Vad vill du med ditt liv? Vad är verkligen meningsfullt? Hur kan du utforma ditt liv så att du ångrar så lite som möjligt? Dessa existentiella frågor och många fler ställs i boken Själen är ett verb – Konsten att ha en god relation till dig själv. Boken är skriven av Philip Bäckmo som är beteendevetare, legitimerad psykoterapeut och diplomerad psykosyntesterapeut. Han använder ett berättargrepp där han växlar mellan å ena sidan fakta och visdom från stora tänkare som Nietzsche och Camus och å andra sidan erfarenheter och exempel från sin egen vardag där han möter klienter i psykoterapi.
Boken handlar om hur man kan förbättra och fördjupa relationen till sig själv. Innehållet är indelat i fyra olika delar: Lär känna dig själv, Ta hand om dig själv, Var lojal mot dig själv samt Lev i kontakt med ditt inre djup. Var och en av dessa delar har dessutom ett antal kapitel som handlar exempelvis om att upptäcka vad som ger en energi, hitta sin livsfilosofi, söka balansen mellan mening och njutning, förstå sina inre behov, reflektera över vilken attityd till känslor som fanns i ens uppväxt, lära sig hantera besvikelser, undvika att fångas av statusstress och skaffa en fuck off-knapp. Det är mycket som ska rymmas på bokens knappt 300 sidor och ibland känns det också som att författaren endast skummar på ytan på ett intressant och viktigt avsnitt. Har man som jag läst ett antal böcker inom personlig utveckling kanske man emellanåt hade önskat sig lite mer fördjupning. Jag skulle också önska lite mer övningar/reflekterande frågor där jag uppmanas att skriva ner svar á la självhjälpsbok. Men författaren skriver lite mer om tanken bakom boken på sin hemsida och när jag läste det förstod jag varför upplägget är som det är och uppskattar det mer.
Boken är inte tänkt som en källa till svar, utan snarare som en källa till bra frågor. Kapitlen är korta och ska fungera som tankestartare, få dig på ett spår som du kan gå vidare i med egna tankar och reflektioner.
Dessutom har Själen är ett verb något som de flesta självhjälpsböcker brukar sakna, nämligen teorierna bakom. Jag har som sagt läst många böcker inom området tidigare, men aldrig någon som så tydligt gått tillbaka till de gamla tänkarna och satt deras tankar och idéer i en modern kontext. Jag gillar också att de existentiella frågorna får ta så stort utrymme, vilket känns helt rätt i en tid då vi annars så sällan har kontakt med oss själva. Trots att boken har närmare 300 sidor är den snabbläst och lättillgänglig. Innehållet är dock inget som snabbt försvinner, det stannar kvar och ger upphov till många nya tankar och funderingar, precis som författaren var ute efter. Vill du komma i kontakt med ditt inre, lära känna dig själv och komma in på ett nytt spår i livet ska du absolut titta närmare på Philip Bäckmos bok.
Själen är ett verb är utgiven av Roos & Tegnér och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller Bokus.
Serien Lilla skräckbiblioteket har utökats med ytterligare en titel. Sedan tidigare finns Hans och Greta i det hemsökta huset, Snövit och de sju trollen, Askungen och vampyrprinsen, Prinsessan på den giftiga ärtan, Guldlock och de tre spökena och Dödluvan och vargen. Näst på tur att få en ny skräckkostym står sagan om prinsessan med det långa, långa håret – nu är nämligen Rapunzel och varulven här.
På söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det 
Allt jag fått lära mig är Tara Westovers självbiografi. Hon växte upp som ett av sju syskon i en mormonfamilj helt avskärmad från samhället. Första gången hon satte sin fot i skolan var hon 17 år. Då hade hon aldrig hört talas om Förintelsen. Hon saknade de mest grundläggande färdigheterna i matematik, grammatik och naturvetenskap. Hon hade ingen aning om varför folk tvättar händerna efter toalettbesök. När Tara får ett stålrör genom benet, när familjen är med om en bilolycka, eller när hennes storebrors ben börjar brinna, åker de inte till sjukhuset, istället behandlar hennes mamma såren med örtomslag. Tara jobbade på sin pappas skrot, kokade örter och hjälpte sin mamma som var illegal hembarnmorska. Hon försökte leva efter sin pappas ”sanningar” om Guds vilja, Illuminati och den förebådande domedagen.
Och så var bråket igång. Björnen tyckte att han borde ha fler svampar eftersom det var han som hittade dem, och då kontrade Vesslan med att han borde ha fler eftersom han rensade och tillagade dem. Vesslan tyckte att han borde få fler svampar eftersom han var hungrig, men Björnen ansåg sig vara ännu mera hungrig. Och så vidare. Som tur var behövde de inte bråka så länge, för en hungrig räv kom förbi och slukade den tredje svampen. Nu fick Björnen och Vesslan varsin svamp. Dessutom kunde de enas i hur orättvist det var att räven bara dök upp och snodde deras svamp. Men så var det dags för efterrätt. Vesslan tog fram tre saftiga röda smultron…
Det är väl inte särskilt förvånande att jag gillar att skriva – jag har haft den här bloggen i 11 år nu och nästan lika länge jobbade jag som journalist innan jag skolade om mig till bibliotekarie. Numera är skrivandet ett fritidsintresse snarare än min heltidssysselsättning, men det är ändå roligt att läsa facklitteratur om skrivande av olika slag. Nu har jag till exempel läst om att skriva poesi i Mats Söderlunds Skriva poesi – om diktandets hantverk. Söderlund har själv publicerat flera diktsamlingar och han har varit ordförande för Sveriges författarförbund. Han ansvarar också för avdelningen Poesiskolan i tidningen Skriva som är Sveriges ledande magasin för skrivande människor. Denna bok är också publicerad av Offside Press/Tidningen Skriva.
Hur tar man hand om sig själv efter månader med otillräcklig sömn? Hur orkar man vara en bra förälder till ett barn som trotsar? Och vad är egentligen en bra förälder?
I De fantastiska djurens bok och De fantastiska växternas bok möter vi många av världens besynnerliga varelser och fantasifulla växter. Det är inga heltäckande guider eller faktaspäckade böcker. Istället har djuren och växterna valts för sina fascinerade och unika egenskaper eller utseenden. De är grupperade i intressanta grupperingar. Man får dock inte veta särskilt mycket om arterna och i vissa fall är det även svårt att se varför just de är utvalda. Det är inte alltid heller helt lätt att förstå varför olika arter är grupperade med varandra. I boken om växter är det dock lite mer logiskt än i boken om djur. Längst bak finns dock föredömliga register som gör att man enklare hittar i böckerna.
I djurens värld hittar vi till exempel Hantverkare (bäver, termiter och spindel), Vita som snö (isbjörn, fjällräv, snöget), Gaphalsar (strandpadda, nötskrika, delfin, skallerorm), Hemmafisar (vildsvin, skata, grekisk landsköldpadda). Vi möter också djur som är mästare på att hålla andan, trogna par, djur som inte längre finns, jättar, gladiatorer, sagodjur och djur med stora öron. Totalt finns över 600 djur presenterade. I boken om växternas värld hittar vi exempelvis vattenälskare, urinvånare, mörka som natten, jätteväxter, goda gröna blad, lövfällande träd, taggiga växter, matnyttiga växter, luftrenare, långlivade träd och giftiga växter. Totalt presenteras över 600 växter.