Gymnasiet är slut och Marys familj är i skärvor. Det är endast hemma hos pojkvännen Filip som det går att andas. Mary flyttar dit. Till Filip som har en pappa som gör falukorv i ugn och en mamma som har slutat gå till jobbet. Till Filip som tar henne för givet och som drömmer om att göra lumpen och leva friluftsliv. Själv har Maryam ingen aning om vad hon vill göra i framtiden. Hon lever i ett slags vacuum hemma hos Filip. En slags förnekelse av att pappan flyttat och bildat ny familj medan mamman och lillebrorsan är kvar hemma i gamla huset där inget längre är som det varit.
Jag klyver er itu är en ungdomsroman om en skilsmässa, en relation och en identitetskris. Den utspelar sig under en kort tid i Marys liv, men det är under en tid då det händer väldigt mycket, inte bara för henne, utan för de flesta unga människor. Därför är igenkänningsfaktorn hög. Det handlar om att hitta sin egen plats när allt runtomkring krackelerar, till och med ens egen familjekonstellation. Titeln syftar till att Maryam tycker att hon klyver Filips familj itu.
Jag klyver deras trio som en pil.
Filip, pappan och mamman åt varsitt håll.
Kvar står jag i mitten.
Homewrecker.
Jag klyver er itu har ett poetiskt, målande språk. Det är egentligen mer en samling av korta fragment, tankar, scener, dialoger, minnen och dagboksliknande vardagsbetraktelser. Boken har endast 123 sidor och det är inte särskilt mycket text på varje sida. Mycket av det som händer i boken sker istället mellan raderna. Trots att boken är så tunn finns det många teman och tankar att försöka fånga. Det sätt boken är skriven på kanske skrämmer iväg vissa, främst ovana, läsare, men det är också ett berättargrepp som utmanar och uppmanar till diskussion, vilket gör att boken skulle passa bra som bokcirkelbok. Personligen saknar jag något som knyter ihop texterna och jag hade önskat att de lösa trådarna knöts ihop på slutet. Men framförallt blir jag nog frustrerad över att boken är så kort eftersom jag hade velat få mer än dessa korta glimtar ut Maryams liv.
Boken är skriven av Tamara Mivelli och det här är hennes debut. Hon är duktig på att skildra känslor och stämningar på ett träffsäkert sätt och det kommer vara spännande att följa hennes fortsatta författarskap.
Tamara Mivelli tilldelades idag det nyinstiftade ungdomsbokpriset Hjärtans Fröjd – litteraturpris till bästa svenska ungdomsbok 2020. Det delades ut på Berättarkraft, en digital litteratur- och berättarfestival i samverkan mellan Region Blekinge och Blekinges fem kommuner som ska ge alla i Blekinge mer av litteratur och läsning. Tanken är att ungdomslitteraturpriset Hjärtans Fröjd årligen ska delas ut till årets svenska ungdomsroman.
Himlabrand är Moa Backe Åstots debutroman. Den handlar om Ánte, vars liv har präglats av de samiska traditionerna och arbetet med renarna. För honom finns inget annat alternativ än att fortsätta med renskötseln. Men det finns något annat som också pockar på uppmärksamhet. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till kärlek. En förbjuden kärlek.
Prinsen av Porte de la Chapelle är en drabbande, angelägen bok som visserligen är ganska lättläst, men vars innehåll griper tag och fastnar. Det är en skildring av en svensk-afghansk pojke som tvingas leva som hemlös i Paris. Han har bott flera år i sin svenska familj, lärt sig svenska, gått i skolan, blivit en del av det svenska samhället. Men han fick avslag på sin asylansökan och bestämde sig för att fly. Vi får lära känna honom när han beger sig ut i Europa med sikte mot Paris. Han försöker förtränga sin svenska familj, bygger upp murar kring sig själv och slänger mobilen i vattnet från en bro. Men vissa saker försvinner inte hur mycket man än blundar.
Igår, på nyårsafton, läste jag passande nog Nyårsvandraren av Charlotta Lannebo. Det är en kortroman för unga vuxna, så den passade utmärkt att läsa under en dag.
En varm vinter handlar om Alexandra, vars tillvaro står henne upp i halsen. Hennes föräldrar har just skilt sig. De beter sig som ansvarslösa barnungar. Hennes pappa har stuckit iväg på en all inclusive-resa till Egypten med sin nya, unga flickvän och hennes mamma har begett sig till Indien på en yogaresa. Alex står inte ut längre, hon vill bara bort, iväg, hon också. Så istället för att börja trean på gymnasiet tar hon sina sparade körkortspengar och köper en halvårsbiljett till andra sidan jordklotet, till Australien. Hon lägger en lapp på köksbordet, ifall hennes mamma händelsevis skulle bry sig: ”Jag har åkt till Australien för att finna mig själv. Jag ska lära mig surfa. Vi kanske ses.”
Kim ärver sina farföräldrars hus och måste återvända till platsen där hen växte upp. Det blir en resa in i barndomens mörker och ensamhet.
