Olycksbarnet är den andra boken i Malou von Sievers trilogi som inleddes med Mitt hjärtas oro. Romantrilogin har sin utgångspunkt i Malous familjehistoria och i hennes sommarprat från 2016. Det handlar om hur sår kan ärvas från generation till generation, ett arv som format henne själv som människa.

I förra boken fick vi lära känna Axel, en gift, välbärgad man som mötte den stora kärleken och skilde sig för hennes skull. Axel och Sara upplevde en riktig kärlekssaga tillsammans. De fick kärleksbarnet Matilda och var lyckliga. Men när Sara återigen var gravid visade det sig att deras gemensamma lycka skulle bli kortvarig. Sara dog i barnsäng när hon skulle föda olycksbarnet Edwin. Som barn blev Axel slagen och försummad, något som orsakade honom ett sår och en saknad i honom. De äldre sönerna slog Axel och nu gör han detsamma med Edwin. Stackars Edwin får hela tiden skulden för att Sara dog. Axel gifter snabbt om sig med tyska Hedwig. De får med tiden ett ganska okej äktenskap, men någon himlastormande kärlek blir det aldrig dem emellan. De får också två barn tillsammans.

Malou von Sievers skriver gripande och berörande. Det är svårt att läsa om Edwin som tvingas stå ut med faderns raseri för att han inte kan tygla sig. Det gör ont att läsa om Matilda och Edwins saknad efter modern Sara. Men det är otroligt spännande i det lilla att läsa om familjedramat och händelserna som sker. Boken utspelar sig omkring andra världskriget och det som händer i Tyskland märks ju av även här i Sverige. Inte minst med tanke på att Hedvig kommer från Tyskland. Det finns många tidsmarkörer och miljöskildringar som gör boken mer levande.

Olycksbarnet är en lättläst bok som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa. Sista halvan av boken sträckläste jag för att få veta vad som skulle hända. Nu kan jag knappt vänta tills jag kan läsa sista delen i trilogin, Inför hans blick. Jag antar att den kommer att handla om Edwin, som nu är orolig för ifall han har ärvt såret, som en förbannelse, från sin pappa Axel.

Ett enklare liv är andra delen av tre i serien om Pensionat Pomona. I den första boken, Mellan himmel och hav, får vi lära känna huvudkaraktärerna som är tre kvinnor, mormor Vanja, mamma Sally och dottern Josefin. Sallys mamma övergav henne när hon var liten, men nu är hon till viss del tillbaka i hennes liv igen. Sally har också förändrat sitt liv radikalt. I förra boken gjorde hon slut med pojkvännen Frank och flyttade från Stockholm till ett hus hon ärvt i Kivik på Österlen. Nu har hon öppnat ett pensionat i det huset och kunderna strömmar dit under semestersäsongen, men hon tvingas också snart inse att det är betydligt svårare än hon trott att driva en sådan verksamhet. Hon har haft en dålig relation till dottern Josefin, men de börjar hitta tillbaka till varandra. Josefin och hennes pojkvän Harald har det dock också kämpigt med sitt självhushåll och Josefin börjar längta efter en annan slags liv. Vanja har levt ett bohemiskt konstnärsliv i Köpenhamn, men hon saknar sitt barnbarn och sin dotter och beger sig därför tillbaka till Kivik för att försöka fördjupa relationen till dem.

Det här är en ganska småputtrig bok som mestadels handlar om relationer och framförallt mor- och dotter-relationer. Det handlar också om livsavgörande beslut, att lära känna sig själv, att våga testa något nytt och att försonas med det som varit. Det är en typiskt feelgood och det är så skönt att i bokens värld få bege sig från ett vintrigt och snörikt Hälsingland till ett somrigt, grönskande Österlen. Den här serien är väldigt omtyckt på bibblan där jag jobbar och jag tror att det till stor del beror på att det hon skildrar känns så realistiskt och trovärdigt. En jordnära berättelse som innehåller allt från skratt och lättsamhet till sorg och svärta, precis som livet självt.

Ett enklare liv var lika läsvärd som Mellan himmel och hav, och nu är det dags att leta rätt på tredje och avslutande boken i serien, Vägen till äppelriket.

Från knytnävsslag till egen identitet – Jag reste mig från våld i nära relation är skriven av Christell Andersson. Efter att hon levt med våld i nära relation i över 30 år lyckades hon ta sig ur med livet i behåll. I denna bok har hon skrivit er sin personliga berättelse om tiden i helvetet och hur hon hittade nyckeln att ta sig ut.

Det är förstås en mycket gripande och berörande berättelse där Christell berättar om det hon utsatts för och den vanmakt hon kände över att leva med våld i vardagen liksom den sorg hon kände över att hennes barn tvingades växa upp i en otrygg miljö. För de som själva lever eller har levt i liknande situation skapas igenkänning. Den som själv är på väg att lämna kan få hopp, mod och styrka att själv ta steget, precis som Christell gjort. Boken är också värdefull att läsa för de som jobbar inom vård, på olika myndigheter eller som på andra sätt träffar kvinnor som kan vara utsatta för våld i nära relation. Christell är kritisk till samhällets bristande stöd, och jag håller med om detta, det behövs verkligen mer kunskap, insikt och förståelse från omvärlden till hur det är att leva med detta dag efter dag.

Tyvärr är boken ganska rörig i sin framställning. Layouten känns amatörmässig, det är ganska många stavfel och andra språkliga missar och dessutom hoppar författaren hela tiden mellan dåtid och nutid på ett mycket förvirrande sätt. Så språkmässigt är det ingen bra läsupplevelse direkt. Men författaren når i alla fall fram med sitt budskap och det är kanske ändå det viktigaste med denna typ av bok.