Pekboksvecka: Stora näsan och lilla snällingen

har-ar-stora-nasan      liten-liten-snalling

Lotta Olsson och Charlotte Ramel har kommit med två nya pekböcker i en serie vi alla känner igen. Här är stora näsan och Liten, liten snälling är två böcker i klassiskt pekboksformat med lekfulla ramsor och verser.

Här är stora näsan inleds med följande vers:

Här är stora näsan: här!

Allra största nosen.

Där är lilla näsan: där!

Lilla nyponrosen.

Så fortsätter det genom boken. Rim och rytm som gör att man inte kan låta bli att vända sida. Fokus på kroppsdelarna, vilket de flesta små barn tycker är roligt. Uttrycksfulla men samtidigt minimalistiska bilder. En pekbok att läsa om och om igen.

Liten, liten snälling inleds såhär:

Liten, liten snälling.

Dricka, dricka välling.

Leka, leka nallen.

Putta, putta pallen.

Återigen är rim och rytm i fokus. Att läsa dessa böcker gör att det uppstår ljuv ordmusik. Kan tänka mig att de minsta barnen älskar att höra dessa böcker och det är inte konstigt att man får läsa dem om och om igen. För språkintresserade vuxna är det också en fröjd att läsa böckerna. I denna bok får vi följa ett litet barns vardag och igenkänningsfaktorn är stor.

Pekboksvecka: Lilla handen och Lilla foten

lilla-foten      lilla-handen

Emma Adbåge är en av vår tids främsta bilderboksillustratörer. I pekböckerna Lilla handen och Lilla foten har hon skapat en första introduktion till de olika kroppsdelarna med stor inlevelse och känsla för det lilla barnet.

Böckerna är i klassiskt pekboksformat i hållbar kartong och de är fyllda av Adbåges detaljerade, uttrycksfulla och samtidigt naiva illustrationer. Att utgå från vad handen och foten har gjort under dagen istället för att utgå från vad barnet har gjort är ett nytt, fräscht och annorlunda perspektiv som jag tror kommer att gå hem hos barnen som läser böckerna. Språket är mycket enkelt med ett fåtal ord på varje sida, vilket visar att boken vänder sig till de allra, allra minsta barnen. Böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren.

I Lilla handen sitter mamma och barn på sängkanten och mamma frågar vad lilla handen har gjort idag. Det visar sig att den har gjort en hel del, nämligen vevat gröt, ritat en teckning, vinkat till mamma, klappat katten och mycket mer.

Lilla foten är upplagd på samma sätt. Där sitter pappa med barnet i knät och frågar vad lilla foten har gjort idag. Den har smugit tyst, gått balansgång, sparkat bollen, klättrat trädet, plaskat vattnet, hoppat sängen och mycket mer.

Pekboksvecka: Sova med Mino och Hoppa med Mino

hoppa-med-mino      sova-med-mino

Hoppa med Mino och Sova med Mino är två små fina pekböcker från Hippo förlag. Båda böckerna är både skrivna och illustrerade av Mati Lepp.

På baksidan av Sova med Mino står det att det här inte är någon sitta-still-och-läsa-bok utan en bok för alla barn som inte vill lägga sig. Här får läsarna klappa hand, borsta tand och hämta jamas (pyjamas) med Mino. De får också prova på att göra det som Mino gör. En läsa-härma-göra-bok alltså. Boken väcker hög igenkänning hos barnen och det finns mycket att upptäcka i de detaljrika bilderna.

På baksidan av Hoppa med Mino står det på samma sätt att det här inte är någon sitta-still-och-läsa-bok utan en bok för alla barn med hopp i benen. För här får läsarna dansa, hoppa och gömma sig med Mino. Och prova på att göra det som Mino gör. En glad och härlig feelgoodbok för de minsta barnen.

 

Pekboksvecka!

Denna vecka ska jag ha en pekboksvecka. Varje dag denna vecka ska jag recensera en eller ett par fina pekböcker, så alla ni som vill ha boktips för de yngsta barnen, mellan 0-3 år, bör se till att inte missa denna veckas recensioner 🙂

Bokbloggsjerka 30 januari – 2 februari

Denna veckas fråga i Bokbloggsjerka handlar om uppdateringar. Såhär lyder frågan:

Ewa K skrev för en tid sedan ett inlägg om upprepningar. Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Jag kan störa mig på upprepningar, framförallt om jag sträckläser en serie och har böckerna och karaktärerna i gott minne. Då irriterar jag mig om jag behöver återintroduceras för karaktärerna, eller få händelser återberättade i bok efter bok. Samtidigt så händer det ju rätt ofta att man läser nästa bok i serien ett år efter att man läst den förra boken, och läser man mycket så hinner det ju passera ett antal böcker under den tiden. Så om det är viktiga detaljer som man bör komma ihåg från förra boken för att bättre kunna tillgodogöra sig den nya boken så uppskattar jag vid sådana tillfällen att få en viss upprepning. Det är en svår gränsdragning alltså.

Sedan tror jag att det beror på vilken genre man läser också. Historiska romaner med enormt persongalleri kan nog vinna mer på upprepningar så att texten blir lättare att tillgodogöra sig, än exempelvis lättlästa deckare och chiclit. Jag högläser mycket för min dotter som är 7 år och jag har på sistone märkt en tydlig tendens till upprepningar i serierna som vänder sig till den åldern. Jag vet inte varför det är så många upprepningar i dessa böcker, kanske för att igenkänning är så viktigt för barn, men det stör mig som vuxen i alla fall och ofta saktar det också ner läsningen känner jag.

Den typ av upprepningar jag har haft i åtanke här ovan är när man beskriver en händelse eller en karaktär på nytt, framförallt i serier för att nya läsare ska komma in i boken och för att läsare som tidigare har läst andra böcker i serien ska känna igen och påminnas om viktiga detaljer ifall de skulle ha glömt. Sådana upprepningar förlåter jag lättare och de kan till och med vara nyttiga ibland. Något jag däremot stör mig på är när vissa uttryck eller ord återkommer gång på gång. Framförallt då man tydligt märker att det inte är något stilistiskt grepp eller medveten tanke av författaren att göra denna upprepning, utan att det snarare är en ren slump eller nonchalans av korrekturläsare och redaktör. Sådant kan faktiskt få mig att lägga bort böcker. Men som sagt, gränsen för upprepningars vara eller icke vara är hårfin.

 

Historiebok för barn

historiebok-for-barn-stenaldern-bronsaldern-jarnaldernHistoriebok för barn är skriven av Birgitta Ahlberg. Hon har en fil kand i historia i arkeologi. Tidigare har hon skrivit faktaböcker om fåglar, blommor och småkryp för barn. Nu har hon skrivit en faktabok om Sverige under stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Boken vänder sig till barn mellan 6-9 år, så det är en bok för barn i lågstadieåldern. Författaren tar avstamp i inlandsisen som var hela tre kilometer tjock och täckte hela Sverige. Därefter tar hon oss vidare till stenåldersmänniskorna och visar hur de levde, hur de bodde, vad de åt, hur de klädde sig också vidare. Efter det tar hon med oss till bronsåldern och järnåldern. Vi får lära oss läsa runskrift och följa med vikingarna på sina resor österut.

Boken är lättläst med ett enkelt och tydligt språk. Detta tillsammans med många levande färgillustrationer gör detta till en väldigt pedagogisk, lärorik och intressant bok som tilltalar de flesta barn. Jag tror dessutom att boken är mycket användbar i undervisningen.

Två böcker om Morris

9789163868856      morris-pa-landet

Första boken om Morris kom redan 2002 och sedan dess har det kommit totalt nio böcker om den charmiga hundvalpen Morris. Nu har böckerna kommit i ett nytt format och ingår i den så kallade ekorrserien som Bonnier Carlsen utger. Böckerna är skrivna av Lotta Olsson och illustrerade av Maria Jönsson.

Morris och Griffo handlar om när Morris får träffa sin kusin Griffo. Morris är av en mycket speciell fransk hundras och det finns inte särskilt många hundar som liknar honom. Några finns det förstås, men Morris har aldrig mött någon ännu. Men så en dag säger Morris matte att idag ska vi hälsa på din kusin Griffo. Morris visste inte ens att han hade någon kusin. Griffos husse jobbar på bilverkstad och Griffo får följa med dit varje dag. Nu får Morris både träffa Griffo och se alla bilar. Vilket äventyr!

I Morris på landet åker Morris och matte till Landet. Morris bor i stan och har tidigare aldrig någonsin varit någon annanstans än i stan. Men nu åker de buss och båt och går längs en lång, lång stig, genom en mörk, mörk skog och uppför ett högt, högt berg och så ner igen och där äntligen är Landet. På landet finns det mycket mystiska saker. Som de där svartvita djuren som luktar så konstigt. Kor heter de visst. Vilket äventyr!
Morris är en bedårande liten hundvalp som är lätt att tycka om. Dessa två böcker är den sjätte respektive den sjunde i serien och båda böckerna handlar om att lämna hemmets trygga vrå och bege sig ut på äventyr. Bland de andra böckerna i serien får vi följa Morris och hans relation till matte, men också bland annat följa med Morris till frisören. De teman som böckerna handlar om kan enkelt relateras till ett litet barns liv och därför är igenkänningsfaktorn stor, trots att de olika händelserna är gestaltade ur en hundvalps perspektiv. Illustrationerna är underbart charmiga och uttrycksfulla. Texten är rätt så kort och enkel. Böckerna vänder sig till barn mellan 3-6 år och de rekommenderas varmt.

4x Axel Scheffler

Axel Scheffler är en av mina absoluta favoritillustratörer och har är också en mycket produktiv sådan, vilket förstås är jättekul. Senaste tiden har det dykt upp inte mindre än fyra böcker som han har illustrerat. En har han även skrivit själv och de övriga tre är skrivna av hans ständiga vapendragare Julia Donaldson.

fagelskrammornas-brollopFågelskrämmornas bröllop är en rolig och charmig bilderbok om kärlek. Boken handlar om fågelskrämmorna Ann Katrin Strå och Ben Henrik Hö som blivit förtjusta i varandra och bestämt sig för att gifta sig med varandra. Innan bröllopet kan äga rum är det dock massor av saker som måste ordnas. Bland annat ska blommor fixas och under tiden Ben Henrik Hö ger sig iväg för att leta upp rätt blommor dyker det upp en ny stilig fågelskrämma som fattar tycke för Ann Katrin Strå. Han råkar dessutom sätta eld på åkern. Hur ska det nu gå med bröllopet? Det här är en bilderbok som vänder sig till lite äldre barn, ungefär i åldern 3-6 år. en härlig feelgood-bok på rim som är medryckande och njutbar. Ulf Stark har översatt texten.

kvastresanKvastresan handlar om en häxa som är ute och flyger. I blåsten uppe på kvasten tappar hon än det ena, än det andra. Först flyger hatten av. Häxan flyger ner och letar efter den, men hittar den ingenstans. Men då kommer en hund med hatten. Som tack får hunden åka med på kvasten. Sedan tappade häxan rosetten från sin ena fläta. Hon hittar inte den heller, men det gör en fågel. Även fågeln vill åka med på kvasten. Och sådär fortsätter det. Men till slut går kvasten sönder av all extra tyngd och då faller allihopa ner. Rakt ner i en sumpig å där en elak drake bor. Först vet hon inte hur hon ska kunna fajtas mot den hemska draken, men då kommer alla hennes nya vänner till undsättning. Temat i boken är att många små kan bli starka tillsammans. När draken kommer är boken ganska läskig, men slutet är lyckligt. Den här boken är i pekboksformat med tjocka kartongsidor, men trots detta vänder den sig till äldre barn, 3-6 år och textmängden är som i en vanlig bilderbok. Även här är texten på underbart rim, där Lennart Hellsing har översatt texten. Tyvärr hittar man i boken minst ett ställe där den översatta texten inte överensstämmer med illustrationerna. ”Så grodan tog en lilja och katten tog en sten. Fågeln tog en liten kvist och hunden tog ett ben”. På bilden håller katten i en kotte, inte i en sten. Man har antagligen ändrat texten för att kotte inte rimmar på ben, men det ser inte bra ut när illustrationerna inte stämmer mot texten. Sådant är så tråkigt för det drar ner helhetsintrycket på en annars superhärlig bok.

den-flottaste-jatten-i-stanDen flottaste jätten i stan är också i typiskt pekboksformat, fast den har betydligt mer text än en vanlig pekbok så jag skulle säga att den är mittemellan pekbok och bilderbok. Till skillnad från Kvastresan så är det här också en lugn, mysig och rar saga, så även de yngre barnen kommer att tycka om denna bok. Boken handlar om Georg, den skruttigaste jätten i stan. En dag öppnar en ny klädbutik och Georg bestämmer sig för att köpa nya kläder. Med sin nya garderob blir han den flottaste jätten i stan, men på vägen hem möter han olika djur som behöver hans hjälp. Han tycker att djuren behöver kläderna mer än han själv och till slut står han där med bara sina egna gamla kläder igen. Som tur är så belönar sig snällhet och i slutet av boken uppmärksammar hans vänner honom och tackar honom för hans godhet. Det här är en typisk sägen med poängen att man ska dela med sig och att det lönar sig att vara snäll och hjälpa andra. Den här boken är inte på rim som de andra böckerna. Texten är översatt av Lennart Hellsing. Illustrationerna är som vanligt underbara och alldeles fulla av detaljer värda att notera.

max-och-maja-den-stora-ballongenMax och Maja – Den stora ballongen – är en bilderbok som ingår i en serie om vännerna Max och Maja. Jag har skrivit om flera av de andra böckerna i serien tidigare. Denna bok är både skriven och illustrerad av Axel Scheffler och därmed är inte Julia Donaldson involverad alls. Den här boken har också en ganska tydlig inriktning mot småbarnsbok, även fast den är i bilderboksformat. Boken handlar om Max som fått en ballong. Den är röd och stor och flyger fint. Men så råkar han tappa den och blir jätteledsen. Som tur är får Maja en bra idé. Boken är hög igenkänningsfaktor för de minsta barnen och även fast Max blir väldigt ledsen när han tappar ballongen så är slutet lyckligt. Boken vänder sig till barn mellan 0-2 år. Texten är enkel och illustrationerna uttrycksfulla. De övriga böckerna i serien om Max och Maja är i stort format med vadderat omslag, medan denna är i mindre format, men fortfarande med tunna sidor. Jag har faktiskt ingen aning om varför de bytt format, men jag föredrar nog detta mindre format.

Något som jag tycker är ett stort plus hos de flesta av Donaldson och Schefflers böcker är att de oftast passar för en bred målgrupp. Även om böckerna vänder sig till exempelvis barn mellan 3-6 år kan de oftast passa lika bra för en ettåring som för en åttaåring. Så länge inte illustrationerna är för läskiga, som i Kvastresan, så brukar även de små barnen uppskatta de rimmade berättelserna och de detaljrika illustrationerna. Även äldre barn tycker om de rimmade bilderböckerna som har lite längre texter än småbarnsböckerna om Max och Maja. De rimmade bilderböckerna passar ypperligt som högläsningsbok och jag uppskattar att texten och rimmen blir en extra krydda åt oss föräldrar. Det är en hel del humor i texten och dessutom har berättelserna ofta ett bra budskap. Sist men inte minst så uppskattar jag också att dessa böcker räcker länge. Det finns alltid något nytt att upptäcka. Jag gillar verkligen Donaldson och Schefflers böcker och dessa fyra är definitivt inget undantag.

 

Matematik för föräldrar

matematik-for-foraldrar-det-enkla-sattet-att-hjalpa-ditt-barn-med-mattelaxanAtt hjälpa till med läxorna är en bra möjlighet att utveckla och uppmuntra barnens lärande, men ofta är det så att entusiasmen falnar när matteboken åker upp ur skolväskan. Varför är det så? Varför tycker så många föräldrar att just matte är svårt och krångligt?

Matematik för föräldrar är en bok till alla de föräldrar som vill hjälpa sina barn med matteläxorna, men som tycker att det är krångligt. Här finns massor av tips och konkreta råd. Det finns pedagogiska förklaringar för både föräldrar och barn, vardagsmatematik, spel, lekar, huvudräkning och övningar för miniräknare. Dessutom finns det multiplikationstabeller, bråktal, decimalkomma, geometriska figurer och mycket annat av det som barnen förväntas lära sig i skolan. Därmed är boken ett utmärkt hjälpmedel både innan man sätter sig för att hjälpa barnen med läxorna men också under själva läxläsningen. Boken innehåller också genomgångar om räknelära och hur den har förändrats sedan vi själva gick i skolan, liksom information om vad läroplanen säger.

Det här är en otroligt innehållsrik och välbehövlig bok för alla föräldrar som har barn i skolåldern. Boken hjälper till att övervinna rädslan för matte och gör läxläsningen till en barnlek. Jag tror att många, många föräldrar (inklusive mig själv) kommer att ha stor nytta av denna bok. Ett plus för att den är full av förklarande exempel och illustrationer. Det enda minus jag hittar med boken är dess typsnitt som jag stör mig lite på. Annars är det en helt suverän bok. Matematik för föräldrar är skriven av Rob Eastaway och Mike Askew och den är utgiven av Lind & Co.

Trädet på kullen

tradet-pa-kullenTrädet på kullen är en färgstark bilderbok som handlar om årstiderna. Ett träd står på en kulle och en pojke klättrar upp i trädet. Trädet vaggas i vinden varpå pojken somnar. Han sover sig igenom hela sommaren och först när det blir höst igen så vaknar han och får bråttom hem igen. När vintern kommer ligger så pojken nerbäddad i sin säng och längtar efter såväl våren som trädet.

Trädet på kullen är en enkel men poetisk berättelse där man på ett vardagsnära sätt kan följa årstidernas växlingar. Boken vänder sig till barn mellan 3-6 år och kanske mest för de yngre barnen i ålderskategorin. Texten är enkel och kort. Bilderna är tydliga med kraftiga konturer. Boken förklarar enkelt, tydligt och väldigt konkret vad som händer i naturen under olika årstider. På bilderna hittar vi också exempelvis ekorrar och fåglar som man kan följa från sida till sida i boken.

Trädet på kullen är skriven och illustrerad av Helena Davidsson Neppelberg och utgiven av Alfabeta bokförlag. Jag gillar verkligen Helena Davidsson Neppelbergs illustrationer. Man blir glad av dem och den här boken är inget undantag. En riktigt feelgood-bok.