Ingen ond man är Leif Appelgrens debutroman och tillika den första boken i en ny serie med åklagare Mats Ljunggren i huvudrollen. Författaren har tidigare själv arbetat som åklagare och det märks att han är väl insatt i den värld han skildrar. Boken inleds med att Adbi, den unge ledaren för ett av västra Stockholms kriminella nätverk, hittas mördad intill en brygga vid Mälaren. Kroppen har spår av tortyr och kommissarie Irina Kovic kopplas in för att utreda fallet tillsammans med sin grupp, under ledning av kammaråklagare Mats Ljunggren. Mordet förväntas leda till uppgörelser i de kriminella gängen och polisen håller därför noga uppsikt över två gängledare i Abdis närhet: Slobodan och Karim. Men det finns också kopplingar till en tidigare gruppvåldtäkt som ett vittne försökte stoppa genom att ringa polisen. I centrum för den händelsen stod en ung kvinna från en finare del av Stockholm, hennes familj och hennes pojkvän, en ambitiös läkarstudent.

Det här är en deckare som undersöker begreppen ond och god. Vem är egentligen ond och vem är egentligen god? Priset för att stå upp för rättvisan är högt och för att skapa sin egen rättvisa är priset kanske ännu högre. Det handlar också mycket om fördomar och klass med förorten och överklassen som motpoler. Jag gillar de delar som handlar om det rättsliga och där glimmar också författaren, med rätta, till extra mycket. Men överhuvudtaget är boken välskriven med fint flyt i språket, trovärdiga karaktärer och väl skildrade miljöer. Dessutom innehåller som sagt boken det där lilla extra med de moraliska frågorna och de etiska dilemman som aktualiseras av handlingen. Genom att boken växlar mellan olika berättarperspektiv får vi också ta del av flera synvinklar och perspektiv, vilket fördjupar läsupplevelsen. Det här var en bok jag hade svårt att släppa och jag ser verkligen fram emot att fortsätta läsa den här serien.

Där isarna råmar är en deckare som utspelar sig i Norrbotten, i trakterna kring Kalix. I huvudrollen ser vi Irene Thorsdotter som nyligen lämnat Stockholm för jobbet som polis i yttre tjänst, men det visar sig strax att hon hamnar i konflikt såväl med chefer som flera fördomsfulla kollegor. Samtidigt dras hon och kollegorna in i ett fall som börjar med att en cykel hittas djupt inne i de norrländska skogarna när snön tinar. Cykeln visar sig tillhöra en pojke vars försvinnande förbryllat polisen. Vi får också följa en tioårig flicka vars mamma är svårt sjuk och hon bor därför hos sin moster. Men mosterns vänner är farliga vänner och en dag försvinner även flickan.

Boken är skriven av Ulrika Lundgren Lindmark och Jennie Lundgren. De är svägerskor, bor i Kalix respektive Gällivare och arbetar som ekonom respektive polis. Det här är deras debut, men den är välskriven och framförallt märks det att de vet vad de skriver om. Polisarbetet skildras trovärdigt liksom hur det är att bo och arbeta i Norrlands glesbygd där avstånden är stora och förutsättningarna annorlunda än på många andra ställen i landet. Själva fallet är gripande eftersom det är barn inblandat. Slutet går lite för fort, jag hade gärna fått en tydligare upplösning. Men boken öppnar också för en fortsättning, och om detta blir en serie så följer jag den gärna. Irene och Max är sympatiska huvudpersoner, vanliga människor och poliser som är lätt att relatera till och känna för. Miljön skildras autentiskt och med inlevelse, och det ödsliga, karga landskapet utgör också en spännande, dramatisk fond som förstås passar utmärkt i en deckarserie. Hela boken förmedlar en lågmäld, men spännande och gripande, men ändå verklighetstrogen stämning som jag inte känner igen från så många andra svenska deckare och det gillar jag.

I helgen var jag i Sundsvall och då hade jag kunnat passa på att ta ett foto på den här boken i den miljö som den utspelar sig. Nu var boken hemma, så det blev aldrig så, men det är något speciellt ändå att läsa böcker som utspelar sig på platser som man väl känner till och kan se framför sig. Skadedjuret är första delen i serien Morden i Sundsvall. I huvudrollen finns kriminalinspektör Amanda Junisson och hennes kollega Claes Johansson.

Boken inleds med att en illa tilltygad man flyter iland på en ö i hamninloppet till staden. Amanda och Claes påbörjar utredningsarbetet. Medan de försöker identifiera vem mannen är kämpar hans lilla dotter för sitt liv. Mördaren har nämligen sett henne och nu måste Kati hålla sig gömd. Det blir en kamp mot klockan och frågan är vem som kommer hitta henne först, polisen eller mördaren. Parallellt med att vi får följa polisernas arbete får vi också ta del av Amandas privatliv som är minst sagt komplicerat. Hon är gravid och hennes pojkvän har precis friat, men mitt i det som borde vara ett glädjerus finns en oro som gnager samtidigt som det finns minnen från det förflutna som gör sig påminda.

Jag hade lite svårt att komma in i boken först, men efter ett tag blev det istället riktig sträckläsning. Boken är skriven i ett ganska raskt tempo och tillsammans med korta kapitel blir boken snabbläst och lättläst. Amanda känns som en sympatisk karaktär. Som alla andra poliser i dagens deckarserier så har hon problem, men det handlar framförallt om relationsproblem som känns vardagliga och ger hög igenkänning till skillnad från många andra deckarserier där det ibland inte känns särskilt trovärdigt. Jag upplever också att polisarbetet känns realistiskt. Miljöerna skildras på ett sätt så att jag tydligt kan se dem framför mig, inte minst eftersom jag varit en hel del i Sundsvall. Det är spännande men framförallt känner jag att jag vill fortsätta följa Amanda och hennes privatliv och yrkesliv, så jag ser fram emot fler böcker i denna serie. Skadedjuret är skriven av Sofia Rustan och utgiven på bokförlaget Polaris.