Lisa och monsterhuset

Lisa och monsterhusetVarje dag efter skolan går Lisa förbi ett ovanligt hus och hon undrar vem det är som bor där. En dag sitter det en söt katt utanför. Den slinker in genom dörren och då kan inte Lisa låta blir att följa efter för att rädda den. Hon tror nämligen att det är någon läskig varelse som bor i huset. Kanske en vampyr som inte kommer att tveka att sätta tänderna i Lisa och dricka hennes blod som lingonsaft. Eller hungriga monster som slukar såväl Lisa som katten. Lisa går från rum till rum för att leta efter katten. Många saker finns det att undersöka, men inte förrän i sista rummet hittar hon katten. Precis när hon ska ta med sig katten och smita ut igen hör hon ett konstigt ljud. Ett släpande ljud som kommer närmare och närmare. Det är riktigt spännande och läskigt en stund, men självklart visar det sig ju att det inte alls är något monster som bor i huset utan en alldeles vanlig, liten, snäll tant.

Lisa och monsterhuset är en rolig, spännande och lite mysryslig bilderbok som är fylld av myllande bilder som har jättemånga detaljer att titta på. Emelie Östergren är det som både har skrivit och illustrerat boken och det är en ganska ny bekantskap för mig. Jag blev direkt intresserad av hennes illustrationer, för de är väldigt uttrycksfulla och använder olika perspektiv för att förmedla olika känslor. Skuggor används på ett bra sätt, liksom olika proportioner. Hela berättelsen skulle kunna föras fram bara med hjälp av bilderna, så gestaltande är de. Texten är mer ett komplement. Jag skulle kunna tänka mig att den här boken vore rolig att läsa för en grupp förskolebarn. Jag ska tipsa om den nästa gång förskolan kommer till mitt bibliotek.

Lisa och monsterhuset är utgiven av Alfabeta och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Sopnedgasten och andra moderna monster

Sopnedgasten och andra moderna monsterAndreas Palmaer är en välkänd författare för lågstadiebarnen. Igår skrev jag till exempel om hans bok Zombiejakten som innehåller sju läskiga berättelser att läsa själv för nybörjarläsarna. Han har också gett ut böcker om gåtor och sant- eller falsktberättelser. Han är också aktuell med en bilderbok: Sopnedgasten och andra moderna monster, där han har skrivit texten och Per Gustavsson har illustrerat. Han känner ni säkert igen från alla Prinsessan-böckerna. Illustrationerna här är i samma stil. Lekfullt, läskigt och många detaljer.

Berättelsen handlar alltså om monster. Den inleds med frågan ifall läsaren är rädd för monster och ifall läsaren tror att alla monster bor i gamla kråkslott. Sedan får man reda på att alla monster inte vill bo i gamla kråkslott, en del vill bo där det är fint och snyggt. Så som… hemma hos… dig! Därefter introduceras man för Stök-Spök som är ett spöke som kastar alla leksaker och allt lego kring sig och bara gör det stökigt. Sopnedgasten som bor längst ner i sopornas underjord och väntar på de små, små barnen som kommer för att slänga soporna. Monstret på andra sidan väggen, El-Ak, som gnistrar och sprakar som ett tomtebloss och som försöker pressa sig ut genom kontakten. Johnny Blund, vars motto är att om inte han kan sova så ska ingen annan få göra det heller, och som därför flyger från barn till barn och spelar på sin trasiga gitarr tills alla barn vaknar. Minimonstret Brrr som bor i brödrosten och älskar barnens små fingrar, särskilt när de ska hämta de nyrostade brödskivorna. Och så Ola Tola, det suraste monstret i hela huset, han som bor på toaletten men som aldrig får vara ifred eftersom folk ständigt och jämnt släpper bruna och kladdiga saker i huvudet på honom. En dag om året, en alldeles extra, hemsk dag, kommer alla monster fram. Halloween. Eller spring-för-livet-dagen om man vill slippa bli skrämd. Som tur är så kommer en dag efter halloween också. Och den dagen är alla monster snälla. Då skäms de för hur mycket de har skrämts och då bjuder de på fest. Vilken tur. Det är bara att passa på och ha kul, för snart är de igång och skräms igen.

Det här var en riktigt rolig, spännande och mysläskig bilderbok fylld av monster. En rolig bok att läsa på förskolan eller i förskoleklass inför halloween. Den skulle kunna fungera i ettan och tvåan också eftersom den är så rolig och fnissig tillsammans med monstertemat. Det är dock liten text så den är bäst som högläsningsbok om man inte knäckt läskoden ordentligt än.

Sopnedgasten och andra moderna monster är utgiven av En bok för alla och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Hans och Greta

Hans och GretaNär jag såg att Brombergs förlag skulle komma ut med en nyskriven variant av bröderna Grimms klassiska saga Hans och Greta blev jag direkt nyfiken. Inte minst eftersom jag såg att den skulle vara illustrerad av Alexander Jansson. Jag gillar verkligen hans trolska, drömmande bilder fyllda med detaljer att förlora sig i. Jag ville se hur han skulle tolka den klassiska sagan. Och nu när jag läst boken kan jag bara konstatera att det såklart blev en succé. Hans illustrationer passar perfekt för den mörka sagan. Se bara omslaget med häxan, barnen och pepparkakshuset.

Jag har inte läst sagan sedan jag var liten och det slår mig nu hur otäck sagan egentligen är med de utsatta, fattiga barnen som först blir lämnade av sin far och den elaka styvmodern för att sedan hamna i klorna på den otäcka häxan. Och häxan skildras verkligen på ett riktigt läskigt sätt i boken. Som tur är hittar barnen på ett sätt att lura häxan på och de kommer så småningom hem till sin älskade far igen. Och då har den elaka styvmodern dessutom blivit sjuk och dött, så barnen kan leva lyckliga i alla sina dagar. Nu behöver de inte heller svälta igen eftersom de hittat pärlor och ädelstenar hos häxan som de tog med sig hem. Slutet gott, allting gott. Det skildras också hos Alexander Jansson med ljusare, hoppfullare illustrationer på det sista uppslaget. Det här är en bilderbok som vänder sig till barn mellan 3-6 år, men jag tänker att det nog kan vara bra att känna sin barngrupp om man ska ha den som högläsningsbok, för den är som sagt mörk och otäck och vissa barn kan nog bli skrämda, det kan vara bra om det finns tid för diskussion och förklaring efteråt.

Hans och Greta finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Där norrskenet dansar

Där norrskenet dansarNär Jenny Sjödin var sju år dog hennes pappa. Saknaden efter honom har hon uttryckt i sin bilderbok Där norrskenet dansar som handlar just om döden och om att förlora någon man älskar. Boken handlar om lilla Elsie som saknar en familjemedlem. Vem det är framgår inte tydligt, vilket gör att man kan läsa in olika saker och identifiera sig oavsett vem man själv saknar. Elsie lär känna isbjörnen Aurora som tar med henne på äventyr och lär henne gå vidare trots saknaden och finna tröst. Boken handlar alltså om sorgen, saknaden och tomheten som blir kvar när någon har lämnat en. Elsies mamma ligger mest och sover om dagarna, troligen deprimerad efter att ha förlorat en kär familjemedlem. Detta gör att Elsie blir utelämnad åt sig själv och sin ensamhet. Men samtidigt möjliggör det också för Elsie att bli vän med Aurora, en vänskap som främst kommer till eftersom de båda gillar blåbär. Men vänskapen leder till mycket, inte minst utflykten i slutet av boken där Aurora tar med sig Elsie för att titta på norrskenet. Därför handlar boken också om vänskap, hopp och tröst.

Som ni ser på omslagsbilden är illustrationerna i Där norrskenet dansar helt magiska. Jag älskar färgerna och stämningen som bilderna förmedlar. Norrsken är knappast enkelt att skildra på bild, men här görs det på ett fantastiskt sätt i en barnbok. Titeln ger också en föraning om att själva texten är poetisk och ni kan nog tänka er att den därför gifter sig väldigt bra med de magiska bilderna. Det är en kortfattad, enkel text, men den är så kärnfull och träffande. Boken vänder sig till barn mellan 3 och 6 år, men jag kan faktiskt tänka mig att den håller längre upp i åldrarna. Den skulle exempelvis vara användbar i sorgbearbetningsgrupper. Dessutom tror jag att det finns gott om vuxna som blir berörda av den. Det har i alla fall jag blivit. Dessutom är jag otroligt imponerad över vilken stark debut Jenny Sjödin gjort, det här är en författare och illustratör som är värd att lägga på minnet! Det ska bli väldigt roligt att följa hennes fortsatta skapande.

Där norrskenet dansar är skriven och illustrerad av Jenny Sjödin. Den är utgiven av Olika förlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Säg OH!

Säg OH!Tänk att man kan skriva en hel bok om en enda liten blå prick. Och tänk att man kan läsa en hel bok utan ord, och ändå göra så mycket med sin röst.

Hervé Tullet är tillbaka igen. Minns ni honom, han som skapat En bok och Färger, två interaktiva bilderböcker som var banbrytande när de kom ut. Denna nya bok som han skapat heter Säg oh! och den är precis lika nytänkande, innovativ och interaktiv som de båda tidigare titlarna.

Som läsare uppmanas man att sätta fingret på den blå prick som finns i början av boken och så ska man säga OH! Sedan får man fortsätta använda sin röst genom boken tillsammans med pricken. En liten prick – säg ett svagt oh, en stor prick – ett starkt OH! Följ prickarna oh-oh-oh och sedan starkare oh- Oh-OH-OH! Och så svagare, och snabbt, och långsamt, och jättemånga oh och ett jättelångt ooooohhhh och så vidare genom hela boken. Så småningom kommer en röd prick också in i handlingen och de båda prickarna kan prata med varandra genom sina oh och ah.

Det låter fånigt när man beskriver boken, men vilken succé både den här boken och de tidigare böckerna är. Fenomenala högläsningsböcker där man fångar en hel barngrupp genom bara enstaka ord, men med hjälp av sin röst, fantasi och mod. Jag vill läsa boken på en sagostund för förskolan eller kanske förskoleklass. Ser fram emot vad de kommer att tycka om den. Jag är säker på att den kommer att bli succé! Som lärare eller pedagog skulle du dessutom kunna använda den i undervisningen, till exempel genom att låta barnen skapa sina egna prickberättelser efter läsningen.

Säg OH! är utgiven av och finns att köpa på Adlibris och på Bokus.

Pojken i paddan och jag

Pojken i paddan och jagValle blir varje dag retad av en klasskompis som heter Anders. Fast Valle kallar honom Onders eftersom han är så elak. En dag när Valle är på väg till skolan hör han som vanligt elaka Onders skrika dumma ord efter honom. Han blir rädd och springer in i varuhuset som ligger alldeles bredvid. Längst in finns provhytter och i en av dem gömmer han sig. Han sätter sig i ena hörnet och tar fram pappas gamla iPad som han har med sig i ryggsäcken. Han har spelat på den hundratals gånger förut. Men just den här gången händer något alldeles makalöst märkligt. Skärmen blixtrar till i en massa olika färger och ett pojkansikte framträder. Pojken i paddan vinkar. De blir kompisar, pojken i paddan och Valle. Så småningom kommer Bruno, som Valle döper honom till, ut ur paddan och blir Valles hemliga kompis. Han ger Valle mod. Mod att stå emot Onders.

Pojken i paddan och jag är en ovanlig berättelse om mobbing. Budskapet är att man ska våga berätta för vuxenvärlden vad man är utsatt för och tanken är att boken ska förmedla hopp. Man ska inte känna att det inte går att göra något, alla kan förändra sitt liv och göra sin vardag lite bättre. Dessutom får man en tankeställare eftersom boken visar att mobbare också kan ha det jobbigt och må dåligt. Kanske är det en orsak till varför de mobbar, även om det inte är någon ursäkt. Pojken i paddan tillför inte så mycket till historien, mer än att det blir en lite rolig twist. Valles föräldrar, lillebror och mormor skildras med värme och jag gillar hur fin relation föräldrarna verkar ha med varandra. Dock är det märkligt att ingen ur vuxenvärlden ser hur Onders mobbar Valle eller ens anar hur det skulle kunna vara ställt, det finns ju ganska många tecken även om inte Valle säger något rakt ut. Som tur är får klassen en vikarie och hon har ögonen öppna.

Den här boken köpte jag in till mitt ena skolbibliotek förra året, men jag tror inte att någon har lånat den. Jag har varit nyfiken på den och nu när den blivit nominerad till Barnradions bokpris tog jag chansen att läsa den. Det är en lättläst och fin, mörk men hoppfull barnbok om ett ständigt aktuellt ämne. Men jag tror att det kan vara svårt för boken att hitta sina läsare. Jag vet inte om det är omslaget, titeln eller baksidestexten som har skrämt bort läsarna på mitt skolbibliotek. Jag gillar omslaget, det får mig att tänka på magi och mystik, även om de delarna egentligen inte är representativa för bokens innehåll.  Men jag tycker att omslaget är lockande. Jag tror att det här är en typisk sådan bok som måste bokpratas om, eller användas som högläsningsbok. Just högläsningsbok tror jag att den skulle passa bra som, gärna med tillhörande diskussioner kring vänskap, ensamhet, mobbing och att våga berätta för vuxna när man ser sådant som inte är okej.

Pojken i paddan och jag är skriven av Jonatan Järvi, utgiven av Hippo bokförlag och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Ella och YouTube-paniken

Bildresultat för ella och youtube-panikenElla och YouTube-paniken är en av de böcker som blivit nominerade till Barnradions bokpris. Lite förvånande kan jag tycka, för den här boken är utgiven av Girl-IT som är en slags bokklubb för barn. Boken finns alltså inte att köpa i vanliga affärer och bokhandlar, utan endast de som är medlemmar i Girl-IT kan köpa den. Som tur är så är min dotter medlem där och hon hade fått hem boken i ett av sina medlemspaket, så jag fick chansen att läsa den därigenom. Men annars brukar sådana här böcker vara svåra att få tag på, och just därför brukar de sällan nomineras till bokpriser.

Ella och YouTube-paniken är en rolig och humoristisk bok som handlar om en tjej, Ella, vars största intresse är att filma och lägga upp videos på sin YouTube-kanal. Hon filmar oftast sina småsyskon, Solveig och Styr-Björn, eftersom små söta barn alltid skapar många klick – de är klickmonster. Men hon tänker allt som oftast på hur hon ska kunna skapa de riktigt populära filerna, de som ses av tusentals tittar och blir virala succéer. Hon kommer på vilda idéer som sällan blir riktigt lyckade. Som när hon gör slime hemma i badrummet och täcker hela rummet med mjöl. Hennes mamma blir gråhårig av alla Ellas påhitt. En dag kommer hon på att hon ska stoppa en guldfisk i skolmatsalens vattenbehållare. Hon gör det, filmar och lägger ut på YouTube. Och där, där och då skapas ett YouTube-fenomen. Filmen om guldfisken Justin Case blir den virala succé som Ella drömt om, och hon blir YouTube-kändis över en natt. Att vara kändis är dock inte så lätt som man kan tro och Ella hamnar i nya trubbel. Bästisen Nadia slutar prata med Ella och mamma nämner inte YouTube med ett enda ord.

Det här är en intressant bok för den innehåller så mycket på sina tvåhundra sidor. Dels är det en rolig, typisk mellanåldersbok som är kryddad med samtidsmarkörer som klickmonster, virala succéer och YouTube. Den handlar mycket om relationer, både relationen till föräldrarna och relationen till kompisarna, för båda blir påverkade om man blir kändis. Skola och vardag finns också med på ett hörn förstås. Det som är extra kul är att det inte finns så mycket kärlek i boken, vilket ju annars oftast finns med i böcker för den här målgruppen. Det är dock inte alla barn som kommit dit än, och det kan vara skönt att det finns böcker där kärlek inte är ett stort fokus. Det är mycket humor i boken, Ella är en rolig karaktär och Linda Skugge skriver medryckande. Men det finns också lite allvar bakom. Det här med kändisskap. Drömmar som slår in, men som kanske inte riktigt blev som man tänkt sig. Och det där med relationer som är så svårt. Hur kan man behålla sina relationer och ändå infria sina drömmar? Vad är egentligen viktigast i livet? Ja, det finns en del som skapar eftertanke. Jag gillar språket, att Linda Skugge kan skriva vet jag ju redan. Här skriver hon för mellanåldern och det behärskar hon tydligen också riktigt bra. Dialogerna känns väldigt trovärdiga. Jag har ju en dotter i samma ålder, så jag vet 🙂

Kul att Ella och YouTube-paniken blivit nominerad. Det ska bli kul att höra vad barnen i juryn tycker om boken.

Riulven Risulven

Risulven RisulvenRisulven Risulven är en av de böcker som är nominerade till Barnradions bokpris och därför ville jag läsa den. Jag har också blivit nyfiken på den eftersom jag köpte in den till skolbiblioteket (efter att ha läst många hyllningar av den), men den har inte blivit utlånad särskilt mycket. Det visade sig vara en mörk, stark, gripande bok om tunga ämnen och något många barn säkert tyvärr kan känna igen sig i.

Boken inleds med att huvudpersonen, Pär, sitter och väntar på sin kompis Viktor som varit bortrest hela sommarlovet. Han väntar på ett sätt förgäves, för Viktor har börjat vara med de andra i klassen istället. Han vågar inte längre umgås med Pär. Men det är inte bara av ondo, för istället träffar Pär en tjej, Reza, som han kallar för Risulven. De blir vänner. Åtminstone tills skolan ska börja.

Pär lever med sin mamma. Ingen pappa och inga syskon finns i hans liv. Mamman kan varken ta hand om sig själv eller om Pär, så han gör det mesta hemma medan hon vilar eller är ute med skumma typer om kvällarna. I klassen blir han utfryst och retad. Dels på grund av sitt sociala och ekonomiska utanförskap, vilket handlar om allt från att han inte har den senaste mobilen till att klasskompisarna säger att hans mamma knarkar. Dels blir han mobbad för att han kissade på sig under en klassresa.

Risulven eller Reza, vill att hon och Pär ska leka en lek i skolan. Där är de osynliga för varandra. Pär är naiv och går med på att leka den leken. Efter skolan träffas de och umgås. Men alltid bara på Risulvens villkor. Det är så hjärtskärande att som vuxen läsa och förstå varför Risulven föreslår osynlighetsleken, hon vill ju inte bli sedd tillsammans med Pär, hon vill ju inte bli mobbad precis som han. Nu blir det så till slut, och det blir i ett läge där allt är som mörkast och ställt på sin spets. Och där sker också någon form av vändning i boken.

Förlaget beskriver boken som en mörk och realistisk saga om 12-åriga Pär, Risulven och alla de andra som rör sig i höghusområdet, villaområdet och stranden däremellan. Det är en bra beskrivning för det visar så tydligt på de sociala klyftorna så som man känner dem som barn. Vi alla har nog erfarenheter av det, vissa mer och vissa mindre, men just i barndomen blir det ju så tydligt det där att alla inte egentligen är lika, och att vuxenvärlden inte alltid kan rädda en. Det gör ont i magen att läsa boken. Kanske framförallt som vuxen. Det hade varit intressant att höra barns upplevelse av att läsa boken och jag är väldigt glad över att den är nominerad till Barnradions bokpris, för då kommer jag att höra deras diskussioner kring den. Kanske upplever barnläsare berättelsen helt annorlunda än mig?

Det finns många teman i boken, varav vänskap, mobbing och utanförskap förstås är tydliga. Men det handlar också om ekonomisk ojämställdhet, vuxenvärlden som blundar, dysfunktionella familjer och mycket annat. Dessutom handlar det om hopp, om att våga lita på andra, om att våga börja om trots att man blivit sviken. Och det gör att boken är trösterik. Det är en bok som är jobbig att läsa, men det betyder inte att man ska undvika den. Däremot tror jag att de läsare i mellanåldern som läser den kommer att behöva diskutera den med en vuxen. Att läsa den i klassen med efterföljande diskussion är ett bra sätt. Tyvärr kommer det att finnas barn som känner igen sig i Pärs situation och det är plågsamt att tänka på, men desto viktigare att ge dem denna möjlighet till igenkänning. Och lika viktigt att ge de andra en möjlighet till eftertanke. Dessutom är det viktigt att vi alla som finns runtomkring barnen idag läser sådana böcker så vi inte står lika handfallna som vuxenvärlden runt Pär gör. Så läs Risulven Risulven, du kommer inte att ångra dig!

Risulven Risulven är skriven av Nina Ivarsson, det är hennes debutbok faktiskt. Otroligt stark debut! Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Vi kommer snart hem igen

Vi kommer snart hem igen (inbunden)(Detta inlägg skrev jag redan i januari, men återpublicerar det idag eftersom boken är nominerad till Barnradions bokpris).

I lördags var det förintelsens minnesdag (27/1) och jag passade på att skylta om det på biblioteket. Vi har fått in en fin utställning från Forum för levande historia som heter Aldrig mer – Om folkmord. Det är viktigt att synliggöra, och att aldrig glömma det som hänt.

Häromdagen fick jag också en fin bok som handlar om samma ämne. Vi kommer snart hem igen heter den och den är skriven och illustrerad av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Det är en seriebok som alltså handlar om förintelsen. Den är indelad i olika kapitel: förord, Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich, Elisabeth, Andra världskriget, Ordlista och Vill du veta mer. Förordet, som är skrivet av Jessica Bab Bonde, berättar om den här bokens viktigaste personer, nämligen just Tobias, Livia, Selma, Susanna, Emerich och Elisabeth. De var alla barn eller ungdomar under förintelsen och den här boken består alltså av deras berättelser. De här personernas liv började precis som ditt och mitt, med mat, kläder, familj, vänner och samma tankar och funderingar och bekymmer som alla andra barn. Men så plötsligt förändrades deras liv. För vissa långtsamt, för andra mer drastiskt över en natt. De fick inte längre gå på vissa gator, inte leka med andra barn i parken, inte gå i skolan, de tvingades flytta, det finnas inga pengar, ingen mat. Det blev ransonering, föräldralösa gatubarn fyllde trottoarerna, barn och äldre dog av undernäring, barnen tvingades arbeta, de blev misshandlade, tvingades gömma sig. All glädje, trygghet och vanlighet försvann. Samtidigt pågick livet precis som vanligt för andra människor runtomkring dem. En del protesterade, andra låtsades inte se, eller brydde sig inte. Så småningom skickades folk iväg till koncentrationsläger eller förintelseläger, både män, kvinnor och barn. Där blev de tilldelade ett fångnummer. Som Tobias berättar ”Vi förvandlades till något annat än människor, något som det var lättare att döda. Vi fick ett fångnummer. Jag var ingen människa längre. Jag var ett nummer”. Tobias berättar också att när han var sex år satt han gömd på en vind i en månad och tjugo dagar för att inte nazisterna skulle hitta honom.

Vi får också ta del av de andra personernas öden, som Livia som så länge önskat sig en röd cykel och äntligen fått en på sin födelsedag. Men det dröjer inte länge förrän det bestämdes att judar inte längre får ha fordon, så hon måste lämna ifrån sig den till myndigheterna. Eller Elisabeth, vars familj slets isär: ”Vi duschades och håret rakades av. Det var sista gången jag såg mamma och mina yngre systrar Magdalena och Judith. Mamma var 41 år då. Mina systrar var 14 och 12 år”. Livia berättar också att hon aldrig fick krama sin pappa en sista gång och att även hon duschades och rakades: ”de tog ifrån oss det sista av vår mänskliga värdighet. Vi såg alla likadana ut”. Selma berättar att tyskarna sköt hennes bror Samuel ute på gården till hans flickväns hus för att han trotsat utegångsförbudet när han hjälpte flickvännen och hennes mamma att flytta till det judiska ghettot. Hon berättar också: ”Ghettot skulle tömmas på alla som inte kunde arbeta. Barnhem, sjukhus och ålderdomshem tömdes. Vi fick ställa upp oss på gårdarna och de gamla, sjuka och barnen rensades ut”. Emerich berättar att han såg sig i en spegel efter att ha blivit befriad: ”Jag såg ett skelett med levande ögon. Jag var 21 år, 175 cm lång och vägde 34 kilo”.

Det är ett svårt ämne att ta in, personernas öden är förstås oerhört gripande, men det är svårt att föreställa sig att det verkligen har hänt och hela händelseförloppet är såklart ännu svårare att förstå. Men serieformatet och den enkla, men berörande texten gör det lite enklare att närma sig ämnet. Och som sagt, det är så viktigt att belysa det och det är bra att det ges ut sådana här böcker nu medan det faktiskt fortfarande finns möjlighet till vittnesskildringar. Serieformatet gör att det också mer tillgängligt för alla. Som ni förstår så öppnar boken såklart upp för samtal, det är det som är meningen med den. Och det finns också en lärarhandledning till den. Boken innehåller också tidslinje och kartor för att ytterligare underlätta.

I boken skildras också personernas första möten med Sverige, för alla har ju kommit hit efter sina upplevelser i sina respektive hemländer. Och detta tänker jag kan vara skönt att läsa om för dagens flyktingar som kommer till Sverige. Igenkänning och även där en öppning för samtal.

Det här är en måste-bok för samtliga skolor. Den vänder sig till barn ungefär från 11 år och jag tänker att det kan vara bra att de inte är så mycket yngre än så, det är trots allt ett svårt ämne. Men det är viktigt, oerhört viktigt, så jag hoppas att alla mellan-, hög- och gymnasieelever får ta del av boken och gärna alla vuxna också. För det finns absolut ingen övre åldersgräns. Berättelserna är så gripande och rörande så de hade kunnat stå för sig själv, men de blir extra levande tack vare Peter Bergtings otroligt uttrycksfulla, mörka och realistiska bilder.

Vi kommer snart hem igen är utgiven av Natur & Kultur och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.

Comedy Queen

Comedy queenSashas mamma fick folk att gråta. Ja, hon får fortfarande folk att gråta fastän hon inte ens lever. Därför har Sahsa gjort en lista. För att inte bli som sin mamma är det sju saker hon måste göra. För att överleva. Och för att sorgen kanske försvinner om hon kan pricka av allt på listan. Men ibland blir det svårt, som när pappa ger henne en hund i födelsedagspresent…

  1. Klipp av allt hår
  2. Försök inte ta hand om nåt som lever
  3. Läs inga böcker
  4. Ha bara färgglada kläder
  5. Tänk inte för mycket (helst inte alls)
  6. Undvik promenader. Undvik skogen
  7. Bli COMEDY QUEEN

Kul är det dock att följa Sashas ansträngningar att bli en comedy queen, att bli en stjärna på stand up comedy, och se hur hon lyckas tjata sig till 15 minuter på scen. Hon är driven och en riktig kämpe. Men samtidigt så skör och när man läser riktigt känner man den sorg hon har stängt in och tryckt ner, djupt i sin kropp. Den är så närvarande, men får inte finnas. Man vill bara krama om Sasha och få henne att prata, gråta, skrika, leva.

Jenny Jägerfeld visar om igen att hon kan skriva om tunga, jobbiga ämnen. Att dessutom skriva en rolig bok om ett så tungt ämne som en förälders självmord, det är det nog inte många som kan lyckas med. Det är inte alls konstigt att Comedy Queen blivit nominerad både till Augustpriset och till Barnradions bokpris! Och den är en värdig vinnare, helt klart! Det här är en bok att sätta i händerna på vem som helst från 9 år och uppåt. En bra högläsningsbok också, en bok att diskutera i en klass. Dock kanske inte om någon i klassen nyligen har förlorat en förälder, då kan det bli för tungt. Då funkar den nog bättre att läsa själv. Men om man känner sin klass och har ett bra klimat, då är den här boken en suverän högläsningsbok där man både skrattar och gråter under läsningen.

Comedy Queen är utgiven av Rabén & Sjögren och finns bland annat att köpa på Adlibris och på Bokus.