Du & jag

Du & jag   Hon & han   Han & dom

Du & jag är första delen i en trilogi om livet på mellanstadiet. I femman på Annelundsskolan är Kevin kung och Ida drottning. Andreas är den som kan alla svåra ord och har alla rätt på matteproven. Han bor nära Alicia och brukar gå med henne till skolan, men så fort de kommer i närheten av skolan förvandlas hon till skol-Alicia som vill tillhöra Idas hov. Det gäller att navigera rätt bland vänner och fiender, hot och löften. Det är tydliga strukturer i mellanstadieklassen, men så händer lite saker som får de bergfasta rollerna i skolan att rubbas. Det är ett sms som hamnar i fel händer och ett gäng som kallar sig för Deco Army som målar graffiti på en betongvägg, och plötsligt kastas självklarheterna omkull. Det är lätt att känna för Andreas, han är en lugn och smart kille som från början inte har särskilt mycket status i klassen. Den höjs senare, han blir mer populär, men han behåller ändå det som är honom. Han vågar stå för det han tycker och tänker och det är bra.

Hon & han är nästa bok i trilogin. Här är det Alicia vi får följa när hon träffar en kille på nätet, ljuger om sin ålder och ingenting blir som hon tänkt sig. Alicia är väldigt osäker, hon vacklar mellan att vara med Andreas och att undvika honom för att få behålla sin status i klassen. Här är det verkligen hög igenkänning för mig som inte heller hade hög självkänsla under skolåren, precis som Alicia. För Alicia handlar mycket om att få duga, hon ägnar mycket tid åt att tänka på hur hon ska vara, vad hon ska göra, hur hon ska se ut och vad hon ska säga för att vara rätt och få vara med. På nätet är det annorlunda, där kan man vänta och fundera ut smarta saker innan man skriver dem. Därför är det också så lätt för Alicia att acceptera vänförfrågan från en okänd, äldre och mycket snygg kille som vill börja chatta med henne. Hon tänker att han kan vara hennes biljett in till innegänget. Om hon vore ihop med honom skulle hon säkert vara en som fick vara med. De skriver till varandra, men det dröjer inte länge förrän han föreslår att de ska träffas. Och det mötet blir förstås långt ifrån hur Alicia föreställt sig deras möte. Som läsare önskar jag många gånger att jag hade kunnat berätta för Alicia att hon inte behöver göra sig till, att det är så mycket bättre att vara sig själv, att man duger som man är. Jag tror att den här boken kan vara bra att läsa för alla som är som Alicia – liksom för alla de som är som Ida och hennes hov.

Han & dom är den avslutande boken. Nu har klassen börjat i sexan och nu är det Kevin som är huvudkaraktär. Berättelsen börjar när klassen möts igen efter sommarlovet och man märker direkt att mycket har hänt. Det här har varit sommaren när alla har vuxit mer än vanligt, särskilt tjejerna. De skrattar inte längre åt Kevins fräcka skämt. Än mer irriterande är det faktum att Alicia fortfarande är ihop med Andreas och att Kevin inte kan låta bli att tänka på henne. Det måste finnas något skäl till att Alicia är ihop med en tönt som Andreas och Kevin bestämmer sig för att ta reda på vad det är. Dessutom hamnar Kevin i knipa när hans kompis kör omkull en gammal man med Kevins moped. Kevin är kanske den karaktär jag har svårast att känna sympati för, vilket kanske också handlar om igenkänning, han är väldigt olik mig och jag har svårt att leva mig in i den roll han har i klassen. Han är den som andra kallar för störig. Han som allt som oftast ställer till det för sig. Men innerst inne vill han väl och det märker man när man lär känna honom. Han menar väl, han kan bara inte hjälpa att det bara blir fel mest hela tiden.

Åh, den här trilogin innehåller så mycket igenkänning. Det händer inga stora omvälvande saker, utan här är det fokus på vardagsdramatik och livet på mellanstadiet. Att låta tre olika karaktärer stå i fokus i de olika böckerna gör att man får ett större perspektiv samtidigt som det ökar möjligheterna att så många som möjligt kan känna igen sig i någon av karaktärerna. Katarina von Bredow är också väldigt skicklig på att skildra personerna så att de verkligen är olika varandra och har sina egna karaktärsdrag och kännetecken. Såväl dialoger som tankegångar känns också klockrent för mellanstadiebarn.

Böckerna innehåller precis allt det där som är viktigt på mellanstadiet och följaktligen det som man vill läsa om när man befinner sig i målgruppen, som ju är 9-12 år. Relationer, vänskap, föräldrar, kärlek, skola, mobbing, grupptryck, gruppdynamik, utanförskap, status, utseende, fördomar, sociala roller, likheter, olikheter. En guldgruva att läsa högt i en mellanstadieklass och ha diskussioner kring olika ämnen alltså. Men böckerna fungerar lika bra att läsa själv. Varje bok är fristående, men de hänger ju ihop i och med att det handlar om tre personer som går i samma klass och vars liv flätas ihop om dagarna. De bör läsas i ordning för att få händelserna i rätt tidsföljd. Jag rekommenderar också vuxna som har barn eller jobbar med barn i åldersgruppen att läsa böckerna för att få en förståelse för de sociala strukturerna och rollerna som uppstår i en skolklass vare sig man vill eller inte.

Ett fall för stall Blomgren

Ett fall för Stall Blomberg - Inbrott i stallet   Ett fall för Stall Blomberg : Den försvunna silverkalken

Ett fall för stall Blomgren är en ny serie av Jan Fröman. De första böckerna i serien heter Inbrott i stallet och Den försvunna silverkalken. Böckerna vänder sig till barn mellan 10-15 år som tycker om hästar och/eller mysterier och spänning.

Inbrott i stallet är den första boken i serien. Den handlar om Josefin som inte har några vänner och mest av allt drömmer om en egen hund. När en ny familj flyttar in i grannhuset börjar det hända saker. De har en dotter i Josefins ålder, en stor hund och dessutom ska de starta ridskola. Josefin och Malin blir snabbt vänner, men det dröjer inte länge förrän de upptäcker att det finns personer som försöker sätta käppar i hjulet för den nya ridskolan. Tillsammans kommer tjejerna skumma affärer på spåren och till sin hjälp har de Josefins storasyster Madeleine som nyss gått ut polishögskolan.

I Den försvunna silverkalken ska tjejerna tillsammans på konfirmationsläger. De är rejält förväntansfulla, det ska bli så spännande. Men faktum är att det kanske blir lite väl spännande. Kyrkans dyrgrip, en silverkalk från 1400-talet, blir nämligen stulen i samband med konfirmationslägret. Så småningom kommer kalken tillrätta, men den hittas på ett oväntat ställe, nämligen i deras eget stall… Återigen hamnar alltså Josefin och Malin i hetluften och det blir en spännande tjuvjakt tillsammans med Madeleine.

Böckerna kombinerar alltså hästar, ridning och stalliv med detektivarbete, mysterier och spänning. En väl beprövad blandning som gör att en bred målgrupp kan lockas att läsa böckerna. De vänder sig till barn mellan 9-12 år, men sättet böckerna är skrivna på och huvudpersonernas ålder (14-15 år) gör att jag tycker att de passar bättre för målgruppen 12-15 år. Författaren Jan Fröman är journalist och har gett ut barn- och ungdomsböcker tidigare, men jag har inte läst något av honom innan. Hans språk är också lite journalistiskt, mer berättande och beskrivande än gestaltande. Det är ett ganska högt tempo, fartfyllt, underhållande och framförallt spännande. Ett stort plus för de snygga omslagen!

Böckerna är utgivna av förlaget Lind & Co. De finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här och här) eller Bokus (här och här).

Olivia

OliviaLilla grisen Olivia är det många som tagit till sina hjärtan. Det finns flera böcker om Olivia. Den första heter kort och gott Olivia. Den är återutgiven på nytt nu för några år sedan av Modernista. Några av de andra böckerna i serien är Cirkus Olivia och Olivia stökar till julen. Bilderböckerna är både skrivna och illustrerade av Ian Falconer.

Vad som än händer oavsett om det är hemma, på stranden eller läggdags kan du vara säker på en sak: Olivia är en gris som är överfull av energi! Men det gör inget: Olivia är en underbar gris, som älskar att klä upp sig, sjunga, skrämma sin lillebror, dansa och (åtminstone ibland) sova. Efter dagar fyllda av upptåg är Olivia helt slut. Och vad passar då bättre än att få somna, omsluten av kärlek medan hennes mamma läser en saga (eller tre).

Jag tror det är många som känner igen sig i Olivia, till exempel när hon måste prova alla kläder innan hon kan bestämma vad hon ska ha på sig på morgonen eller när hon inte är det minsta trött när det är dags för att sova middag. Olivia är ju egentligen ett förmänskligat djur. Ett barn i kulting-form. Det är lätt att tycka om Olivia, men också känna med henne, till exempel när omgivningen blir trött på hennes ständigt höga energi, hennes högljudda sång och när hon målar på väggen hemma. Det är roligt att se hur hon, som är en flick-karaktär, tar för sig av livet och vågar ta plats så självklart. Jag gillar också verkligen illustrationerna. De är enkla och går endast i färgerna vitt, svart, grått och rött. Ofta tar illustrationerna bara upp en del av uppslaget, vilket gör att den vita bakgrunden bildar en kuliss där de effektfyllda illustrationerna framträder. Det är mycket rörelse i illustrationerna liksom mycket känsla.

Olivia är en lättläst och lättillgänglig bilderbok som passar förskolebarn från cirka två år. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

 

 

Bara fem minuter till

Bara fem minuter tillBara fem minuter till är en nyutgiven bilderbok från Bonnier Carlsen om något så fantastiskt som tid. Tid kan ju vara något som inte alltid är alldeles lätt för ett barn i förskoleåldern. Det är ju så konstigt med tid – har man tråkigt kan fem minuter vara jättelångt. Men om man gör något roligt eller är på kalas kan en timme flyga iväg så fort att man knappt hinner blinka. Varför är det så? Och vad menar pappa när han säger att det är lugn och skön pappa-tid, när det alldeles uppenbart är hög tid för lek?

Bara fem minuter till är en härlig bok som är både skriven och illustrerad av den prisbelönta illustratören Marta Altés. Med klurig text, roliga och träffsäkra illustrationer beskriver hon hur det kan vara när stora och små tänker olika om tid. Som när pappa ligger i sängen och inte vill kliva upp: ”Bara fem minuter till”, säger han då. Men gissa vad mycket ett syskonpar hinner stöka ner i köket på fem minuter! ”Vi har inte tid med det”, brukar pappa också säga ibland. Men det kan huvudpersonen inte alls förstå. De har ju alltid tid. Tid till att hitta nya vänner, busa, titta på fåglarna och plaska i pölar. Pappa är faktiskt ganska ofta rädd för att inte vara i tid, men det är aldrig huvudpersonen. När syskonen däremot är hungriga går tiden vääääldigt, vääääääldigt långsamt. Varför är det så?

Det här är en så himla fin bilderbok med underbara, charmiga illustrationer, kluriga funderingar, hög igenkänning för både barn och vuxna, stor träffsäkerhet samt ett fint barnperspektiv. En riktig högläsningspärla! Boken finns att låna på biblioteket eller köpa på Adlibris och på Bokus.

Till Vial

Till Vial : 8400 dagar kvarTill Vial: 8400 dagar kvar är en av de böcker som blev nominerade till Barnradions bokpris och det var det som gjorde att jag ville läsa den. Boken är skriven av dramatikern och skådespelaren Henrik Ståhl och det är en framtidsskildring, ett sci-fi-äventyr för mellanstadiet. Boken är baserad på Henrik Ståhls pjäs med samma namn.

Välden är på väg att kollapsa och planeten Jorden är på väg mot sin undergång. Tanken är att de rikaste människorna ska försöka emigera med den enorma rymdarken Otösan till planeten Vial. Speedy är inte rik, men hon vill ändå försöka rädda sin familj genom att göra resan ut ur solsystemet till Vial. Familjen består av mamma Speedy, dottern Gladys och sonen Keaton som föds ombord. Resan startade för sex år sedan. Nu när vi läsare kommer in i boken finns inte mamma kvar ombord, utan kvar är bara syskonen Gladys och Keaton, helt utelämnade till varandra. Men plötsligt en dag indikerar rymdskeppet att det finns ytterligare en varelse ombord. Inte mamma utan någon annan. Nu ställs allt på sin spets – kommer varelsen att bli deras räddning eller deras undergång? En sak är dock säker: inget kommer att bli som syskonen tänkt.

Till Vial är en äventyrsberättelse att läsa tillsammans och diskutera kring. Jag tror det uppstår många spontana frågor hos barnen när man läser den. Boken värjer ju inte för jobbiga ämnen som att Jorden ska gå under och att barnens mamma försvinner. Den är full av hopplöshet, ensamhet, tröstlöshet, ödslighet och liknande. Om man läser boken tillsammans bör man vara medveten om detta så man verkligen ger tillfälle att prata om det. För vissa barn kan det vara en skrämmande bok, så de kan behöva en vuxens stöd vid läsningen. Men boken ger också stort utrymme för diskussioner för den som vill bygga vidare på exempelvis framtidsfrågor, men också existentiella frågor. Dessutom kan man koppla det som händer i boken till andra flykter. Flykt från ett krig till exempel. Det är svårt att inte dra paralleller till sådant som hänt i vår verklighet även i nutid. Det går också att koppla på klimat- och miljöfrågor om man vill. Så det är en rätt så dystopisk och svart bok. Men det är också en vacker, stämningsfull, intressant och välskriven bok, så man behöver inte alls undvika den för svärtans skull. Tvärtom. Dessutom är den rent berättartekniskt otroligt bra.

Till Vial: 8400 dagar kvar är utgiven av Bonnier Carlsen. Den finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

 

Astrid, alltid Astrid

Astrid, alltid Astrid!Astrid, alltid Astrid är en ny serie om en envis åttaåring som heter Astrid. Eller egentligen hette hon inte Astrid från början, utan Eva, men hon bestämde sig för att byta namn och så fick det bli. Numera är det Astrid. Alltid Astrid.

Astrid har ett gott självförtroende och tur är väl det, för det är inte alltid lätt att vara Astrid. Hon är yngst av fyra syskon och det gör att mycket i hennes liv är ganska orättvist. Till exempel får hennes syskon göra en massa saker som inte hon får. Och hon måste göra saker hon inte vill. Hon måste till exempel gå på fritids fastän hon inte vill. Men hon är tuff och står upp för sin sak. Hon fajtas mycket för att slippa det hon inte gillar, som att gå på fritids, skolans äckliga potatis och att vara hemma hos kompisar som det luktar illa hos, Mest tycker hon om att ha långa fridfulla tänkarstunder där ingen stör henne. Men med fyra äldre syskon är dessa fridfulla stunder tyvärr sällsynta.

Författare Charlotta Lannebo har berättat i en intervju att Astrid bygger väldigt mycket på henne själv hur hon var som liten. Hon var också yngst av fyra syskon och var ett ganska roligt, men ibland bökigt barn som ofta tog strid för sig själv. Illustratör till boken är välkända Maria Nilsson Thore. Tillsammans har Lannebo och Nilsson Thore tidigare skapat de hyllade böckerna om Lilla E. Nu är de tillbaka med den nya serien om Astrid, en serie böcker som jag tror kommer att bli väldigt populära.

Det har varit en liten våg av sådana här böcker de senaste åren. Böcker om barn som är introverta, som har mycket tankar, känslor och inte alltid passar in i normen. Och dessa böcker behövs verkligen. Så fint att även dessa barn får chans att känna igen sig och att det blir mer mångfald så normen vidgas.

Astrid, alltid Astrid är en jättefin, rolig, men samtidigt ibland tänkvärd bok för lågstadieåldern. Perfekt att läsa tillsammans på sängkanten eller läsa högt i en klass. Jag ser verkligen fram emot kommande böcker om Astrid. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

En smakebit på søndag

En ny tidPå söndagarna kan man som bokbloggare dela med sig av ett smakprov från boken man läser i just nu i utmaningen En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Det finns bara en regel – inga spoilers!

Nu på morgonen läste jag precis ut En ny tid av Ida Jessen. En lågmäld, finstämd skildring av en kvinnas livsöde i en dansk småstad på 1920-talet. Hon börjar skriva dagbok när hon ska påbörja sin första anställning som lärare i ett litet jylländskt samhälle, men det dröjer tjugo år innan hon fattar pennan igen. Då ligger hennes man, doktor Bagge, för döden och hon tvingas ta itu med sina egna känslor, förväntningar och förhoppningar, likväl som att reflektera över det liv hon levt, och inte levt.

Vi var gifta i tjugotvå år, och även om det har varit en tid då det har hänt mycket, med världskrig, bilar, elektricitet, kvinnlig rösträtt – ja, en hel värld har avvecklats till förmån för en ny, så vill jag ändå säga att de åren har varit en enda lång sammanhängande dag.

För mig har det varit en stilla tid.

Detta citat säger så mycket om boken. Den handlar om en kvinnas livsöde i ett äktenskap som saknat närhet och kärlek i en tid av förändring, modernitet och frigörelse. Men Lilly blir inte fri förrän maken har dött. Och inte ens då är hon riktigt fri till en början, länge hör hon hans röst inom sig, i en evig, tyst dialog. En ny tid är en läsvärd bok. Snart ska jag läsa Doktor Bagges anagram, uppföljaren som skildrar Lillys man, doktor Bagges, perspektiv på deras liv tillsammans. När jag läst den kommer recension av båda böckerna på bloggen.

Hjälp – Det var inte mitt fel

Hjälp! Det var inte mitt fel!Jo Salmsons populära Hjälp!-serie har fått ett nytillskott, nämligen Hjälp! Det var inte mitt fel. I den boken träffar vi återigen klassen vi känner igen från de tidigare böckerna i serien. I den här boken blir det en annorlunda skoldag när fröken berättar att klassen ska få göra skulpturer istället för att ha vanliga lektioner. Men snart blir det bråk i klassen och en fin drake går sönder. Fröken säger att snart ger hon upp och går sin väg – så som hon alltid säger när klassen bråkar för mycket. Och efter lunch kommer hon inte tillbaka. Har det blivit så mycket tjafs i klassen att fröken till slut har lämnat dem?

Böckerna i Hjälp-serien bjuder på stor igenkänning och handlar alltid om vardagsdramatik i välkänd skolmiljö. Böckerna vänder sig till nybörjarläsarna och är lättlästa. Just denna bok handlar om en dag då allt blir fel. En av klasskamraterna har bråkat med sin mamma på morgonen och kommer arg till skolan. Detta leder till att det blir tjafs i klassen. Men när fröken plötsligt försvinner blir klassen till slut sams och enade. Frökens försvinnande visar sig ha en oväntad förklaring och det blir både humor och lite dramatik innan hon är tillbaka igen. Och boken slutar förstås bra till slut. Klassen skildras med ett fint mångfaldsperspektiv och illustrationerna är detaljerade och färgsprakande. Böckerna i Hjälp-serien brukar ofta vara utlånade på biblioteken där jag jobbar och jag förstår varför. Den här boken är precis lika bra som de andra böckerna i serien och jag rekommenderar den varmt till alla nybörjarläsare.

Hjälp! Det var inte mitt fel är utgiven av Bonnier Carlsen och finns att låna på biblioteket eller att köpa hos Adlibris eller hos Bokus.

Klubben och K

Klubben      K

För ett par helger sedan var jag på konferens på Orbaden Spa & Resort. Där sträckläste jag Matilda Gustavssons Klubben. Ni kanske kommer ihåg att hon tilldelades Stora Journalistikpriset för sitt reportage om den så kallade Kulturprofilens sexuella övergrepp och hans samröre med Svenska Akademien. I boken Klubben fördjupar hon berättelsen om avslöjandet som fick en av världens mest anrika kulturinstitutioner att krackelera inför öppen ridå.

Gustavsson skriver om hur hon fick idén att undersöka Jean-Claude Arnault, han som kom att kallas för Kulturprofilen, och hur hennes första trevande undersökningar kom att växa sig gigantiska och kom att innefatta även Svenska Akademien, en av Sveriges mest anrika institutioner. Vi får följa hennes journalistiska arbete, grävandet, intervjuerna, alla frågor och funderingar inför publiceringen. Jag som jobbat som journalist tycker att dessa partier är oerhört intressant.

Men Klubben är också skrämmande läsning. Hur kunde Arnaults beteende pågå under så lång tid? Alla övergrepp, alla lögner. Tystnadskulturen. Och alla dessa kulturens makthavare som hållit Arnault om ryggen. Jag har levt med våld i nära relation och är idag engagerad i att jobba mot mäns våld mot kvinnor, framförallt då våld i nära relation. Detta är en annan variant av mäns våld mot kvinnor och det är lärorikt att ta del av hur detta våld når oanade vidder i och med att kvinnornas karriärer står på spel om de berättar vad de utsatts för. Sveriges kulturelit är inte stor och om man vill nå någon vart kan man inte bli bränd genom sådana här anklagelser. Blir man inte trodd på kan man förlora allt man brinner för, sin karriär och försörjning. Och det är förstås svårt att bli trodd på när tystnadskultur sker och alla håller förövaren bakom ryggen. Trots att till och med ledamöternas egna fruar och döttrar råkar ut för Arnault låtsas man som om inget har hänt. Det är läskigt och även pinsamt att läsa om hur ”klubben” Forum likväl som i förlängningen även Svenska Akademin är en klubb för inbördes beundran. Det är framförallt pinsamt att läsa om alla kopplingar mellan Forum, Arnault och Svenska Akademien. Jag är glad att den idag rätt så förlegade Akademien faktiskt krackelerade och att nya ledamöter har tagit plats, även om jag är rädd att det krävs mer än så för att faktiskt kunna förändra den i grunden.

Arnault blev dömd till fängelse både i tingsrätt och hovrätt och hans liv kommer aldrig bli sig likt. Det kommer inte Sveriges kulturvärld eller Svenska Akademien heller. Matilda Gustavssons modiga, grävande granskning visar hur journalistik är när den är som bäst – den förändrar världen. August-nominering nästa? Jag hoppas det i alla fall!  Klubben är en otroligt bra och läsvärd bok som borde läsas av alla. Jag har också fått upp ögonen för Matilda Gustavsson som inte bara är en oerhört duktig grävande journalist utan också en väldigt skicklig skribent. Jag ser fram emot fler böcker av henne i framtiden.

Klubben är utgiven av Albert Bonniers förlag och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris och på Bokus.

Efter att jag läst Klubben blev jag förstås nyfiken på att läsa Katarina Frostensons K. Frostenson har varit gift med Arnault i närmare 30 år och har i boken K redogjort för sin version av händelserna. Frostenson och Arnault flydde tillsammans från Sverige till Frankrike i samband med DN:s anklagande reportage och boken handlar om tiden i landsflykt undan förföljelse och förtal. Frostenson vänder sig ofta till Arnault i boken och det finns många passager med kärleksförklaringar direkt till honom:

Jag vet att du, min älskade, just nu förhörs av polis om våld som du inte har begått. Du skulle aldrig skada eller förnedra någon. Du har aldrig våldfört dig på en människa. Våld finns inte i din varelse, i din natur. Du må ha irrat i natten, vandrat vilse, låtit dig föras hän och inte alltid varit helt sedesam. Men tvingande eller våldsam, aldrig.

Frostenson undviker alltså sanningen, eller kan helt enkelt inte ta in vad Arnault har gjort. Visserligen kan man se på händelserna som ord mot ord, det är svårt att veta vad som egentligen har hänt och vad som är sant. I alla fall var det svårt då i slutet av 2017 och början av 2018 då denna bok utspelar sig. Nu vet vi ju att Arnault blev dömd för två våldtäkter och avtjänar sitt straff på Skogomeanstalten, så han är nog knappast så oskyldig som Frostenson vill tro.

Frostenson har ett intressant upplägg på sin bok. Den är skriven i dagboksform, men är inte enbart skriven i jag-form. En stor del av boken innehåller reflektioner av ”samtal” med olika ”reskamrater” som Frostenson kallar det, allt från Frostensons väninnor till olika kulturprofiler. Frostenson är oerhört beläst och det är intressant att se vilka citat hon valt ut. Det märks att Frostenson är poet. Boken är drömlik, suggestiv, skriven på en fragmentarisk, poetisk prosa där språket sjunger.

Jag förstår varför Frostenson skrivit sin bok. Hon har haft ett behov att förklara händelserna ur sitt perspektiv likväl som att ge en annan bild än den dominerande bilden i media. Boken kan också ses som ett försvarstal. Hon går dessutom till hård attack mot sina forna kollegor i Svenska Akademien, mot svensk media och mot svenskarna i allmänhet som enligt henne är ”ett blodtörstigt folk som skadeglatt ser på när människor söndras och faller”.

Det är dock jobbig läsning att ta del av. Jag gillar språket, citaten, reflektionerna och det faktum att boken belyser hur det är att vara utsatt för ett mediedrev, men i övrigt är det inte mycket jag tycker om tyvärr. Det känns som att Frostenson lever i sin alldeles egna verklighet som hon och maken skapat tillsammans. Hon är inte benägen att ta in vad maken är dömd för, hon kan inte för sitt liv förstå eller leva sig in i känslorna hos de kvinnor han utsatt för de sexuella trakasserierna och övergreppen. Självklart har alla rätt till sina känslor och sina upplevelser, men det gör ont att se hur Frostenson blundar även för det uppenbara. Det är dock intressant att läsa Klubben först och därefter K för att bredda och fördjupa, och för att det är extra läskigt att läsa K när man redan vet bakgrunden och alla detaljer i händelseförloppet.

K är utgiven av Bokförlaget Polaris och finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris eller på Bokus.

Charmiga Bebbe

Bebbe letar nappen   Ramsa med Bebbe   Sjung med Bebbe

Det finns en hel radda böcker för de yngsta om charmiga bebisen Bebbe. Bebbe letar nappen kom förra året. I den har Bebbe tappat bort sin napp. Vart har den tagit vägen? Den är inte i sängen. Inte i skåpet. Men i mammas sko ligger den! Men den är alldeles grusig och smakar blä. Hur ska Bebbe göra nu för att nappen ska smaka bra?

Böckerna om Bebbe är humoristiska, men också fyllda med känslor. Stor igenkänning i de vardagliga situationerna, men också ofta med en rolig knorr. Mervi Lindmans härligt charmiga illustrationer rymmer många dråpligheter och detaljer att upptäcka, titta, peka och skratta åt tillsammans.

Sjung med Bebbe och Ramsa med Bebbe kom också förra året. De är lite annorlunda än böckerna som innehåller berättelser om Bebbe. Sjung med Bebbe innehåller 12 populära bebissånger, både välkända och nya favoriter. Lilla Snigel, Blinka lilla stjärna, Mormors lilla kråka, Baka baka kaka, En kulen natt och Ekorre, Ekorre vifta på din svans är några av sångerna vi hittar i boken. Varje sång presenteras med text, noter och fina illustrationer på varsitt uppslag. Illustrationerna av Mervi Lindman känns förstås enkelt igen för alla som älskar Bebbe.

Ramsa med Bebbe innehåller 14 ramsor att rimma, ramsa, leka och busa tillsammans med sin bebis. Här är det en ramsa per sida tillsammans med rörelseinstruktioner och fina illustrationer. Just rams-böcker finns inte sådär jättemånga så det är extra kul att se. Det fanns många ramsor som var nya för mig trots att jag har fyra barn. Kul att variera sig. Och att ramsa med barnen är ju bara så roligt och inbjuder både till fysisk närhet och ordlekar som främjar barnens språkutveckling. Det här är en bok som jag gärna skulle ge bort som present till nyblivna föräldrar.

Kolla gärna upp böckerna om Bebbe. De är verkligen underbart charmiga och passar alla barn från nyfödd och upp till tre-fyra år. Bebbe letar nappen, Sjung med Bebbe och Ramsa med Bebbe finns att låna på biblioteket eller att köpa på Adlibris (här, här och här) eller på Bokus (här, här och här). Det finns också många fler, lite äldre böcker om Bebbe som också är väl värda att läsa tillsammans.