Under mattan är Sara Lövestams bilderboksdebut. Dock är hon ju ingen nybörjare när det gäller att skriva eller som författare, hon har ju gett ut en rad vuxenböcker och även skrivit för mellanåldern. Därför hade jag höga förväntningar på hennes bilderboksdebut. Och det bästa av allt är att hon infriade dem. Under mattan är en rolig bilderbok med ett intressant tema som det skulle vara riktigt roligt att ha boksamtal kring.

Det började med ett ganska litet monster. En morgon satt det bara där på diskbänken när pappa skulle rosta bröd. Men pappa blev inte förvånad, han tog bara tag i monstret och gick ut i vardagsrummet där han slängde monstret under mattan. Efter det börjar allt möjligt skräp att samlas under mattan. Till slut är högen under mattan stinkande, morrande och stor som en flodhäst. De tvingas gå omvägar runt mattan. Men ändå låtsas mamma och pappa som ingenting. Vad skulle egentligen hända om någon lyfte på mattan?

Det går ganska snabbt upp för en under läsningen att monstret under mattan förstås handlar om helt andra saker. Sådant man inte talar om, som man stoppar undan, gömmer, skäms för och inte låtsas om. Exakt vad det handlar om är dock upp till läsaren. Man kan tolka in de flesta familjehemligheter i monstret under mattan. Jag tror säkert många barn känner igen sig och då kan boken vara en bra ingång för att börja prata om det. Jag skulle kunna tänka mig att boken fungerar lika bra på förskolan och lågstadiet som i socialtjänstens barngrupper för barn som har skilda föräldrar, eller föräldrar med missbruksproblem eller psykisk ohälsa. Men det bästa med boken är att den har olika lager. Om man inte alls har sådana problem hemma så behöver man inte tolka in någonting alls. Då fungerar det precis lika bra att läsa boken som en humoristisk bok om monster. Och det är ju just det som gör boken så bra, att det finns utrymme för flera olika tolkare och att varje läsare har chans till sin egen tolkning.

Under mattan är illustrerad av skickliga Per Gustavsson. Han jobbar mycket med perspektiven, vilket gör att huvudpersonens oro och vuxenvärldens förmåga att låtsas som ingenting verkligen skildras tydligt i bilderna. Sådana känslor kan vara svåra att skildra annars, men han gör det väldigt. I slutet av boken, när föräldrarna tagit itu med monstren/problemen och det inte längre finns någon stinkande hög under mattan så syns det också tydligt i bilderna som blir ljusare, lugnare och gladare. Ett plus också för att boken skildrar karaktärer ur ett icke-stereotypiskt sätt med avseende på exempelvis hudfärg och etnicitet, men utan att det problematiseras.

Så kul att två proffsiga personer valt att samarbeta kring det intressanta uttrycket ”sopa under mattan” och så kul att resultatet blev såhär bra. Jag hoppas vi får se mer av samarbetet mellan Sara Lövestam och Per Gustavsson. Under mattan är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

I år är det sjunde året som Rabén & Sjögren ger ut en adventsbok, alltså en bok med 24 kapitel lämplig som högläsning med ett kapitel om dagen under december månad fram till julafton. Årets bok är skriven av den populära författaren Ingelin Angerborn och illustrationerna är skapade av välkända Per Gustavsson. Med två så erkända barnboksskapare kan väl årets adventsbok inte bli något annat än en succé?

Boken heter En klurig jul och handlar om huvudpersonen Rutan. När hon ska skriva ner vad hon önskar sig i julklapp så hamnar en kompis högst upp på listan. Rutan är en ensam flicka. Men hon är rädd att det inte ska vara så lätt för tomten att ordna fram en kompis åt henne. Sån tur då att det faktiskt inte dröjer särskilt länge innan hon själv har hittat den efterlängtade kompisen. Dessutom hittade hon en alldeles speciell vän. En som kan göra sig osynlig. En som gärna äter metallskrot till middag. En som har kommit vilse och längtar hem… Inte nog med det, det händer något mystiskt hemma hos Rutan också. Saker försvinner. Vem kan det vara som har tagit saxen, hammaren och alla de andra föremålen?

Formatet känner vi igen från tidigare adventsböcker. Stort och generöst, med gott om plats för illustrationerna att breda ut sig på. Lagom långa kapitel och enkel text. Bokens teman är vänskap och längtan efter att få känna vänskap och samhörighet. Den är rolig och humoristisk, varm och stämningsfull, och dessutom fylld med julkänsla och röda, julia detaljer. Hela konceptet med en adventsbok är ju att man ska läsa i den varje dag, ett kapitel om dagen, och med En klurig jul längtar man verkligen till dessa högläsningsstunder för att få umgås med karaktärerna och se hur berättelsen fortskrider. En perfekt högläsningsbok nu i december för de äldre förskolebarnen och de yngre lågstadiebarnen.

En klurig jul finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Julias jul är en bilderbok, men också en så kallad julkalendersaga med 24 luckor. Den är tillverkad i hård kartong med rundade hörn, som pekböcker, fast den har ett större format, mer som ett bilderboksformat. Den har totalt sex uppslag. Illustrationerna breder ut sig över hela de båda sidorna och på varje uppslag finns också text på vers insprängd. Dessutom finns det fyra luckor per uppslag som man kan öppna likt en julkalender.

När boken inleds är december här och Julia vill förbereda julen. Hon vill skriva önskelista, baka julkakor och tända adventsljusstakarna, men hennes familj verkar inte ha någon julfeeling alls. Julia känner stressen – Tänk om Tomten blir ledsen! Julia bestämmer sig för att ta saken i egna händer och beger sig ut på jakt efter julen. Längs vägen upplever hon en rad äventyr och det finns mycket att upptäcka och samtala kring på boksidorna. Illustrationerna är detaljrika och fyllda med julmotiv, flera av dem med blinkningar till klassiska julmotiv. Den uppmärksamme läsaren hittar också blinkningar till andra av Emma Virkes verk i bilderna. De flesta barn älskar ju att öppna luckor och det finns många vanliga pek- och bilderböcker som har luckor som bidrar till interaktiviteten vid läsning. Här har Emma Virke gått ett steg längre och dessutom adderat julkalenderstänket till bilderbokens form, vilket gör att barnet får öppna en lucka om dagen. Det gör att läsningen räcker länge samtidigt som det skapar en delaktighet hos barnet. Det får bidra till att forma läsningen. Det är nämligen så att illustrationerna bakom luckorna skapar en förändring i motivet, När de öppnas blir motivet annorlunda. Även där finns en hel del att samtala kring om man vill.

Jag tycker att det här är en jätterolig idé. Att kombinera det bästa med bilderboken, interaktiv läsning, fascinationen för luckor och julkalenderns form kan ju inte bli annat än succé. Dock funderar jag lite kring hur man ska läsa texten. Ska man läsa hela boken på en gång och därefter bara öppna en lucka i taget? Om man gör så, lyckas man då behålla fokus för berättelsen i hela 24 dagar? Eller ska man läsa ett uppslag och öppna dess luckor en i taget för att sedan läsa nästa uppslag efter fyra dagar? Eller läsa hela boken varje dag i samband med lucköppningen? Jag hittar inte riktigt någon naturlig form för läsningen eftersom texten inte överensstämmer med antalet luckor. Jag tänker att om man ska ha denna form på en bilderbok bör man nog ha en text som är naturligt uppdelad så att man läser en snutt varje dag i samband med lucköppning. För jag tycker nog att det borde vara fokus på läsning i samband med lucköppning om man vill ha en julkalenderbok, annars kan man lika gärna ha en vanlig julkalender, en Pixi-adventskalender eller en adventsbok. Eller vad tror ni?

Det är synd att jag fastnade på hur man ska läsa boken, för det är som sagt en otroligt spännande idé som går att utveckla vidare. Och själva boken är jättefin, både den poetiska och rimmade texten och de underbara, charmiga och detaljrika illustrationerna.

Julias jul är utgiven av Lilla Piratförlaget och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Det var en gång ett barn som bodde på en ö i havet tillsammans med sin pappa riddaren. Men en morgon berättade hennes far att han var tvungen att åka bort. En mycket farlig jättehåller på att förvandla alla människor till sten. Han måste resa bort och kämpa mot den. Flickan blev lämnad kvar hemma. Hon väntade och längtade efter sin far. I många dagar och många nätter väntade hon. Han borde varit tillbaka för länge sen, tänkte hon. Hon bestämde sig för att simma iväg och leta efter sin pappa. Hon simmade och simmade tills hon nådde ett nytt land. Av en paraplymakerska på vägen till jätten fick hon ett paraply att skydda sig med, mot jättens farliga blick. Så mötte hon då den stora, farliga, läskiga jätten. Och tack vare barnets list lyckades hon bryta förtrollningen. Jätten förvandlades tillbaka till den sten hon egentligen var, men alla de människor som jätten förtrollat till stenar och klippblock förvandlades tillbaka till vad de varit innan jättens ögon såg på dem. Och se, där var också barnets pappa riddaren. Från den dagen rådde frid i landet och barnet var aldrig mer ensamt.

Förvandlingen är en bok som är inspirerad av Elsa Beskows klassiska saga Tripp, Trapp, Trull och jätten Dum-Dum. Konstigt nog känner jag inte igen att jag har läst originalet, så jag vet inte hur Anna Höglunds version av sagan överensstämmer med originalet. Men det är å andra sidan inte det viktiga.

Det jag framförallt gillar med den här bilderboken som andas klassisk saga är layouten och bilderna. Illustrationerna är helt magiska. Flickans längtan efter sin pappa, hennes ensamhet och så småningom hennes beslutsamhet, vilket allt förstås bottnar i kärleken till pappan, lyser så starkt i de avskalade illustrationerna med sina mörka färger, ofta tecknade i gråskalor med flickans röda klänning som en av få ständigt återkommande färgklickar. Det här är ett typexempel på en bok som utan problem skulle kunna berättas bara med hjälp av bilderna. Texten skulle kunna vara överflödig, känslan kommer fram ändå. Men orden förtydligar, fördjupar och tillför ytterligare en dimension på sitt poetiska, men fåordiga språk. Boken har ett litet format, inget klassiskt bilderboksformat, och layouten är som i gamla bilderböcker, med texten på vänster sida och illustrationen på höger. Bara på ett fåtal uppslag tillåts bilden ta över hela uppslaget och där är texten insprängd i bilden.

Själva sagan är också spännande med en flicka som beger sig ut på äventyr för att i första hand återfinna sin pappa, men också rädda hela riket som blivit så tyst och kalt på grund av jättens framfart. En stark flicka med stort mod och lika stort hjärta. Att jätten är en hon gjorde att jag (tyvärr) hajade till. Först blev jag sur på mig själv och mina fördomar. Varför tog jag för givet att en jätte måste vara en han? Sedan log jag för mig själv. Jag vet inte hur det är i originalsagan, men det skulle vara så typiskt Anna Höglund att omvandla han till en hon bara för att tänja på gränserna. Och om det är så, så har hon gjort det väldigt bra. Det gav åtminstone mig en tankeställare. Det jag vet om Elsa Beskows saga är att det är tre barn som räddar pappan från jätten och de får hjälp av vuxna. Här är det alltså ett ensamt barn och det tänker jag också är typiskt Anna Höglund. Precis som Astrid Lindgren står hon alltid på barnens sida och hon är inte rädd för att låta barnet stå i centrum och vara den där starka och modiga som likt David som besegrar Goliat låter den lilla, svaga vinna mot den stora, starka och dessutom med list och klokhet istället för styrka och våld.

Förvandlingen är utgiven av Bonnier Carlsen och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.