Helgfrågan – Vecka 13

Mia undrar detta i Helgfrågan denna vecka:

Har du någon form av läsplanering?

Är det viktigt med en planering?
Jag håller nog med Mia själv där faktiskt. Jag gör både månads- och veckoplaneringar. Dels för att jag ska ha lite koll på bloggens månadstema och vilka recensioner jag vill hinna med. Dels också för att jag måste kunna prioritera läsningen till skolan också. Jag är föräldraledig med mitt fjärde barn just nu och lästiden är inte direkt stor, så det gäller ofta att prioritera rätt. Däremot kan jag ju säga att mina planeringar sällan håller. Men tanken är ju god i alla fall.

Bokbloggsjerka 31 mars-3 april

Veckans fråga i bokbloggsjerkan handlar om research:

Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.

Min första tanke var att jag gillar research. Det blir ju betydligt mer trovärdigt när man känner att författaren har koll på vad hen skriver om. Men vid lite eftertanke inser jag också att det finns risk för överdrift, när en författare snirklar in sig i detaljerade beskrivningar av något som egentligen inte är viktigt för historien, och kanske gör det gång på gång, då kan det störa själva berättelsen.

Men mycket beror på vad det är för bok också. En faktabok, biografi eller liknande, då krävs det ju research, där är det väldigt viktigt, även i exempelvis deckare så kan det vara viktigt för handlingen och intrycket av boken att det känns trovärdigt, men i ”vanlig” skönlitteratur är det mer bonus. Det beror också på vad det handlar om för ämne. Böcker om sådana ämnen som jag själv tycker är intressant att läsa om kan ju förhöjas om jag får chansen att grotta ner mig i en välformulerad och insatt författares skildringar, medan långa skildringar om något som jag inte alls är insatt om snarare kan trötta ut mig. Till sist handlar det också förstås om att placera in det rätt i berättelsen. Även det som är intressant att läsa om kan ju störa om det är placerat på fel ställe i boken.

Men till sist, det som nog stör mig allra mest är nog rena stavfel, slarvfel och sakfel, sådana som borde vara sååå lätt att hitta om man bara hade korrekturläst lite noggrannare. Det har jag ett praktexempel på här nedan, en pekbok för barn 0-3 år, som jag recenserat för BTJ idag och där ordet ”pekböcker” är felstavat inte bara en utan två gånger i den korta baksidestexten…

Olika – ut med stereotyper – in med möjligheter

Har man ett mångfaldstema på en barnboksblogg är det omöjligt att inte nämna Olika förlag. Deras motto är ”barnböcker ut & in – ut med stereotyper – in med möjligheter”. Det sammanfattar rätt bra deras koncept tycker jag, där hela deras utgivning är väldigt genomtänkt ur ett mångfaldsperspektiv. Såhär står det på deras hemsida: ”Vi ger ut böcker som speglar samtidens mångfald i sätt att vara och sätt att leva, roliga och spännande böcker som utmanar förlegade stereotyper och ger fler barn och unga möjlighet att vara sig själva, må bra och förverkliga sina drömmar i ett öppet och inkluderande samhälle.” Deras utgivning består till största delen av barnböcker, från pekböcker till de minsta upp till böcker för tonår och unga vuxna. De tillhandahåller också bokpaket för utbildning och metodböcker som riktar sig till vuxna som jobbar med barn och unga. Jag har recenserat många, många av deras böcker tidigare eftersom jag gillar de flesta av dem, men här nedan kommer ytterligare ett gäng.

Varför finns jag av Karin Salmson är en filosofisk bok där ett barn ställer den existenstiella frågan: ”Varför finns jag”. Hens mamma svarar: ”För att jag ville ha dig”. Barnet ställer många lekfulla frågor och med humoristiska associationer får vi följa berättelsen om hur just detta barn blev barn till just sin förälder. Många böcker berättar om hur de flesta barn kommer till, i en heterosexuell relation, med ett samlag och där barnet växer i sin mammas mage. Men idag finns det många andra familjebildningar och flera olika sätt som barn kan komma till på. Därför är det befriande härligt att läsa denna bok som fokuserar på assisterad befruktning där en ensamstående kvinna åkt till en storkklinik för att skaffa det barn som hon längtat efter. Jag älskar de charmiga, lekfulla och färgglada illustrationerna av Lina Sandquist. Boken vänder sig till 0-3 år.

Konrad och karamellerna är den tredje boken om Konrad, en härlig kille som utmanar könsnormerna. De tidigare böckerna heter Konrads klänning och Konrad lussar och de har blivit uppmärksammade eftersom han visar normöverskridande känslor, använder klänning och väljer att vara lucia. I den här nya boken handlar det om syskonrelationen mellan Konrad och hans syster Hedvig. Konrads godis är slut men inte godissuget. Som tur är så har Hedvig kvar av sitt godis, men hon vill inte dela med sig hur mycket som helst. Hur ska han lösa det? Här möter vi Konrad i kjol, utan att det problematiseras. Dessutom skildras en varm och närvarande mormor i boken, vilket känns extra kul (fram för mer äldre i barnböckerna tycker jag). Boken är skriven av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerad av Caroline Röstlund. Boken vänder sig till 0-3 år.

Titta skogen är första delen i en ny serie pekböcker med naturtema, skrivna av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerade av Maija Hurme. Böckerna är tänkta att handla om ett barn som är ute i skohen med sin pappa och det ska komma en bok om varje årstid. I böckerna använder barnet alla sina sinnen och tittar, känner, smakar och lyssnar. I Titta skogen är de alltså ute i skogen där de bland annat hittar en blomma att lukta på, en humla att lyssna på och en kotte att tugga på. Kul idé att introducera djur- och naturord för de minsta barnen, så vitt jag vet är det få pekböcker som innehåller dessa ord. Kul också att känslorna involveras tillsammans med orden och begreppen. Huvudpersonerna är mörkhyade. Illustrationerna är finstämt vackra. Jag ser fram emot kommande böcker i serien. Boken vänder sig till 0-3 år.

Var är pappas skor är också en bok för de yngsta barnen. En dag är det dags för en pappa och hans barn att bege sig till jobbet respektive förskolan, men pappas skor är plötsligt borta. Många skor hittar de, men inga är pappas skor. Som tur är visar det sig att de skor barnet har på sig faktiskt passar pappan. Även här är det en inkluderande bok där pappan har klänning, halsband och högklackat på fest, men pappan kan också vara ute i skogen i stövlar på älgjakt. Föreställningar om manlighet och könsnormer utmanas därför på ett bra sätt och det finns en hel del att diskutera kring om man vill. Boken är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Bettina Johansson (härligt fria, glada och färgstarka illustrationer dessutom). Boken vänder sig till 0-3 år.

Nej! är en bok om att säga just nej, men också om att säga ja. Nej – duvan får inte äta upp barnets vagn, nej – nyckelpigorna får inte passa lillebror och nej – dammsugaren får inte äta upp skorna. Men ja – alla får hjälpa till att pussla. På ett konkret sätt kommer man med den här boken in på frågor om bestämmanderätt och att det är okej även för barn att få säga nej ibland. Boken är skapad av konstnären Ingrid Sandsborg och den är skapad i en slags collageteknik där riktiga foton blandas med teckningar. Barnen på bilderna visar en mångfald av olika hudfärger och det finns också ett barn med Downs syndrom exempelvis. Boken vänder sig till 0-3 år.

Den vilda ballongfärden är den andra boken om Sassa och marsvinet Parmesan. Jag har inte läst den första, men i den här boken beger de sig ut på ett härligt äventyr upp i det blå i en luftballong. Boken inleds med att Sassa och hennes farfar har åkt på semester med husbilen. Farfar vill stanna på campingplatsen och ta det lugnt, men Sassa är rastlös. Därför tar hon med sig sitt marsvin ut på ett farligt och spännande, men roligt äventyr. Det är mycket fantasi i boken, men man vet inte riktigt vad som är fantasi eller verklighet, det blir bara ett stort äventyr och det spelar inte heller någon roll om det är realistiskt eller inte. Jag gillar karaktären farfar, och jag gillar framförallt hans förhållningssätt till Sassas rastlöshet och längtan efter äventyr. Boken är skriven av Ola Norén, illustrerad av Karin Olu Lindgård och vänder sig till 3-6 år.

Jakten är en fantasifull bok som börjar med att en frukt blir stulen, vilket blir starten på en spännande jakt, för tjuven måste ju fast! Det intressanta med den här boken är vem tjuven är. Barnbokskaparen SannaBorell som både har skrivit och illustrerat fick idén till Jakten efter ett samtal med sitt barn som hade väldigt tydliga bilder av vem som kan vara tjuv och inte, vem som är ond och vem som är god. Men det är ju inte så svart eller vitt i verkligheten, vilket den här boken visar på ett lekfullt och spännande sätt. Boken vänder sig till 3-6 år.

Bra bestämt handlar om Mirjam, en flicka som vet vad hon vill. Just nu vill hon inte att mamma och mammas kille Pierre ska pussas. Men kan hon bestämma att de inte får pussas? Kan hon bestämma vilka som får tycka om varandra? Hur mycket kan vi egentligen bestämma över? Boken skildrar på ett lekfullt sätt just det där med bestämmanderätt och vad vi egentligen kan bestämma över. Den skildrarockså en viljestark flicka. Dessutom skildras en familjeform som sällan annars skildras i barnböcker, nämligen den ombildade familjen, bonusfamiljen, som ju är så vanlig i samhället idag. Boken är skriven av Anders Alzén, illustrerad av Maria Borgelöv. Den vänder sig till 3-6 år.

Spökskolan är en ny serie från Olika som handlar om olika elever som helt enkelt går på en spökskola. Eleverna är inte spöken, men passar inte heller in bland människorna. Tanken är att böckerna ska ha olika huvudpersoner. Den första boken, Spionen på spökskolan, handlar om Silas som bor tillsammans med sina mammor och lever ett vanligt liv tills dess att han en dag plötsligt börjar bli osynlig. Boken är skriven av Jesper Lundqvist och den vänder sig till 9-12 år.

Även Mörkt vatten är den första boken i en ny serie, Isporten. Den handlar om Jamina som alltid har känt sig annorlunda. Hon kan exempelvis klara kyla bättre än andra och hålla andan nästan hur länge som helst. Men när Milo börjar i hennes skola upptäcker hon att det finns fler som är som hon. Så småningom upptäcker också väktaren Ismail deras speciella förmågor. Ismail vaktar den sista isporten, vägen till en värld där magi och mystik är en självklarhet, och det visar sig att denna värld håller på att förloras och det är bara Jamina och Milo som kan rädda Islandet. Tanken är att det ska bli fem böcker i serien Isporten. Den är skriven av Jonna Berggren och vänder sig till 9-12 år.

    

Flera gånger tidigare har jag skrivit om Olikas serie med fotbollsböcker där tjejer står i fokus, till exempel här och här. Nu har två nya delar i denna serie kommit. Dels Ta chansen, Charlotte som är den femte och sista boken om backen Charlotte Rohlin som skildrar utmaningen i att våga försöka uppnå sina mål och dels Snygg fint, Therese som skildrar fotbollsspelaren Therese Sjögran när hon ska flytta till en ny ort, ny skola och ett nytt fotbollslag. Böckerna är skrivna av Jennifer Wegerup respektive Anja Gatu och är illustrerade av Bettina Johansson respektive Maria Borgelöv. De vänder sig till 6-9 år.

Barnböcker om tiggare och hemlösa

Något som har blivit vanligt att se i stadsbilden idag är tiggare. På vissa orter är det en ganska het fråga det där om det ska vara okej att tigga utanför mataffärer eller inte och det florerar en del rykten angående tiggare. Jag upplever att många barn, både äldre och yngre, har mycket frågor kring tiggarna, varför de sitter där, varifrån de kommer, och så vidare. I storstäderna är hemlösa förstås också en angelägen fråga som säkert också många barn har frågor kring. Men som vuxen kanske det inte alltid är så lätt att närma sig sådana här frågor. Därför kan det vara bra att ha en bok att utgå ifrån. På senaste tiden har det kommit flera böcker som tar upp ämnet och här tänkte jag tipsa om tre som vi läst här hemma på sistone.

Pejjes många frågor – tiggare, längtan och mobiltelefoner är en bok som vänder sig till de lite äldre förskolebarnen och lågstadiebarnen. Det är en ganska omfattande bok textmässigt, den ska högläsas tycker jag, framförallt också för möjligheten att prata och diskutera tillsammans med barnet. Boken handlar om Pejje som ser en kvinna som tigger. Han är en riktig tänkare och börjar fundera över hur hennes liv ser ut och varför hon sitter där. Pejjes pappa hastar bara förbi henne utan att nämnvärt bry sig. Varför gör han det? Varför ser de vuxna ibland bara vad de vill se? Och hur kan kvinnan ha en mobiltelefon, hon som är så fattig? Ja, Pejje har många frågor. På kvällen pratar han och mamma länge. Pejjes många tankar och funderingar väcker också frågor hos läsaren och boken inbjuder verkligen till diskussion. Boken är framtagen i samarbete med Stockholms stadsmission och den är skriven av Inger Ekbom som är författare och leg. psykoterapeut. Boken är inspirerad av kampanjen Prata med barnen. Det är Bonnier Carlsen som utger boken.

Prinsessan Victoria är en bilderbok för de lite yngre förskolebarnen. Den är skriven av Kristina Murray Brodin och illustrerad av Kajsa Lind. Det är Olika förlag som har gett ut boken. Den handlar om ett barn (jag tror inte det sägs någonstans i texten om det är tjej eller kille och det är också oviktigt) som möter en hemlös kvinna som heter Victoria. Som prinsessan. En dag finns hon bara där, Victoria, hon sitter på bänken utanför barnets hus. Barnet ser att Victoria fryser och fixar så hon får varmare kläder. Barnet tänker mycket på Victoria och bryr sig om henne. Men en dag är Victoria borta igen, lika plötsligt som hon kom. Boken vänder sig till barn från 3 år. Den har dock flera lager och går att använda för diskussion ganska långt upp i åldrarna. Ett stort plus för förlagets inkluderande tänk där exempelvis huvudpersonen är mörkhyad och till synes bara bor med sin pappa, utan att något av detta problematiseras.

Vi letar skatt är också utgiven av Olika förlag. Det är en jättefin bilderbok på rim (!) som handlar om ett barn som ser en kvinna som tigger utanför en mataffär. Folk bara stressar förbi utan att se henne och det gör också barnets mamma (så träffsäker mening: ”Satt där en tant frågar mamma disträ och stoppar ner växel i sin portmonnä”). Men barnet stannar till och pratar med kvinnan. När barnet kommer hem och ska sova sen på kvällen ligger hen och tänker på kvinnan. Dagen efter hittar barnet till tältlägret där kvinnan bor, men då kommer polisen och ska avhysa dem. Då beger sig barnet och kvinnan ut på en skattjakt som slutar på ett sätt man aldrig kunde ana. Jag gillar den här boken jättemycket. Otroligt träffsäker text av Jesper Lundqvist och finstämda detaljrika bilder av Marcus Gunnar Pettersson.

Barnboksfemman – Vecka 13

Barnboksfemman fungerar så att jag varje vecka presenterar ett tema , t ex sorg eller kärlek, och sedan är tanken att du ska skriva om fem barn- eller ungdomsböcker som du förknippar med detta tema. Skriv så lite eller mycket du vill om varje bok (men självklart är det alltid intressant att få läsa någon liten motivering till varför du valde just dessa titlar). Skulle du inte komma på precis fem titlar får du såklart skriva de du kommer på.

I denna barnboksfemma är temat författardrömmar, så därför skulle jag vilja att ni listar barnböcker som ni önskar att ni själva hade skrivit. 

Du hör inte hit, Beiron

Något som väldigt många längtar efter är att ha någonstans att höra hemma. En plats där man kan känna sig trygg, familj och vänner som bryr sig om en, någonstans där man kan vara sig själv och bli uppskattad för den man är. Exakt det handlar den här boken om – Du hör inte hit, Beiron. Beiron är en hund, en byracka, som bor i skogen med sina kompisar. En dag ser han ett anslag om att det ska vara en stor hundutställning. Beiron beger sig dit, men väl på plats upptäcker han att hundarna tävlar i olika klasser beroende på vilken ras de är. Han försöker passa in i några av klasserna, han klär ut sig till pudel, dalmatiner och bulldog, men ingenstans passar han in och de andra hundarna säger hela tiden att ”du hör inte hit, Beiron”. Till slut så beger han sig hem igen. Bedrövad och ledsen för att han inte passade in någonstans på utställningen. Men väl hemma möts han av alla sina vänner som saknat honom när han var borta och nu har de anordnat en jättefin välkommen hem-fest till honom. Och nu känner han precis vart han hör hemma.

Du hör inte hit, Beiron är skriven och illustrerad av Anna Härmälä och utgiven av En bok för alla. Jag tror att många kan känna igen sig i bokens tema och att det också är något som behöver uppmärksammas. Boken skulle fungera bra som ingång för diskussioner om temat på förskolan. Dessutom gör slutet att många läsare säkert kan känna sig hoppfulla även om de ibland känner precis som Beiron. Till sist, ett plus också för de färgglada, myllrande och detaljrika illustrationerna. En väldigt fin bok tycker jag, och den uppskattades också av alla mina barn.

Tematrio

Denna veckas tematrio handlar om tid. Såhär skriver LyranTiden går, men allt består eller hur är det man brukar säga? Många romaner handlar om tid på olika sätt och många har dessutom någon form av tidsangivelse i titeln. Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid!

       

Förr i tiden i skogen av Thomas och Anna-Clara Tidholm är en bilderbok som handlar om hur det var förr i tiden när folkskolan infördes i Sverige. Boken ges ut för att fira att folkskolan fyller 175 år i år.

Tidenboken är skriven av Pernilla Stalfeldt och den är en lärorik och rolig faktabok om tid för barn. Den handlar om allt som har med tid att göra och allt presenteras på ett pedagogiskt, men samtidigt humoristiskt sätt med massor av färgglada, uttrycksfulla illustrationer.

Skärmtid – Familjens guide till den digitala vardagen är ingen skönlitterär bok, men ack så viktig i dagens uppkopplade samhälle. Det är en bok för föräldrar och andra vuxna och det handlar om vad barn gör på nätet. Det finns gott om tips på hur man ska förhålla sig till barnens dataanvändning och nätanvändning, både när det gäller hur mycket tid som spenderas framför skärmen, men också till exempel på hur man kan hjälpa dem att skydda sig på nätet.

Det andra ansiktet

I helgen läste jag ut Det andra ansiktet av Mari Jungstedt som är den 13:e delen i serien om kommissarien Anders Knutas och hans kollega Karin Jacobssom vid polisen på Gotland. Jag har läst alla andra böcker i serien och det var kul att återigen få ”träffa” karaktärerna som jag ju följt ganska länge nu.

Jag gillar persongalleriet och som vanligt tycker jag mycket om att få ta del av polisernas vardag även utanför jobbet. I just den här boken brottas Anders och Karin med lite relationsproblem, där Anders känner sig förvirrad när det gäller sina känslor, vilket Karin förstås märker av. Jag tror många kan känna igen sig i sådana funderingar. I böckerna får man ju även möta journalisten Johan Berg, även om han inte direkt hade så mycket framträdande roll i just denna bok. Det tycker jag är synd, för jag hade velat att han och hans familj fick ännu mer plats, liksom Johans kollega Pia. Det är kul när man får se mordgåtan från två olika håll – både poliserna och journalisterna jobbar ju med fallet kan man säga, fast det blir förstås ur två helt olika synvinklar och det är intressant tycker jag.

Ja, mordfallet då, för ett sånt måste det ju naturligtvis vara i en kriminalroman. Det är lite extra spännande den här gången. En känd konstnär hittas nämligen mördad i sitt sommarhus på Gotland, fastkedjad i sängen med handbojor. Vittnen har sett en snygg kvinna i närheten av mordplatsen…. Ytterligare ett mord inträffar lite senare i Stockholm och det finns många likheter mellan de båda.

Trots att jag som sagt har läst hela serien och absolut kommer att fortsätta läsa kommande delar så känner jag att Mari Jungstedt har sjunkit lite i mina ögon. Det är lite ojämn kvalitet på de olika böckerna i serien och jag känner att framförallt böckerna på slutet har tappat i kvalitet. De är lättlästa och underhållande, men inga böcker man lägger på minnet. Det som gör dem värda att läsa är persongalleriet och så förstås Gotlandsmiljöerna.

Fler som läst Mari Jungstedts senaste böcker, vad tycker ni?

Funktionsvariationer i barnlitteraturen

Trots att det finns massor av människor i samhället som har någon form av funktionsvariation och funktionsnedsättning dessutom är en av de sju diskrimineringsgrunderna så finns det förvånansvärt få barnböcker där funktionsvariationer skildras. Som barn med funktionsvariation är det förstås jätteviktigt att få känna sig inkluderad och ha möjligheten att läsa böcker där man kan känna igen sig. Likaså som barn till en vuxen med funktionsvariation, eller om man har en person med funktionsvariation i sin närhet. Men det är faktiskt lika viktigt för alla att få läsa barnböcker som speglar ett inkluderande samhälle, ett samhälle som speglar verkligheten precis så som det faktiskt ser ut oavsett när det handlar om kön, sexualitet, etnicitet, funktionsvariationer eller vad det nu kan vara.

Jag tänker att det kan finnas två typer av barnböcker som speglar funktionsvariationer. Dels har vi de böcker som faktiskt handlar om en funktionsvariation, exempelvis hörselskada eller adhd, där kanske huvudpersonen själv har en funktionsvariation alternativt en person i huvudpersonens närhet, och där barnboken fokuserar på att beskriva funktionsvariationen och hur det är att leva med det. Dels har vi de barnböcker som är inkluderande på så sätt att funktionsvariationer skildras, men att det aldrig blir ett huvudfokus. Där är Olika och Idus två förlag som verkligen har tänkt till när det gäller illustrationerna i sina böcker. Där kan man se exempelvis personer i rullstol (likväl som personer med olika hudfärger) på bilderna i barnböcker som egentligen handlar om något helt annat, just för att böckerna skildrar samhället så som det faktiskt ser ut, alternativt att någon av karaktärerna har en funktionsvariation även om det aldrig är i centrum eller problematiseras. Jag tycker att det är superbra ur ett mångfaldsperspektiv att sådana barnböcker finns och jag hoppas att alla förlag, alla författare och alla illustratörer så småningom kommer att ha ett inkluderande tänk när de jobbar i framtiden. Här vill jag också nämna Rabarbertjuven av Vanja Persson som är en deckare för de yngre barnen och där huvudpersonen aka deckaren Liam är rullstolsburen, men det nämns aldrig i texten, utan fokus ligger på att lösa själva deckargåtan.

Men här nedan tänkte jag fokusera på den andra typen av barnböcker där funktionsvariationer speglas, nämligen där själva funktionsvariationen står i centrum för berättelsen. Jag har nämligen läst tre sådana fina barnböcker den sista tiden som alla är värda att uppmärksammas.

Först ut är Lovisa och nötterna. Allergi är något som ju är jättevanligt i samhället, men som sällan skildras i litteraturens värld. Författaren till den här boken, Anna Hansson, är själv allergisk mot nötter och hon hoppas att boken ska leda till att ämnet uppmärksammas och fler får information om allergin. Boken handlar om Lovisa som ska åka på utflykt med sin klass. Eftersom hon är allergisk mot nötter har ingen av klasskompisarna nötter med sig som matsäck. Men barnen åker tåg till tivolit och längst fram i tåget sitter en man som inte alls tänker på att någon kan vara allergisk. Det leder till att Lovisa får svårt att andas och det slutar med ambulansfärd och sjukhusbesök för Lovisa. En jättefin bok om ett jätteviktigt ämne, dessutom finns det uttrycksfulla, färgstarka illustrationer av Maria Andersson Keusseyan som förhöjer läsupplevelsen ytterligare.

Tove va-va handlar om Tove, vars föräldrar kallar henne för Tove Va-va eftersom hon nästan aldrig lyssnar och alltid säger Va? Men det visar sig att det inte alls handlar om att Tove inte vill lyssna. Tvärtom, hon kan inte, för hon hör dåligt. Det här är en bilderbok som skildrar processen från det att Toves föräldrar märker att Tove inte hör som hon borde tills dess att Tove får prova hörapparater hos doktorn. Det är en skönlitterär bilderbok, men med en hel del faktainslag om örat, hörseln och hörselnedsättning. Väldigt pedagogiskt och förklarande, utan att bli för mycket. Författare är Tove Kullenberg och illustrationerna är gjorda av Emma Adbåge.

Även nästa bok handlar om hörselnedsättning. Pluto och stjärnorna av Mia-Maria Lindberg handlar om Linn som även hon hör dåligt. Hon älskar planeter, rymden och stjärnorna. Ofta sitter hon på skolbiblioteket och läser om detta för att få vara ifred och vila. Men just idag när vi läsare får möta henne sitter hon i ett väntrum. Hennes pappa är arg på henne för att hon har tappat bort sina hörapparater, och Linn vill helst av allt komma därifrån. Hon drömmer sig iväg till planeten Pluto när hon inte hör vad pappa och doktorn säger. Men när sköterskan Anna dyker upp blir Linn äntligen sedd. Hon får hjälp att prova ut hörapparater som sitter bättre, och det bästa av allt – Anna använder teckenspråk och tycker att Linn också ska lära sig det. Det här är en fin, lättläst bok om att ha hörselnedsättning. Längst bak i boken finns lite fakta, diskussionsfrågor och handalfabetet. Jag gillar boken, men måste säga att jag känner lite ont i magen när jag ser hur Linns pappa beter sig. Delar av boken verkar vara självupplevt av författaren och det märks, för det känns väldigt autentiskt skildrat.

Ja, här var några exempel på titlar jag själv läst den senaste titeln, men tipsa gärna om fler. 

Hon, han eller hen?

Är det viktigt vilket kön huvudpersonen har i barnböcker?

Jag tycker att det verkar som att det blir allt mer viktigt ju äldre målgruppen är som böckerna riktar sig till. Det finns ju flera bra exempel på småbarnsböcker, både pekböcker och bilderböcker, där man aldrig får veta huvudpersonens kön utan hen istället benämns som ”bebis” eller med sitt namn. Det finns också några bilderböcker där man helt enkelt använder sig av ”hen” rätt och slätt. Men sedan då? I böcker för äldre barn tror jag inte att det är lika vanligt att använda sig av det berättargreppet. Det som man däremot gärna ser i böcker för nybörjarläsarna och slukaråldern är att man gärna använder sig av kollektiva huvudpersoner, exempelvis en flicka och en pojke, för att på så vis kunna vända sig till båda könen och få fler läsare. Så är ju fallet till exempel med många äventyrs- och deckarböcker, där LasseMajas detektivbyrå bara är ett bland många exempel. Ungdomsböcker däremot består nästan uteslutande av en huvudkaraktär och där finns det ytterst få böcker där man inte nämner vilket kön huvudpersonen har, så vitt jag vet. Frågan är dock om de äldre målgrupperna verkligen tycker att det är viktigare att få veta könet, eller om det bara är en förväntan från författarna? Är det svårare att skriva böcker för äldre barn om man inte kan leva sig in i en huvudperson med ett bestämt kön? Vad tror ni? Och är det ens något som är betydelsefullt att tänka på eller diskutera kring?

Här tänker jag hur som helst tipsa om tre småbarnsböcker där könet på huvudpersonerna aldrig framkommer:

     

Toto tittut är en bok i klassiskt pekboksformat som riktar sig till de allra yngsta barnen som vill ha en kort, enkel berättelse. Här får läsaren också vara interaktiv eftersom det finns hål här och var på boksidorna. På ett uppslag exempelvis så gungar Toto och då kan man med hjälp av fingrarna hjälpa till att få fart på gungan. På ett annat uppslag får läsaren sticka in näsan eftersom Totos näsa är borta och Toto vill låna läsarens näsa istället. Toto är en bebis med grön tröja och kort hår som aldrig benämns med han eller hon, utan bara som Toto och läsaren får istället själv föreställa sig om huvudpersonen är en han eller hon, eller om det ens är viktigt. Texten är kort och på rim. De interaktiva inslagen känns kul och bilderna är härligt färgglada och detaljrika. Boken är skriven och illustrerad av Emma Virke och utgiven av Lilla Piratförlaget. I serien om Toto finns det i skrivande stund totalt fyra böcker.

Bäbis tränar har också ett litet format, men inte med hårda kartongsidor som boken om Toto. Det är synd tycker jag, för den vänder sig till samma målgrupp som boken om Toto och det finns många fördelar med det klassiska pekboksformatet. Även här möter vi en bebis, som helt enkelt har fått heta Bäbis. Hen är tecknat så att det lika gärna kan vara en tjej som en kille, det är inte viktigt. Boken inleds med att Bäbis mamma ska ut och träna, och under tiden bestämmer sig Bäbis också för att träna, på sitt eget vis, hen hoppar i fåtöljen, springer runt runt, leker med dammsugaren och till slut somnar hen på mammas pilatesboll. Med mycket humor, vardagsnära illustrationer och färgglada bilder får vi ta del av Bäbis småbarnsliv. Boken är skriven och illustrerad av Ann Forslind och utgiven av Alfabeta. I skrivande stund finns det tolv böcker i serien om Bäbis.

I Lilla Bebin tittut får vi möta Lilla Bebin, som också det kan vara antingen en pojke eller en flicka beroende på läsarens förväntningar. Vi får också ta del av den klassiska leken tittut som de flesta barn tycker om att leka, och det gör också Lilla Bebin. Längst bak i boken finns en spegel där läsaren kan leka tittut med sig själv. Här är alltså också en bok som uppmanar till interaktivitet, vilket lär gå hem hos de små läsarna. Jag gillar också de charmiga och färgsprakande illustrationerna. Boken är skriven av Catharina Larsdotter Norén och illustrerad av Johanna Lundqvist Björn och det är Idus bokförlag som har gett ut boken. Det här är den första boken i serien om Lilla Bebin.