Något som är populärt att läsa vid högläsning för de mindre barnen är sagor. Det brukar även de vuxna tycka om eftersom de ofta har hört sagorna när de själva var små. Dessutom är det populärt att ge bort (och få) sagosamlingar och antologier. Därför tänkte jag tipsa om några bra sagosamlingar och antologier här:

Barnkammarboken och Lilla Barnkammarboken är riktiga klassiker. De vänder sig till målgrupperna 0-3 år och 3-6 år. Det finns sex böcker i serien Lilla Barnkammarboken och tretton böcker i serien Barnkammarboken. Böckerna har olika teman, till exempel rim och ramsor, julsånger, godnattvisor och sagor. Till många av böckerna medföljer cd-skivor. Nu finns dessutom Barnkammarboken som Pixi-bok!

Du och jag, min skatt är en rätt så ny serie böcker som är indelade efter ålder på barnet. Hittills har böckerna Ettåringen, Tvååringen, Treåringen och Fyraåringen kommit ut. Nollåringen och Femåringen planeras. Dessa böcker innehåller rim, ramsor, berättelser, sånger och illustrationer anpassade för respektive ålder. Det roliga med dessa böcker är att de växer med barnet i takt med att barnet blir äldre. Perfekt födelsedagspresent med andra ord.

Barnens stora sagoskatt är en samling med massor av olika sagor från olika författare, bland annat H.C Andersen och Bröderna Grimm.

Det finns en del barnboksförfattare som har gjort jättemånga sagor, berättelser, böcker och sånger under sitt författarskap. Många av dem har samlats i fina antologier och samlingar. Några exempel är:

Elsa Beskows Sagoskatt som finns i tre delar: Tripp, Trapp och Trull. I dessa tre böcker hittar man de allra mest älskade sagorna, verserna och bilderna av Elsa Beskow tillsammans med originalillustrationer i färg.

Bröderna Grimms sagor har getts ut i många olika antologier. Till höst kommer Bröderna Grimms älskade sagor där 8 av de mest kända sagorna finns samlade.

Astrid Lindgren har som bekant gett ut mängder av sagor och berättelser. Några av dem har samlats i exempelvis Sagor, hyss & äventyr. Jag vill också slå ett slag för de böcker där man inte bara kan läsa, utan också kan höra hennes sånger och berättelser, till exempel Och nu så vill jag sjunga: 30 sånger om Pippi, Emil, Madicken och alla de andra och Astrid Lindgrens jul: Astrid Lindgren läser sju älskade julsagor.

Här kommer lite tips inför sagostunden, hämtade ur olika böcker som handlar om högläsning och barns läs- och språkutveckling:

• Läs på samma plats och samma tid varje dag eller kväll. Gärna samma böcker också, barn älskar rutiner.
• Läs tre berättelser varje dag/kväll, till exempel en favoritsaga, en välkänd saga och en helt ny saga.
• Växla tempo och tonläge efter berättelsens stämning. Dramatisera röster och berättelse. Läs med inlevelse!
• Visa illustrationerna i boken för barnet.
• Ge tid för att prata om bilderna, stanna upp och förklara svåra ord eller komplicerade händelseförlopp.
• Sluta inte läsa högt även om barnet kan läsa själv.
• Varva högläsning med muntligt berättande.
• Läs aldrig något högt för läsare om du inte själv läst berättelsen eller boken innan.
• För gärna en läsjournal, inte minst om du är lärare och läser högt för skolklasserna. Där kan du anteckna vad du läst och vilken respons du fick för barnen.
• Se till att ni får vara ostörda. Sätt er bekvämt, ta bort alla distraktioner. Mobiler är bannlysta under sagostunden.
• Välj rätt tillfälle för sagostunden, det tillfälle som passar bäst för er. Många läser precis innan läggdags för barnen, så att de får varva ner innan de ska somna. Men kanske passar en annan tid er bättre. Eller varför inte både ha en sagostund på dagen och läsa en godnattsaga på kvällen. Högläsning är ett bra sätt att varva ner på även under dagen. Då kan ni också varva högläsningen med rim, ramsor och sånger samt använda rekvisita som gosedjur, dockor, tyger, musikinstrument och annat.
• Ordna gärna en mysig plats för er högläsning. Kanske några dynor på golvet, massor av kuddar, en sänghimmel som ger intrycket av en koja, en stjärnhimmel i taket, en jordglob… Använd er fantasi.
• Läser du för fler barn än ett eller möjligen två bör du tänka på att gärna välja stora böcker med stora, tydliga illustrationer så alla ser. Annars är det risk att barnen bråkar för att kunna komma närmare och se.
• Använd gärna rekvisita för att göra en övergång från andra aktiviteter till sagostunden. Klä ut dig till sagoberättare, skapa en speciell atmosfär, tänd ett levande ljus, dämpa belysningen, häng upp ett skynke eller draperi in till det rum där ni ska läsa sagan, fixa en sagopåse eller sagolåda där all rekvisita förvaras, försök skapa magi åt sagoläsningen.
• Försök ha en ingång till sagoläsningen där ni varvar ner lite och kommer till ro, se till att det blir en tydlig inledning till högläsningen. Kanske kan ni flyga till sagolandet på en flygande matta, fysiskt gå in i sagorummet genom en portal eller använda en särskild bjällra/klocka för att markera när det är dags. På samma sätt kan ni göra tvärtom sedan när högläsningsstunden är slut.
• Försök ha ögonkontakt med barnet eller barnen så ofta som möjligt under högläsningen.
• Se till att ni har gott om tid, så du slipper stressläsa. Läs lugnt och glöm inte att lägga in pauser med jämna mellanrum. Om du märker att barnet/barnen börjar bli oroliga så varva med att diskutera boken och bilderna.
• Låt barnen ibland få vara med och välja berättelse.
• Som föräldrar kan ni med fördel varva vem som läser för barnen så att ni poängterar att läsningen är lika viktig för er båda. Dessutom får ni båda ta del av alla de fördelar som högläsning ger för er närhet och relation.
• Att vara en läsande förebild är också ett bra tips. Älskar du själv att läsa så ger det sig automatiskt. Men även om du inte gör det kan du förmedla till barnen att du tycker att läsning och böcker är något viktigt, exempelvis genom att ta dig tid att prata med barnen om böckerna eller att tillsammans besöka biblioteket.
• Hur länge man ska läsa högt beror på barnens ålder och hur länge de orkar lyssna. 15-30 minuter är en rimlig tid för förskole- och skolbarn. Läs hellre fler gånger om dagen än en jättelång stund där barnen blir rastlösa efter en stund.
• Presentera gärna boken för barnen innan läsningen. Då blir det lättare för barnen att ta till sig läsningen.
• Variera vanlig högläsning med att bara titta i en pekbok eller bilderbok och prata om bilderna istället för att läsa texten.
• Tvinga aldrig ett barn att lyssna. Gör hellre något annat en stund, byt bok, börja diskutera något intressant ni läst om eller ta en paus.
• Läs böcker som ligger precis över barnets egna nivå så det blir lite av en utmaning och inspiration att få lyssna på boken.
• Läs inte alltid böcker med bilder i för de äldre förskolebarnen och skolbarnen, det är bra för deras fantasi att de ibland får fokusera helt på texten och istället skapa sina egna inre bilder.

Kaninen som så gärna ville somna kallas för en annorlunda godnattsaga och det kan jag verkligen hålla med om. Till det yttre så finns det ingenting som skiljer denna bok från vilken bilderbok som helst, den har enkla, tecknade bilder på alla uppslag och en hel del text, tänkt som högläsning. Men det som är speciellt och unikt med den här boken är berättartekniken.

Kaninen som så gärna ville somna är skriven av Carl-Johan Forssén Ehrlin och utgiven på Ehrlin förlag. Boken har genom åren (den kom 2010) blivit ett bästsäljande fenomen som toppat bästsäljarlistor i flera länder, översatt till 40 språk och lovordas av föräldrar världen över. Författaren är beteendevetare i grunden. Jag läste längst bak i boken att det här är den första i en tänkt serie av barnböcker vars syfte är att hjälpa barn att somna gott, förstå sitt egenvärde och att förberedas för att kunna övervinna hinder i sina liv samt må bättre mentalt, redan som små och in i vuxenlivet.

Boken handlar om Kalle Kanin som varje kväll har så svårt att somna. Alla hans syskon somnar så lätt varje kväll, men inte Kalle Kanin. Därför tar Mamma Kanin med honom för att besöka en trollkarl som lovar att han kan få vem som helst att sova med hjälp av sina trollformler och sitt magiska sömnpulver. På vägen dit träffar de också på andra karaktärer som så gärna hjälper Kalle Kanin med sina sömnsvårigheter. När boken är slut sover Kalle Kanin och tanken är att då ska också det barn man läser boken för sova.

I början av boken finns instruktioner till den som ska läsa boken högt. Det står att det är viktigt att barnet får leka av sig innan man börjar läsa och att barnet kan behöva höra boken några gånger innan det kan känna sig helt trygg med boken och lättare kunna slappna av. När man läser ska man avsätta gott om tid för sagan och se till att man är ostörd under tiden. Det optimala är att barnet man läser för ligger ner medan man läser så att de blir ännu mer avslappnade. En del ord i texten har fet stil och de ska helst betonas lite extra, medan de kursiverade orden ska läsas i en lite långsammare och lugnare ton. Här och var ska man också gäspa och man ska också sätta in barnets namn på vissa ställen i texten.

Boken är skriven på ett annorlunda sätt där författaren har använt sig av psykologiska tekniker för avslappning. Det kan därför ta ett tag att komma in i boken och sättet att läsa på. Det rekommenderas att man har läst boken för sig själv först innan man läser den för barnet. Boken är också rätt så lång så det gäller att ha tid på sig. Men den finns också som ljudbok om man föredrar det.

Jag är lite kluven till den här boken. Jag kan tänka mig att det finns belägg för de psykologiska tekniker som har använts vid skrivandet av boken. Men det gör också boken svårläst, svår att förstå och tråkig både att lyssna på och att läsa. Jag har lite svårt att förstå vad bilderna ska göra för nytta i boken om barnet ändå ska ligga ner och låta bli att vara med och titta i boken. Då hade ju boken inte behövt ha några bilder alls egentligen, nu finns de ju bara där som lockelse till barnen. Och, med tanke på hela det här högläsningsprojektet så går den här boken tvärtemot alla de fördelar som finns med just högläsning. Närheten försvinner när barnet ska ligga ner och lyssna. Fantasin stimuleras inte när barnet inte får titta på bilderna. Och så språket då, alla fördelar som högläsning ger till barnets språkutveckling blir liksom tillintetgjorda.

Metoden som används i den här boken kallas för neurolingvistisk programmering, NLP. Själv är jag inte det minsta insatt i sådant och kan därför inte säga så mycket om det. Jag har läst otaliga recensioner där föräldrar beskriver att barnen somnat av boken. Nu vet jag inte om de verkligen somnar tack vare de metoder som använts i boken, eller om de somnar av ren uttråkning, eller om de var så trötta att de hade somnat oavsett vilken bok man läst. Det jag däremot vet är att jag har läst boken för mina tre barn som är i åldrarna 3-9 år. Ingen av dem somnade. Alla tyckte att vi skulle läsa en annan bok istället och att vi skulle lämna tillbaka Kaninen som så gärna ville somna till biblioteket omgående…

Här kommer en lista med tankar och tips om högläsning inspirerad från boken Den meningsfulla högläsningen av Anne-Marie Körling:

• Läs de texter ni möter på tunnelbanan, i bussen och på skyltar.
• Läs högt ur en bok med början och slut under samma sagostund.
• Läs på andra tider än vid sänggåendet.
• Kom ihåg att ditt barn älskar just din röst och ditt sätt att läsa. Barnet kommer inte att döma din förmåga att högläsa.
• Högläs samma bok om och om igen. Om ditt barn gillar att höra samma berättelse flera gånger – läs den då flera gånger, för då betyder det att barnet inte är färdigt med den berättelsen. Låt barnet uppleva repetitionens trygghet.
• Högläsning väcker samtal. Låt ditt barn tänka, fantisera och samtala om det du högläst. Låt barnet avbryta din läsning med sina frågor.
• Stanna upp om det är något i illustrationerna som barnet blir nyfiket på. Titta gemensamt på dem. Sätt ord på det ni ser. Prata om bilder, foton och illustrationer. Tänk på att dessa kompletterar den text som finns skriven.
• Då du läser en bok visar du barnet att böcker är viktiga.
• Läs för ditt läsande barn också. Högläsning skadar aldrig den egna läsförmågan. Tvärtom bidrar den till att utveckla barnets självständiga läsning.
• Bilderböcker har inte med ålder att göra. Läs gärna bilderböcker såväl för ditt barn som för din tonåring.
• Om du inte tycker att tiden räcker till, läs på väg till arbetet eller bussen.
• Kom ihåg att barnet lär sig mer än vad själva texten ger – grammatik, form och allt det där som barn ska lära sig kommer de att ha mött då ni högläser.
• Läs för barn för att du gillar dem, inte för att utbilda dem.
• Gillar ditt barn kartor, läs då ur kartböcker.
• Läs högt så fort du har möjlighet – brev, barnens läxor, sms, recept, rubrikerna i tidningen, skyltar osv. Se till att högläsningen hela tiden finns med naturligt i vardagen.

Böcker som handlar om att få syskon är något som ofta efterfrågas på biblioteken. Dessa böcker är också ofta populära hos barn både i åldrarna 0-3 år och 3-6 år. Många barn känner ju igen sig i det här att få en lillebror eller en lillasyster. Dessutom finns det ju en pedagogisk aspekt i att läsa om vad som kommer att ske och hur det kommer att bli när bebisen kommer. Här är några av mina tips om syskonböcker för barn i förskoleåldern. Klicka gärna på respektive länk för att läsa min recension av boken.

Eddie får en lillebror

Innan jag fanns

Orättvist

Junior vill ha syskon

Hallå där inne

Elvis nya lillebror går inte att stänga av

Ellis får ett syskon

Uffe syskonbror

Nejlika och lilla lilla syster

Rut, Knut & lilla Tjut

1+2=3 storebror till tvillingar

Vi älskar er lika mycket

Syster och bror, liten och stor

Och här kommer länkar till fler bloggar som tipsar om syskonböcker.

Det som är speciellt för denna målgrupp är ju att i stort sett alla böcker som ges ut riktade till målgruppen är högläsningsböcker. Barn i åldrarna upp till tre år kan ju inte själva läsa, så böckerna är redan från början tänkta som högläsningsböcker, vilket ju inte är fallet för alla böcker som ges ut exempelvis i målgruppen 9-12 år. Men även i åldersgruppen 0-3 år finns det faktiskt många olika slags böcker att välja bland.

Klassiska pekböcker har tjocka kartongsidor med rundade hörn och har ett litet, fyrkantigt format. Dessa böcker är tänkta att barnet själva ska kunna greppa och bläddra i. En del av pekböckerna föreställer bilder på föremål och djur och har då kanske bara något enstaka ord per uppslag för att berätta vad de föreställer. En del har ingen text alls. En del pekböcker berättar en kortfattad enkel berättelse med ett fåtal ord.

Det finns också böcker som kan tänkas vara en blandning mellan klassiska pekböcker och traditionella bilderböcker. Dessa böcker vänder sig till de lite äldre barnen i målgruppen och innehåller en kort berättelse. De berättelser som finns med i dessa böcker vänder sig också till de allra yngsta och därför handlar de oftast om små barns vardagsmiljö. Här är bland annat Vem-böckerna, böckerna om Ingrid och Ivar, böckerna om Doddi, böckerna om Otis, böckerna om Alla tre, böckerna om Eddie, böckerna om Svea, böckerna om Bäbis, böckerna om Ella och böckerna om Nisse och Nora heta tips.

Det finns också tygböcker, böcker med luckor och flikar, böcker med saker man kan känna på, böcker med speglar eller speldosor, böcker som kan hängas på vagn eller bilbarnstol och böcker som kan sättas fast i spjälsängen. Denna typ av böcker är kanske mer av en leksak än en läsfrämjande aktivitet, men allt som påminner om en bok och kan föra barnet in i läsningens värld är såklart positivt för barnen tycker jag.

För barn i den här åldern brukar det vara populärt med böcker där läsaren kan härma olika ljud, böcker med rim, böcker där de känner igen föremålen på bilderna, böcker med sånger och ramsor, böcker med bilder på barn, böcker som påminner om fotoalbum och böcker som handlar om siffror, bokstäver, form och färg. För de lite äldre barnen i målgruppen är det roligt med böcker som handlar om att klä på sig, sitta på pottan, mötas och skiljas (hej och hejdå), böcker med vardagsaktiviteter där barnen känner igen sin egen vardag, böcker med enkla känslor och böcker som handlar om t ex förskolan, doktorn, tandläkaren, att få syskon osv där barnen också kan känna igen sig.

En av de absoluta klassikerna när det gäller böcker för de allra yngsta barnen är Anna-Clara Tidholms bok Knacka på. Den har varit med på de bebisbokprat jag varit på. Ett tips för de yngsta barnen är också färgglada böcker med tydliga konturer. Här är ett tips på en färgglad bok för de yngre barnen. Min stora elefant, Svansar runt i djungeln och serien Ellen och Olle sjunger är fina böcker för de något äldre barnen i målgruppen. Böckerna om Molly är också fina och brukar vara populära bland barnen. Peka och lyssna är en jättefin serie böcker med olika ljud.

Jag är ett stort fan av Axel Schefflers böcker, Xavier Denaux böcker, Kenneth Anderssons böcker och Anna-Clara Tidholms böcker.

Titta gärna på alla länkarna i det här inlägget, de leder till mina recensioner av de böcker jag nämnt här ovan. Här är också en länk till samtliga böcker jag recenserat för barn mellan cirka 0-3 år.

När min äldsta dotter var liten (hon är 9 år nu, så det är ett tag sedan) så var hon och jag med på något som kallades för Babybokprat. På den tiden var det ett ganska nytt fenomen. Vi höll till på Ålidhemsbiblioteket i Umeå. Idag finns det dock på bibliotek runt om i landet och det finns också många fler aktiviteter som är riktade mot bebisar som arrangeras av olika bibliotek.

Babybokprat är en metod utvecklad av Annette Kohkoinen, litteraturpedagog på länsbiblioteket i Umeå. Det är ett sätt att lära bebisar att umgås lustfyllt med böcker. Den bibliotekarie som håller i babybokpratet läser alltså högt ur pekböcker och/eller bilderböcker för de små barnen. Denna högläsning varvas oftast med ramsor, sånger och rörelser. I mitten av babybokpratet finns en boktuggarpaus då bebisarna själva får titta i eller kanske smaka på böckerna. I slutet av babybokpratet får de föräldrar som vill stanna och fika tillsammans. På så sätt blir det inte bara en språkutvecklande aktivitet för föräldrarna, utan också en aktivitet för de föräldralediga föräldrarna som därmed får möjlighet att träffa andra småbarnsföräldrar.

Babybokprat är till för bebisar från ungefär 4 månader och upp till dess de börjar krypa och röra sig för mycket. För äldre barn, ungefär 8 månader och uppåt, finns det en annan aktivitet som kallas exempelvis för småbarnsramsor. Värt att tänka på är dock att idag kan Babybokprat och Småbarnsramsor kallas för andra benämningar och det finns som sagt massor av olika varianter av dem. Kolla upp vad just ditt närmaste bibliotek erbjuder för bebisar och små barn. Det är både mysigt och roligt att göra sådana här aktiviteter tillsammans med sina barn när man ändå är föräldraledig, och det är en jättebra ingång till böckernas värld. Jag skrev några artiklar om Babybokprat i samband med att jag och min dotter var med om detta. En av dessa artiklar ser ni här intill (klicka på den så blir den i ett större format).

Annette Kohkoinen gav ut en bok om babybokprat 2007. Den heter Bebis+bok=glädje – Det underbara i att läsa högt för de allra minsta. Boken är tunn, men väldigt innehållsrik. Både en faktabok och en inspirationsbok i ett. Boken handlar om den metod hon har arbetat fram för Babybokprat, med fakta om hur metoden utvecklades fram, hur en träff kan se ut, vilka böcker hon har valt ut, praktiska tips, förslag på ramsor och mycket mer. Hon har också jobbat fram en metod som kallas för Pyttepoesi som beskrivs på samma sätt i boken. Hon har också utvärderat metoderna efteråt och skriver även om utvärderingen, forskning, vilka de långsiktiga effekterna kan bli och mycket annat intressant. I boken finns också många boktips, både när det gäller faktaböcker om barn och läsning och skönlitteratur som passar för målgruppen 0-3 månader.

Baby på bibblan – Inspirationsbok för bibliotek och öppen förskola är en nyare (2010) bok som tar upp lite bredare info om biblioteksverksamhet för de minsta barnen. När boken skrevs hade en uppsjö av babyaktiviteter intagit samhällsscenen och kulturens värld. På biblioteken startades hela tiden aktiviteter som Babybokprat, Babysång, Babyrim, Babypoesi och liknande. Den här boken berättar om olika sådana satsningar, om bakgrunden till dem, hur de går till rent praktiskt och vilken nytta de har. Helen Dejke har utvecklat ett program för barn mellan 5-12 månader som kallas för Babyrim. I den här boken intervjuas både hon och Annette Kohkoinen som utvecklat metoderna Babybokprat och Pyttepoesi. I Baby på bibblan intervjuas också sex bibliotekarier som byggt upp egna babyprogram på sina bibliotek: Småbarnsramsor, Pappa och barn, Babysång, Ytte Pytte, Babybokklubb, Babybokcirkel. I boken får vi också ta del av forskning och tips kring läsning för små barn. Dessutom finns ett omfattande kapitel om att välja rätt böcker och med konkreta boktips för målgruppen.

Båda de ovanstående böckerna vänder sig framförallt till bibliotekarier, BVC-personal och personal på öppen förskola som vill utveckla egna babyaktiviteter, men det finns mycket läsvärt i böckerna även för föräldrar eftersom man kan använda metoderna som inspiration även när man läser hemma för sitt eget barn. Dessutom finns ju som sagt många bra boktips.