När Sverre ska fylla 70 tar han med sig frun Torill och de tre vuxna barnen Liv, Ellen och Håkon och deras familjer till Italien. Barnen tror att Sverre och Torill har ett tryggt och stabilt äktenskap. Äldsta dottern Liv har till och med föräldrarnas äktenskap som mått för hur hennes eget äktenskap ska vara. Men under födelsedagsmiddagen slår bomben ner. Efter fyrtio års äktenskap har nämligen Torill och Sverre bestämt sig för att skiljas. De är 70 år gamla, nyblivna pensionärer och känner sig nu klara med familjeprojektet. För barnen, Liv, Ellen och Håkon är däremot familjen på olika, men högst påtagliga sätt ett centrum. Föräldrarna är familjens självklara nav och förebilder. Deras äktenskap är grunden, själva fundamentet, för barnens egna val, värderingar och ambitioner i livet. Men föräldrarnas skilsmässa är inget förhastat beslut. Torill och Sverre har verkligen försökt länge, men de har helt enkelt vuxit ifrån varandra och ser inte längre någon framtid ihop. Chocken blir stor hos de tre vuxna barnen, vilket kan sammanfattas i Ellens kommentar: ”Vuxit ifrån varandra? Framtid? Ärligt talat, ni är sjuttio år!”.

Att föräldrarna går skilda vägar gör att marken rycks undan för alla de tre syskonen. Deras roller ändras, balansen emellan dem förändras. Vi får läsa berättelsen ur olika berättarperspektiv. Först får vi följa de två systrarna växelvis i fyra kapitel och i slutet även sladdbrodern Håkon i ett eget kapitel. Var och en av de tre syskonen har sina egna problem, men ska nu också försöka handskas med föräldrarnas skilsmässa. Man skulle kunna tro att eftersom barnen är vuxna skulle det vara lättare för dem att acceptera det som föräldrarna beslutat sig för att göra, men så enkelt är det inte. Det här är en ganska lågmäld bok, men en intressant skildring av relationer. Man får de tre olika perspektiven på hur barnen upplever föräldrarnas skilsmässa, deras syn på familjen och deras inbördes relationer som syskon. I grund och botten handlar boken om de föreställningar man har om familjen som begrepp och den väcker många tankar hos mig som läsare. Vad är egentligen en familj? Hur definieras en familj? Och vem är det som bestämmer detta?

Helga Flatland är född 1984 och debuterade 2010 med en bok som fått många litterära priser. Hon anses vara en av de största yngre författarna i Norge. En modern familj är hennes femte roman, men den första som översatts till svenska.

En modern familj är utgiven av bokförlaget Polaris och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

För några år sedan dog Gösta Ekman, den folkkäre skådespelaren med roller i allt från Papphammar och Jönssonligan till Beck. Han dog 2017 i sviterna av sin cancer. Fem år tidigare drabbades han av cancer första gången. Han genomgick då en stor operation och låg inlagd på sjukhus under flera månader. En läkare sa då till hans fru att hon borde skriva dagbok under Gösta Ekmans sjukdomstid eftersom man sällan själv minns så mycket efter att ha varit med om en så traumatisk upplevelse. Sagt och gjort, Marie-Louise Ekman började föra kortfattade anteckningar dagligen om Gösta Ekmans tillstånd. Med tiden kom anteckningarna att bli längre och mer existentiella. Nu är dessa anteckningar utgivna i boken Få se om hundarna är snälla ikväll.

Boken kan ses som en rapport från sidan av en anhörigs sjuksäng, men den kan också ses som en innerlig kärlekshistoria. Marie-Louise Ekman skildrar naket och utelämnande sjukhustiden och det som hör en sjukhusvistelse till. Men hon skildrar också mycket berörande kärleken paret emellan. Här och var glimtar också humor fram, trots det oerhört tunga ämnet.

Fredag 20 jan

 

G gick på toaletten.

Och sket som en häst.

Det var en sköterska M som hjälpsamt skyndade till att få in G på toaletten.

Med droppställning.

Gåbord.

Och av med morgonrock innan allt brakade loss.

Himmelst att G gör toalettbesök på detta viset.

Det får ut gifter ur kroppen.

Så alla applåderar.

”Stort A…”, säger doktor P, ”…det vill vi ha…”

I de kortfattade, knapphändiga anteckningarna förmedlar Marie-Louise Ekman alla möjliga känslor: glädje, sorg, smärta, hopp, rädsla, längtan och så förstås kärlek. Ni som själva haft en nära anhörig som varit svårt sjuk känner nog igen den där berg-och-dal-banan av känslor.

Måndag 16 jan

 

Idag på teatern tackade jag min ledningsgrupp för deras fina arbete och uppställning under den här arbetsperioden, det var årets första ledningsgrupp.

Jag sa att G gjort ett genombrott i går.

Att han mår lite bättre.

Alla blev mycket glada.

Ett par timmar senare satt jag oroligt i mitt rum i nya möten och kunde inte visa att han nu fått en ny febertopp.

Och att jag var orolig.

Så kastas man hit och dit hela tiden.

 

Jag tror ju att G kommer att klara allt det här.

Min fantasi räcker inte till något annat.

Och jag vill inte gråta ens för mig själv, som om jag inte trodde på vad jag sa/säger.

Alltså biter jag ihop.

 

Jag vill att vi skall ta vid där vi slutade senast.

Och jag tänker vänta på den dagen och när den dagen kommer är jag beredd att göra vadsomhelst för G.

Jag saknar honom så oändligt.

Ensamheten utan honom är nästan förlamande.

Man kan också se boken som en kritik mot det svenska sjukvårdssystemet med sin underbemanning och låga löner, likväl som en hyllning till alla de som viger sina liv åt att jobba inom sjukvården. Hon uttrycker stor tacksamhet och kärlek när hon skriver om vårdpersonalen.

Men allra mest är Få se om hundarna är snälla ikväll en skildring över den starka kärlek och innerlighet som paret Marie-Louise och Gösta Ekman delade. Det är en tung läsning. Men det känns som en stor tröst att veta att paret fick fem år tillsammans i kärlek och harmoni efter den här sjukdomsperioden. På så sätt blev det ett lyckligt slut för berättelsen i den här boken, trots att cancern ändå till slut kom att vinna över Gösta Ekman.

Onsdag 18 jan

Kan man komma varandra närmare än vad vi just nu gör?

Jag tror inte det.

 

Jag längtar hela tiden efter G.

Och jag tror att han hela tiden längtar efter mig.

Få se om hundarna är snälla ikväll är utgiven av Piratförlaget och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.

Roy Jacobsens roman De osynliga utspelar sig i ett kargt klimat i ett nordnorskt kustområde. Boken baseras tydligen på verkliga händelser som skett mellan 1913 och 1928 och platsen är ön Barrøya som ligger vid Helgelandskusten. Vid bokens inledning får vi möta Ingrid som då är tre år. Hon är barn i en fiskefamilj på ön. Öns invånare består av Hans Barrøy, 35 år, hans hustru Maria, hans åldrande far och hans lillasyster Barbro som inte tycks duga mycket till. Och så Ingrid då, hon som är i fokus i denna roman. Vi får följa henne under hela hennes uppväxt, fram till rjugoårsåldern då hon blivit en stark och självständig kvinna.  Av sin mor fick hon lära sig att sköta ett hushåll, av sin far fick hon lära sig vad det innebär att växa upp på en ö och vad naturen förväntar sig av människorna som bor där.

Det här är en vardagsskildring, lite lik Kristina Sandbergs trilogi om Maj och Karin Wahlbergs serie Lasarettet. Vi får följa med Ingrid och hennes familj i vardagen som är präglad av fisket och naturens växlingar. Förutom vardagsgöromål handlar det mycket om relationer, främst då förstås familjerelationer. Vad är egentligen en familj? Hur binds människorna i en familj samman och hur nära står man varandra när man är de enda invånarna på ön. Kanske låter det som att boken är långsam och tråkig, men det är den inte alls.

Det här är den första boken jag läser av Roy Jacobsen, men definitivt inte den sista. Jag gillar hans språk och berättarteknik. Han har en speciell stil – berättelsen är vacker trots att Jacobsen är sparsam med känslouttryck. Språket kan sägas vara lika osentimentalt, fåordigt och kargt som ön och dess invånare. Ändå är den så vackert berättad. Den är gripande och engagerande, jag berörs så av Ingrid och hennes familjs öde. Det är en fin skildring av det strävsamma livet och slitet för uppehället för en fiskarfamilj på en ö i nordnorska under första världskriget. Här finns också många teman, som fattigdom, klass, utsatthet, sårbarhet, livet, sorg, depression, identitet och mycket annat som vore intressant att diskutera i en bokcirkel. Det finns två till romaner om Ingrid som jag ser fram emot att läsa. Jag kan inte riktigt släppa henne.

De osynliga är utgiven av Norstedts och finns bland annat på Adlibris och på Bokus.