Varför skulle vi vara med dig? Nej, du får vara med någon annan”. Så fortsätter det. Ingen vill vara med Lejoparden. Och det gjorde Lejoparden så ledsen. Den kände sig som om den inte fanns. Inget kändes roligt eller spännande. Så får Lejoparden veta att ugglan kan allt, så Lejoparden beger sig iväg för att leta efter ugglan. På vägen dit möter Lejoparden ett gäng med apor som säger att Lejoparden är ful. ”Varför sa de så? Man blir ledsen, ledsen ända in i själen, när någon säger att man är ful. Även om de som säger så bara är dumma apor”. Men så träffar Lejoparden äntligen ugglan och det är ugglan som fastslår att Lejoparden är just en lejopard. Ett sällsynt och ovanligt djur. Och det gör hela skillnaden. Nu blir Lejoparden plötsligt känd och räknas på ett sätt som hen aldrig tidigare gjort. Nu vill alla vara med Lejoparden och de som träffat Lejoparden skryter om det. Frågan är om det verkligen är bättre. Till slut kan i alla fall Lejoparden och nyvunna vännen ormen konstatera att vara snäll är det enda som är viktigt. På riktigt.

Lejoparden är en väldigt fin och mycket tänkvärd berättelse om något som berör oss alla, nämligen identitet, rädslan för det okända och att duga som man är. Det är ett gediget verk med magnifika illustrationer och ett poetiskt språk där varje ord är vägt på guldvåg. Det liggande formatet gör det möjligt för teckningarna över savannen och djungeln att verkligen breda ut sig. Här är en guldgruva för den som vill jobba med frågor kring identitet, vänskap och vikten att få vara den man är, till exempel med de äldre barnen på förskolan eller i förskoleklass och årskurs ett. Det enda jag har att invända emot boken är att den är ganska lång. 64 sidors bilderbok ger en hel del text, så det gäller att vara medveten om det och ta sig tid för att läsa den. Det är inget man hastläser i en barngrupp eller inför läggning. Dessutom kan den ge upphov till många tankar och funderingar som det är bra om man kan ägna tid åt efter läsningen. Men jag hoppas att många pedagoger och föräldrar tar sig tid för denna bok, för den är verkligen väl värd tiden.

Lejoparden är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.