Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Linda Bondestam och utgiven av Förlaget och Berghs förlag.

Augustprisjuryns motivering lyder:

Mitt bottenliv erbjuder en humoristisk och hoppfull klimatberättelse i autofiktionsformat. En utrotningshotad salamander förundras över allt skräp som fyller havet, och sveps iväg av en tsunami förorsakad av människans klimatpåverkan. Fram träder ett ekosystem i fritt fall. Miljökatastrofen gestaltas med dov kolorism och stringent text snillrikt infogad på de välutnyttjade uppslagen. Verket visar Linda Bondestams virtuositet genom att begagna och berika bilderbokens hela repertoar.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Linda Bondestam:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Det känns alldeles ofattbart! Jag har jobbat så mycket och så länge med den här boken, och man vet ju aldrig riktigt vilket mottagandet blir, så det är ju verkligen ett stort erkännande.

Berätta lite om boken?

– Boken är en glad men också sorglig berättelse om naturens fantastiska överlevnadskraft på vår vackra, men nedsmutsade planet. Allting upplevs genom ögonen på den sista vilda axolotlen.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Det är svårt att säga exakt, jag kan få idéer i de mest oväntade situationerna. I tiden före pandemin hade jag turen att få göra en hel del spännande arbetsresor, vilket alltid var inspirerande. Så läser jag läser mycket och lyssnar på olika poddar, och för just den här boken har jag sett en massa naturdokumentärer. T.ex. har David Attenboroughs filmer gjort ett enormt intryck på mig.

– Jag har alltid fascinerats av hur märkliga, vackra och spännande varelser som vandrar omkring på den här planeten. Naturen upphör aldrig att överraska och trots att mitt jobb går ut på att vara en expert på att fantisera är det svårt att hitta på lika otroliga varelser. Jag råkade se ett foto av en axolotl för flera år sedan och kunde inte sluta tänka på den – jag insåg att det måste bli en bok. När jag senare förstod att den troligen är utdöd i det vilda på grund av oss människor förstod jag att boken också måste handla om klimatet. Axolotlen visade sig dessutom vara ett mycket spännande djur, den kan till exempel växa ut nya organ och kroppsdelar ifall den skadar sig och passar på så vis mycket bra som otippad hjälte i en bok om planetens resiliens.

– Jag brukar oftast illustrera andra författares texter, så den här gången var det fantastiskt att ha möjlighet att styra över både text och bild, men ibland också fruktansvärt svårt då valmöjligheterna är oändliga. En stor del av arbetet gjorde jag på en liten ö i finska skärgården, ett perfekt ställe att fundera på vårt förhållande till naturen.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– För tillfället målar jag bilder till en rolig och vild historia som handlar om vad du ska göra om du möter en björn. Den är skriven av två författare, finlandssvenska Malin Kivelä och danska Martin Glaz Serup. Dessutom ska Annika Sandelins och min bok Silkesapans skratt bli animationsfilm så jag tecknar en hel del regnskogslandskap.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

– Jag är en finlandssvensk bilderboksmakare som sedan 2002 gjort en hel massa böcker med fantastiska författare såsom Stella Parland och Ulf Stark. Ibland gör jag också tecknade filmer och så har jag en egen teatergrupp, Teater Tapir, med några kollegor. Mitt bottenliv är min andra bok jag både tecknat och skrivit.

Linda Bondestam är utbildad på Kingston University i Storbritannien. Hon hör till de mest framstående barnboksillustratörerna i Norden och är den första mottagaren av Vanessapriset 2016.  Djur som ingen sett utom vi ( Berghs 2016 ) var nominerad till Augustpriset 2016. Den boken vann Snöbollen priset för årets svenska bilderbok 2016 samt Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur 2017.

Stort tack Linda för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är en färgsprakande bilderbok om klimatförändringar, ensamhet och livet på jorden.

En axolotl är ett leende groddjur som lever hela sitt liv på larv-stadiet, vilket innebär att den aldrig blir riktigt vuxen. Numera tros den existera i vilt tillstånd enbart i en sjö i Mexiko – men inte ens det är säkert.

Den axolotl som den här boken handlar om är ensam, kanske till och med våtmarkens sista axolotl. Han trivs förträffligt i sin pöl där han umgås med tigersalamandrar, samlar skatter och spionerar på allt roligt de tvåbenta lunsarna på stranden hittar på. Men det blir stadigt varmare, pölen blir grumligare, fulfiskar flyttar in. En dag kommer det en stor våg som sveper bort allt.

Boken tar sin början när jorden var alldeles nyfödd. Det fanns hav, land och små varelser som guppade och gurglade. Så småningom kom fler och fler varelser. Jorden blev äldre och nya djur kom, de så kallade lunsarna som bredde ut sig mer och mer. Läsaren förstår att lunsarna är människorna som tog över naturen för att bygga stora hus. När bokens axolotl var liten fanns det massor av mat och livet var en fröjd tills den dag då jorden började förändras. Men förändringen ledde inte till katastrof utan till något nytt. Så småningom träffar våtmarkens sista axolotl faktiskt en annan axolotl:

Det dröjde inte länge innan vi blev föräldrar till 987 små yngel.

Nyfiket leende simmade de runt och viftade på sina små svansar.

Vart de stora lunsarna tog vägen visste ingen men det tänkte vi sällan på.

Mitt bottenliv hade blivit ett toppenliv!

Det här är en bilderbok som kan läsas på flera nivåer. Man kan läsa den som en helt vanlig saga utan att beröra de viktiga teman som finns mellan raderna. Men man kan också använda den som utgångspunkt för att diskutera dessa teman om man vill. Vad som händer med jorden, klimatet, utrotningar, miljöförstörelsen, klimatförändringar, ja, det finns så mycket man kan prata om ifall man vill. Man kan också komma in på teman som identitet, ensamhet, utanförskap, vänskap och kärlek. Trots många tunga ämnen är boken absolut inte någon tung läsning, tvärtom så är den både ljus, hoppfull, varm och humoristisk. Dessutom kan man samtidigt lära sig en hel del om man vill. För oss vuxna blir boken dock lite extra tänkvärd och brännande, vilket inte alls är någon nackdel.

Jag tycker det är så fint hur Linda Bondestam kan skildra både det stora och det lilla i världen genom att visa hur livet för en ensam liten axolotl påverkas av det som vi människor gör med världen och klimatet. Jag har alltid tyckt mycket om Linda Bondestams illustrationer och här får de verkligen breda ut sig. Först de vackra blågröna undervattensbilderna och därefter de mer skrämmande illustrationerna på stressade stadsmiljöer och det nedskräpade havet. Det finns massor av detaljer att titta på. Jag kan tänka mig hur barnen till exempel känner igen loggorna som återfinns i stadsmiljön. Men också allt som finns att upptäcka på havsbotten.

Mitt bottenliv – av en ensam axolotl är skriven och illustrerad av Linda Bondestam. Boken är utgiven av Berghs och Förlaget. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.

Billie, Korven och havet är en av de böcker som blivit nominerad till Augustpriset 2020. Den är skriven och illustrerad av Julia Hansson och utgiven av Natur och Kultur.

Augustprisjuryns motivering lyder:

En solsmekt dag på stranden har sällan fångats som i Billie, Korven och havet. Julia Hanssons sinnliga bilderboksdebut bågnar av strandkänsla och värme genom en makalös ljussättning som ger kroppslig igenkänning. Med bravur tecknas barnets vilja och motvilja lika finessrikt som solstrålarnas spel. Eftermiddagssolens sken framkallar badandets bestyr så att sandkornen, parasollskuggan och frottéhanddukens strävhet känns i skinnet på både den vuxna betraktaren och på det barn som likt Billie inte alltid vill kasta sig i vattnet.

Eftersom jag är Augustambassadör i år har jag läst de Augustnominerade böckerna med stort intresse och jag blev nyfiken att ställa lite frågor till Julia:

Hur känns det att din bok har chans att vinna Augustpriset? 

– Väldigt overkligt men jättekul! Det var verkligen inget jag trott skulle kunna hända.

Berätta lite om boken? 

– Boken handlar om Billie som kommer till stranden med sin mamma och sin hund Korven. Billie är inte så sugen på att vara med och leka eller bada, men efter ett litet missöde så hittar hon ändå ett sätt att våga utforska på sina egna villkor och lyckas få med sig en egen upplevelse och ett eget minne därifrån.

Varifrån hämtar du inspiration till dina böcker? Hur fick du idén till just denna bok? Hur gick skapandeprocessen till?

– Jag hämtar mycket inspiration i minnesbilder eller upplevelser från min egen barndom, men också i miljöer som jag ser omkring mig och blir sugen på att försöka rita av.

Arbetet med just denna bok började med att jag kom på Billie som karaktär först, och att jag just då ville teckna undervattensmiljöer. Dessutom hade min familj precis skaffat en hund som är förebild till Korven.

Det började faktiskt som ett skolprojekt, men sen fortsatte jag att jobba vidare på boken långt efter att projektet var slut.

Håller du på med något nytt bokprojekt?

– Ja! Jag håller på med en ny bok om Billie som förhoppningsvis blir klar om inte alltför lång tid.

Berätta lite om dig själv, vem är du? 

Jag är 29 år och uppväxt i Stockholm. Jag har gått på Nyckelviksskolan och Konstfack men jag har också en kandidat i japanska och har spenderat ganska mycket tid i Tokyo. Jag har precis flyttat tillbaka dit för att plugga illustration igen!

Vad läser du själv i höst/vinter? Har du något lästips att dela med dig av? 

– Jag lyssnar ofta på ljudböcker när jag jobbar och håller på att beta av några av de som blev Augustnominerade i år för att jag blev så nyfiken av att höra alla författare prata på nomineringskvällen. I övrigt blir det nog mycket kurslitteratur, men jag misstänker att jag också kommer köpa på mig väldigt mycket japanska barnböcker.

Julia Hansson är illustratör utbildad i Stockholm och Tokyo. Billie, Korven och havet är hennes debut.

Stort tack Julia för den fina läsupplevelsen och för att du svarade på mina frågor.

Billie, mamma och hunden Korven har precis kommit till stranden. Korven älskar allt med havet, hon springer runt, runt och rullar sig i sanden. Billie är mer skeptisk. Hon vill vara ifred, men de andra barnen skriker och skvätter vatten. När Billie till slut vågar sig ner i havet blir hon bränd av en manet. Men ett nyfunnet cyklop gör att Billie hittar en helt ny värld, under vattnet, en skog av fiskar, räkor, krabbor, snäckor och stenar. Och en alldeles egen hemlighet.

Billie, Korven och havet är en bilderbok som skildrar ett barns dag på stranden. Men den skildrar också något annat, ett barns känslor av skepsis, rädsla, vilja och ovilja. Med ett fint barnperspektiv låter Julia Hansson barnets känslor få ta plats och stå i centrum. Så fint att barnet får ha integritet och få gå sin egen väg.

Det är en lågmäld, men ändå spännande berättelse. När Billie kommer över sina rädslor skänker det igenkänning och tröst till läsaren. Jag gillar att boken inte säger rakt ut vad Billie hittar där nere i djupet. Att det är upp till läsaren att själv fundera vidare. Jag tror att det skulle vara roligt att läsa berättelsen i en barngrupp just för att höra de diskussionerna: vad hittade Billie egentligen? Annars tycker jag tyvärr att berättelsen är lite väl tunn. Bokens stora behållning är istället illustrationerna, framförallt undervattensbilderna som har massor av magi i sig. Jag gillar också att olika slags kroppar och olika hudfärger finns representerade på stranden och i bilderna.

Billie, Korven och havet är Julia Hanssons debutbok och hon står bakom såväl text som bild. Boken är utgiven av Natur och Kultur. Den är nominerad till Augustpriset 2020 i kategorin barn- och ungdomslitteratur.